| Vanån 2014 | |
| Snabbfakta |
| Startpunkt: Sjön Upp-Van (30 km norr om Sälen) 450 m.ö.h. Målgång: Venjan 270 m.ö.h. Tid: 140525-140530 Paddlad längd (approximativt): 74 km |
| TURDAGBOK |
| Dag 1 - söndag 25 maj | |
| 10-årsjubileum!
Det var 10 år sedan vi kom på denna fantastiska idé
om att paddla vildmarksåar under flera dagar. Detta ville
vi fira med ett riktigt äventyr till paddling. Vi hade
egenligen bara en riktigt rejäl tur som kvalade in i kategorin och
det var
Vanån. Den erbjöd lång paddling i djup vildmark.
Dessutom såg den utmanande ut; 180 m fallhöjd på drygt
7 mils paddling och endast två dammar. När vi inventerade Vanån insåg vi att ån, som så många andra åar, bör paddlas i relativt högt vattenstånd. Det finns mycket sten och klippor i ån. Lite vatten och många forsar skulle innebära att ån överhuvudtaget inte var paddlingsbar. Därför var det en liten chansning när vi veckan innan paddling bestämde oss för Vanån som plan A. Vi vet ju att det är större sannolikhet för högt vattenstånd under snösmältning, som i april när vi inventerade Vanån. Lägre vattenståndet än då, och vi hade ett stått inför ett svårt val dagen då turen skulle ta sin början. Det har aldrig hittills hänt att vi fått ändra till plan B, men här fanns uppenbarligen en risk för det. Som en parentes kan nämnas att vi hade ingen uttalad plan B... Vi planerade att starta i sjön Upp-Van. Mellan Upp-Van och Van är Vanån väldigt smal. Även om vi vid inventering konstaterade att denna del av ån var paddlingsbar, så är vi medvetna om hur känslig paddelbarheten är ett litet vattendrag. Högt vattenstånd var i princip ett måste även här. Dagarna innan avfärd hade det regnat mycket i västra Dalarna och kvällen innan avfärd gick SMHI ut med en klass 2-varning för högt vattenstånd i Västra Dalarna. Tänk att man kan jubla så innerligt åt ett tungt lågtryck! En skänk från ovan kan man säga. I och med denna oförskämda tur med vädret ökade möjligheterna för att Vanån skulle vara paddlingsbar dramatiskt. Vi styrde kosan norrut förhoppningsfulla i anmärkningsvärt massivt regn. Eftersom vi var medvetna om vilka förutsättningar som gällde för att paddla bestämde vi oss för att göra ett par stickprov av ån på vägen upp till planerad start. Dessa visade på högre vattenstånd än vid inventeringen. Glada i hågen kunde vi i hällande regn definitivt bestämma oss för att satsa på att paddla Vanån tack vare det höga vattenståndet. Vad vi inte visste då var att vi skulle få lite för mycket av det goda... Vi trampade gasen i botten på Forden och susade upp till startplatsen. Lyckligtvis var bommen för vägen intill Upp-Van öppen och vi kunde puttra hela vägen fram till startplatsen. Passering av öppna bommar innebär alltid en viss risk för att bli instängd. Vår erfarenhet är emellertid att de flesta bommar hålls öppna så här års. Hög markfrigång på bilen är här att rekommendera eftersom mittremsan är hög och stenig. |
 Posering vid starten vid Upp-Van. Surt men härligt. |
| Packning skedde i
lätt regn och det känns alltid lite extra obekvämt att
lämna bekvämligheter och bege sig rakt in i skog och vildmark
- dessutom i regn. Det var dock lätt att komma iväg. |
 Paddling strax efter Upp-Van. Smalt och lite sten lokalt - men fullt paddlingsbart. |
| Ner till Van är Vanån smal och slingrar sig fram genom myrmarkerna med skogen tätt inpå. Vi hade lite bottenskrap men paddlingen gick fint - över förväntan. Vi ser direkt att vattenståndet är mycket högre än normalt. En hel del bäverdammar passerades. Vid dessa dämningar hade ån svällt så mycket så att det nästan gick att paddla runt dämningen. |  Översvämning vid bäverdamm. |
| Eftersom vi kommit
iväg rätt sent var det redan hög tid att leta
lägerplats. Vid ett bär där en trädstam blockerade
passagen såg vi en större plan yta bevuxen med glesa tallar.
I myrmarker kan det bli svårt att finna bra tältplatser
så vi bestämde oss för att övernatta här. Det regnade och var allmänt surt. Vi utförde våra lägersysslor, d v s monterade slogbod, riggade eldstad, högg ved och monterade tältet. Trots det dåliga vädret lyckades vi åstadkomma en fin brasa tack vare en nedfallen och hyfsat torr tall. För första gången inleddes paddlingen inte med grillkorv enligt traditionen. Klockan var mycket och det skulle tagit för lång tid att vänta på bra glöd. Det fick bli tortellini med bacon istället. Tillsammans med jalapeñoketchup blev middagen ändå riktigt njutbar. Som efterrätt blev det en "rackebajsare" som sköljdes ner med lite whiskey. Brasan kämpade mot ett lätt strilande regn och brutal luftfuktighet. Väta till trots blev kvällen ändå angenäm tack vare 10 varma grader, trots sen kväll, och helt vindstilla. 3 km in i skogen hann vi idag. |
 Första kvällen läger erbjöd utsikt över en blåmyr. |
| Dag 2 - måndag 26:e maj | |
| Uppstigning skedde strax
efter 7. Efter en hel natts regnande konstaterade vi att regnet
upphört på morgonkvisten. Solen tittade fram och det fanns
ett flertal luckor i molntäcket. Få saker är lika
underbara som att, efter att ha hört regnet smattra mot
tältduken under natten, kunna konstatera en
väderförbättring på morgonkvisten. 10.30 kom vi iväg. Myrmarkerna fortsatte och paddlingen var mycket enkel. |
 Andaktsfull paddling i dalaträsken. |
| Vattenståndet var skyhögt. Inga åkanter fanns överhuvudtaget och ibland kändes ån mer som en stig. Vissa partier av ån var mycket smala och frågan är hur paddlingsbar denna del av ån är i normala fall. |  Smalt värre! |
| Bäverdammar fortsatt att dyka upp lite här och var, en damm bjöd på ett fall på 1 m. I detta vattenföre var det emellertid bara att ta sats och trycka sig igenom dem. |  Hi ho let's go! |
| Längs södra delen av ån innan sjön Van uppstod en del mindre forsar mellan träskmarkerna. Paddlingen var fortsatt mycket enkel och kontemplativ. |  Mitt i vildmarken, härligt! |
| Det dröjde inte länge innan vi kom ut i Van. Vi passerade under bron och konstaterade kraftig nordlig vind. Vi hade alltså medvind vilket vi var tacksamma för. |  Bron vid Lövnäs. |
| Färden söderut
gick snabbt. Vi lunchade vid en slogbod nära vattnet strax innan
Vanån åter tog vid. Vi började se vidden av
vattenståndet här - delar av fundamenten till slogboden
låg under vatten! Vi var båda utsvultna efter flera timmars paddling. Lunch + kaffe var så gott som det kan vara. Sugna på att se hur Vanån såg ut efter dammen paddlade vi kvickt iväg och passerade det återstående myrområdet. |
 Lunchplatsen intill Van. Vattnet når över slogbodens fundament! |
| Väl
framme vid dammen klev vi ur kajakerna för att se karaktären
på vattendraget. Synen som mötte oss gränsade till det
absurda. Här rådde inte högt vattenstånd -
här rådde översvämning! Ån välde ut
över åkanten och in i skogen. Man såg verkligen att
vattenflödet var skyhögt över det normala. Vi jublade över det höga vattenståndet och bar över kajakerna till andra sidan dammen. Vi erinrade oss om att Vanån här smalnade av och började falla lite mer. Vi kunde inte minnas några större problem så här i början av denna del av ån så vi kastade loss, intet ont anandes... |
 Vanån vid dammen söder om Van. Ingen match för en rutinerad paddlare, eller...? |
| Vad som följde
efter svängen var en 500 m lång fors som i detta
vattenstånd var av sådan karaktär att vi kanske inte
hade paddlat forsen överhuvudtaget om vi rekat den innan. När vi väl satt i
böljorna var det bara att paddla för glatta livet och
på bråkdelen av en sekund bestämma sig för
rätt väg. Flera gånger fick vi paddla slalom i forsen.
Vattenmassorna välde fram och forsen upplevdes aldrig ta slut. Vi
båda lyckades till slut navigera oss torrskodda ner för denna första utmaning,
men vi fick oss en REJÄL knäpp på näsan. Med sneda leenden och skräckblandad fötjusning konstaterade att vi kanske skulle rekat forsen innan. Nivån var satt och vi var inte helt avslappnade när vi paddlade vidare till det som vi på förhand hade utsett som en av de tuffaste passagerna på hela expeditionen - två korta men intensiva forsar som skiljdes åt med en vattenspegel. I ett huj var vi där. Vi parkerade kajakerna och klev iland för att reka. Det visade sig att terrängen längs forsens stränder var besvärlig för rekognocering. Stränderna var översvämmade med råge och vi blev tvungna att kämpa oss fram bland stenar, ris, träd och en massa vatten. Det tog tid. Nog var det fors alltid. Ån var här rak, vild och brutalt vattenfylld. Till en början såg det lite väl tufft ut, men så såg vi att det gick att hålla en ganska rak kurs. Prickade vi kursen fanns goda möjligheter att knäcka forsen även om det skulle innebära att passera ett litet fall. Till slut bestämde vi oss för att anta utmaningen. Torbjörn först, sedan Peter. Båda genomförde paddlingen klanderfritt. Forsen var mycket kraftig men fullt hanterbar och rolig att paddla. Vattnet sköljde ända upp på bröstet flera gånger. |
 Andra tuffa forsen. Vattenmassorna får ån att formligen koka. |
| Omedelbart efter
vattenspegeln följde nästa tuffa fors. Eftersom
rekognoceringsmöjligheterna var som de var bestämde vi oss
för att paddla efter bara ha inventerat övre delen av forsen.
Vi insåg tidigt att om detta är en representativ dignitet av
paddlingsförutsättningarna så skulle vi få
tillbringa mer tid på land med att reka än i vattnet.
Dessutom kunde vi inte se en enda sten i dagen i forsen. Peter var först ut denna gång. Han höll höger de första 40 metrarna men bestämde sig sedan för att positionera sig i mer åt mitten. Det var då det hände. Någon gång måste det ju hända. Peter kapsejsade. Det ögonblickliga momentet då det hände uppfattade han inte. Första minnet han har är att kajaken ligger lutad 45 grader och börjar ta in vatten. Andra minnet är hur han desperat försöker greppa kajaken och dra upp den på land för att till slut konstatera att en kajak som fylls med vatten blir rätt tung. Två val fanns: 1) släpp kajaken, strunta i all utrusning, rädda dig själv och hämta kajaken nere i Venjan. 2) SLÄPP INTE kajaken eftersom ALL utrustning finns i kajaken. Valet var enkelt. Det var bara att hänga fast så gott det gick och låta forsen bestämma. Efter en allt annat än angenäm färd på ca 100 m både ovan och under vatten lyckades Peter till slut få stopp på åbäket och efter stor möda släppa upp den vattenfyllda farkosten på land. Klippor under vattnet hade gått hårt åt benen och han blödde friskt på smalbenen. Kajaksandalerna hade rivits upp i fronten på grund av frenetiska försök för att ta spjärn mot botten. Då ska man veta att detta är rejäla skor och förstärkta just där fram, nu var det bara slamsor kvar. Actionkameran som satt monterad på skrovet var givetvis borta liksom ett avancerat sittunderlag. Regnjacka och regnbyxor hade fått sina revor. Baserat på utgången för föregående paddlare bestämde sig Torbjörn för att leda kajaken förbi denna fors. Förmodligen ett klokt val. När vi hemmavid efter paddlingen granskade flygfoton från detta parti drar vi slutsatsen att denna fors förmodligen under normal vattenföring har många stenar och klippor i dagen. När vi tog oss igenom forsen fanns INGEN synlig sten. Det vansinnigt höga vattenståndet dolde alla hinder och tillsammans med det intensiva flödet blev just denna fors extremt lömsk. Vi hade tidigare läst om att Prijonkajakerna har problem skottens vattentäthet. Det kan vi nu också bekräfta. Bakre vattenskottet var vattenfyllt och all utrustning där var mer eller mindre våt. Speciellt illa var att havregrynspåsen var våt. Utan havregryn är en väsentlig del av maten borta. Det visade sig dock att endast det yttersta skiktet var vått och vi kunde föra över torra gryn i en annan påse. Paddeln som flutit iväg hade lyckligtvis fastnat på ett klippblock i vattenspegeln och Torbjörn kunde paddla och hämta den. |
 Peter innan kapsejsning. Ji-Haa!  Peter under kapsejsning. Röd pil visar att paddeln tagit täten. WTF!  Peter efter kapsejsning. Eh... host. |
| Efter att ha gått
igenom packningen och slickat såren fortsatte vi paddlingen men
nu med stukat självförtroende. En känsla som vi inte
tidigare har haft hade infunnit sig: rädsla. Visst har vi flera
gånger tidigare känt viss vånda över att kastat
oss ut i vilda passager, men inte på detta sätt. Vi hade
precis börjat paddla den mer krävande delen men inte
räknat med att få möta ett sådant här vrålande
vildjur till å! En ny fors dök strax upp. Paddlingsbarheten bedömdes god och vi beslöt oss för att paddla forsen utan att ha rekat den. Vi insåg trots det som hänt att vi har inte tid att reka allting. Vi paddlade forsen under totalt fokus och klarade den galant. Det är viktigt att efter ett misslyckande snabbt knäcka liknande utmaningar för att återupprätta självfötroendet och reducera rädslan. Ytterligare forsar dök upp och de gick bra allihop. Vi fann en bra lägerplats direkt efter sista forsen. Från kaspsejsning till lägerplatsen har vi inga bilder. Det blev fullt fokus på paddling, fotografering prioriterades ner. Tältet slogs upp uppe på en höjd och slogbod samt eldstad etablerades nere vid åstranden. Skärrade (Peter framför allt) över eftermiddagens drama och den uppenbarligen svårbemästrade Vanån gjorde kvällen något sammanbiten. Peter gjorde rent såren på benen och hängde upp blöta kläder på tork. Grillbricketterna hade blivit blöta så det fick duga med en vanlig brasa för kvällens korvgrillning. Det var molnigt och tämligen lugnt. Under grillning blev kvällens diskussionstema av förklarliga skäl fortsatt paddling. Hur skulle vi tackla fortsatt paddling av Vanån? Vi kom fram till att den taktik som vi i normala fall anammar och som Peter försökte sig på vid kapsejsningen inte funkar här. Det funkar inte att positionera om sig mitt i forsen med våra pråmar till flytetyg om det är bra fall och hög vattenföring. Med en kort forskajak är det nog möjligt men med en längre kajak är risken för att man med fronten stöter i en sten just under vattenytan för stor. Gör man det tar strömmen aktern och sen är man rökt. På nolltid kommer aktern fastna på en annan sten eller dylikt och så sitter man fastkilad en tiondel eller två tills momentet som vattenmassorna skapar blir för stort och då välter man. Detta var vad som hände Peter. Det går blixtsnabbt och man är chanslös. Vi kom fram till att om det är en mycket stark fors så är det störtlopp som gäller. Full satsning och inget finlir med våra jättepråmar. Välj ett spår och håll det oavsett om det är stökigt längre fram. Kajaken ska ligga parallellt med strömmens riktning. Så länge det inte är stora klippblock i vägen så är det bara att plöja på. Kajakerna tål mycket och kraften i vattnet drar oftast kajaken över hindret ändå. Dagens etapp blev 18 km. |
 Expeditionens andra lägerplats. Observera alla våta kläder som ligger utspridda.  En något spak paddlare grillar korv. |
| Dag 3 - tisdag 27:e maj | |
| Upp som vanligt ca 7. Solen sken bland utspridda moln - härligt! Gårdagens händelser gjorde sig påminda under morgonproceduren. Till vår fasa såg vi att vattenståndet inte alls sjunkit under natten utan Vanån spydde fram vatten på samma sätt som gårdagen. Vi satte oss i kajakerna och såg fram emot dagen med skräckblandad förtjusning. |  Första paddeltagen dag 3 i en gravt översvämmad Vanån. |
| Det dröjde inte
länge tills vi kom till den första forsen. Vi rekade forsen
och paddlade den under stor koncentration och förhöjt
adrenalinpåslag. Paddlingen under förmiddagen forsatte
sedan med ideliga småforsar på 50-300 m. Vissa paddlade vi
vissa paddlade vi inte. De forsar vi inte paddlade hade oftast ett
eller flera klippblock som låg mitt paddelfåran. I vanliga
fall finns möjligheter att styra undan hindren, men inte nu.
Risken var stor att dundra rakt in i klippblocken och tappa
kontrollen. Att leda förbi forsarna var extra besvärligt på grund av det höga vattenståndet. Träd, sten och skogen i allmänhet står ute i ån och vi är tvungna att ta oss runt detta utan att trampa i för djupt vatten. Grenar och snår river mot huden och är till allmänt hinder. |
 Stenbumlingar i slutet på en fors. Vi vågade inte chansa på att paddla utan ledde kajakerna förbi hindret. |
| Strax innan
Abborrtjärnen tog en fors på ca 700 m vid. Forsen var
fylld med sten och såg besvärlig ut så långt
ögat nådde. Det fanns en liten sidobäck rakt in till en
grusväg som gick parallellt med ån. Vi bestämde oss att
paddla den så långt det gick för att sedan utföra
en landtransport och i slutet av den ta lunch. Här såg vi för första gången under våra paddlingar en älg. |
 Den lilla bäcken i till bilvägen som i detta enorma vattenflöde var fullt paddlingsbar. |
| Sista biten till vägen blev till att släpa flytetygen genom snårig björkskog. Slitsamt och lite besvärligt som sig bör. |  Slit & släp bland björk & ris. |
| Efter landtransporten var det sannerligen dags för lunch. Vi satte oss på en höjd och blickade ut över Vanån. Beslutet att leda kajakerna förbi forsen visade sig vara ett korrekt beslut. Forsen var strid med stora klippblock överallt. I detta vattenflöde hade det bara varit en fråga om när vi hade vält. |  Stenbumlingar överallt i forsen. |
| Direkt efter den välbehövliga lunchen dök nästa fors upp direkt. Det var där Billingsån förenade sig med Vanån. Det var samma visa här: för mycket sten och för starka strömmar. Dock såg vi en möjlighet att paddla forsen med start från Billingsånsidan. Vi beslöt oss därför att släpa kajakerna genom skogen. |  Mera släp i skogen. |
| Paddlingen genom forsen med start från Billingsån var ett lyckat drag. Vi tog oss båda helskinnade igenom det strida partiet även om Torbjörn dammade rakt in ett besynnerligt hinder. Vi misstänker en paddel som fastnat i en sten. |  Forsen där Billingsån möter Vanån. Peter först ut. |
| Efter detta paddlade vi
in i ett flack myrparti och vi njöt av att bara kunna glida fram i
vattnet. Fåglarna kvittrade i vårsolen och lugnet
sänkte sig för en stund. I vanliga fall är Vanån fortfarande en å just här, men vi paddlade ju inte Vanån under normala förutsättningar. Vanån bredde ut sig till en sjö och tog sig långt in i skogen. Vi fick vår kanske största insikt om vidden av översvämningen när vi kunde paddla bland granar mitt i skogen! Vi mätte ca 70 cm från vattenytan ner till fast mark. Det innebar förmodligen att vattenståndet i Vanån var ca 1 m högre än vanligt! |
 Paddling mitt i skogen - bisarrt! |
| Den temporära
sjön slutade vid en dämning som vi inte hade
förväntat oss. Det blev till att kånka kajakerna runt
dämningen vilket inte var helt lätt. Brant lutning och inga
bra isättningsställen skapade vissa problem. Dessutom var det
öppna spjäll på dammen vilket skapade starka
strömmar och turbulens i vattnet. När Peter kastade loss fastnade han i en turbulens och sögs bakåt i vattnet mot dammen. Det är besvärligt när man sekunden efter man satt sig måste vara mycket aktiv i sin paddling för att ta sig dit man vill. Lyckligtvis gick det bra för båda hjältarna. Lite senare kom en fors som vi kunnat paddla om det inte var för besvärligheter i början av forsen. Vi ledde runt början av forsen. |
 Slätt, strömmande vatten som möts av vattenkaskader signalerar problem. Vi ledde runt detta parti. |
| Detta var början
på ett forsparti och vi rekade inte mer än början av
detta parti. Vi visste att vi var framme vid bilbron vid
Blästtjärnmyr och hade sedan inventeringen en god minnesbild
över vilka förhållanden som gällde.
Därför paddlade vi loss hals över huvud. Det var mycket mer vatten här nu än i förrgår! Strömmarna var starka och vi gjorde en flygande parkering mitt i forsen. En inte helt lätt manöver men det gick bra. Vi rekade återstående del och gav oss i kast med den kokande ån igen. Torbjörn lyckades inte undvika en stenbumling som låg mitt i ån utan körde upp på den och tog ett skutt ner igen. Ytterligare ett bevis på att det rak kurs som gäller i tuffa forsar och att våra polyetenkajaker tål mycket. |
 Forsen under bilbron vid Blästtjärnmyr. Fullt ös. |
| Kort efter detta fann vi
en mycket fin lägerplats på en platå intill åns
östsida. När vi skulle bygga en eldstad fann vi inte en enda
sten i närheten. Lite speciellt, det har aldrig hänt
förrut att ett område är fullständigt stenfritt.
Peter blev tvungen att paddla över till andra sidan ån
för att hitta sten. Här var ån bred, lugn och fin, men
stillheten till trots tog strömmarna tag i kajaken. Vi blev
därmed återigen påminda om den vansinnigt höga
vattenföringen. Solen sken och det vankades köttbullar med potatismos och lingon. |
 Expeditionens tredje läger. Soligt och torrt. |
| Kvällen var mycket behaglig: ca +5
grader, klar himmel och insektsfritt. Vi njöt så mycket vi kunde efter
dagens tuffa paddling. Vi kunde också höra morgondagens första fors på
avstånd. Dagens etapp blev 8 km. Vi hamnade i några knixiga situationer men läget blev aldrig prekärt. Vi förutspådde att vi förmodligen hade en dag kvar av riktigt tuff paddling, bland annat Päderforsen. Vi var spända på om den var paddlingsbar. |
 En brasa på kvällen är ett måste! |
| Dag 4 - onsdagen den 28:e maj | |
| Uppgång kl. 7 till molnfri himmel. Det hade varit en kall natt vilket bekräftades av isflak i vattenhinken. Vid avfärd ca 10.30 märktes ingen skillnad i vattenståndet, fortsatt skyhögt vattenstånd alltså. |  Resultatet efter en klar med kall natt i dalaskogarna i slutet på maj. |
| Forsarna fortsatte att uppenbara sig frekvent och med våldsam kraft. Bland annat paddlade vi en fors med ett knä på en knapp höjdmeter efterföljd av en vattenvägg. Flera liknande forsar följde. Vi var noga med att välja kanal och paddlade med kraft. Vid ett tillfälle var hela 4,5 m-kajaken under vatten för ett kort ögonblick! Många av de mest våldsamma forsarna klarades utan stenkontakt. |  Torbjörn goes ubåt!  Peter in action inne i det skummande vattnet. |
| Vi rekade nu, med
några få undantag, alla forsar. Vid en fors vid
Djupmossaängena var det mycket sten och vi valde att
landtransportera oss runt den på den intilliggande
grusvägen. Vi passade på att luncha här. Peter led av ett par oerhört defekta sandaler sedan kapsejsningen och nu började dessa göra sig påminda. Ansträngd kropphållning och skavsår gjorde all tid på land obekväm. |
 Frystorkat is da shit - snabbt, enkelt och gott! |
| Direkt efter fortsatt paddling anlände vi en fors med en gångbro över. Här ledde strömmen mot klippor vid åns sida strax innan forsen tog vid. Dessa klippor ville vi inte hamna i. Forsen fortsatte efter en sväng, denna del prioriterade vi bort att reka. Med viss tvekan och stor koncentration paddlade vi in i detta forsande delvis icke kartlagda parti. Forsen var, som vanligt under denna paddling, tuff och vild men egentligen ingen svårighet. |  Forsen vid gångbron. |
| Mellan forsarna var
endast korta partier med lugnt paddling. Allt rekande tog tid och inte
gick det snabbare med Peters defekta sandaler. Till slut nådde vi Päderforsen - det längsta forspartiet på hela expeditionen. Vi såg direkt att det var fullständigt oaktuellt att paddla Päderforsen. Det var massor med sten i dagen trots det abnorma vattenflödet och tillsammans med de starka strömmarna hade det bara varit en tidsfråga innan vi kört in i en sten, tappat kontrollen och vält. Det var bara att dra upp kajakerna på land och transportera dem på vägen som lämpligtvis gick alldeles brevid. |
 Att lifta sig förbi Päderforsen visade vara poänglöst. Det blev till att gå.  Att paddla Päderforsen under översvämning är frivilligt. |
| gick. Vi
påbörjade den långa och något slitsamma
landtranporten som inte var över förrän efter 3,5 km.
Det gäller att hitta ergonomi i kånkandet, annars blir
det fort rejält slitsamt. När vi sjösatte
flytetygen hade klockan blivit mycket och vi var tvungna att omedelbart
leta tältplats. Det fanns dåligt med tältplatser men vi lyckades hitta ett hyfsat läge för läger nära ån men också nära ett kalhygge. Kalhyggen undviker vi gärna, men denna gång hade vi inte något annat alternativ. Även om inte detta var det mest natursköna läger vi haft är det intressant att inse hur fort en lägerplats blir ens "hem". Det verkar ligga djupt lagrat i det mänskliga psyket (eller i varje fall i våra psyken) att hitta ett läger och skapa en hemmakänsla. Det hade blivit kallare under kvällen och brasan värmde gott. 12 km paddling blev dagens resultat. Allt rekande tar sin tid. |
 Den fjärde kvällens läger. Här fanns i alla fall gott om sten... |
| Dag 5 - torsdagen den 29:e maj | |
| Natten var
återigen kall. Dessutom försov vi oss och kom inte upp
förrän efter 8. Vi tröstade oss med att vi trots allt
inte skulle till jobbet och inte heller hade någon buss att
passa. Solen sken under morgonritualerna och förmiddagen
kändes varmare än tidigare. Nu såg vi också en
markant skillnad i vattenståndet. Det hade sjunkit från
översvämning till extremt högt - äntligen! |
 En av våra hjältar är redo för en ny dag. |
| Kajakerna sattes i vattnet strax
efter 11 och en lätt fors kom direkt. Därefter kom en lång fors på ca 1
km. Efter inventering stod vi i valet och kvalet om vi skulle våga
paddla den. Det sjunkande vattenståndet och inga synbara svårigheter
gjorde att vi ansåg oss ha en möjlighet att knäcka forsen. Upplevelse kommer alltid före prestation för oss. Detta betyder dock inte att vi ogillar utmaningar. Står vi i valet och kvalet mellan att paddla eller inte paddla en fors, eller motsvarande, så tenderar vi att paddla. Man töjer sin egen komfortzon, blir en bättre paddlare och - framför allt - fler paddlingsobjekt utkristalliserar sig. För fem år sedan hade vi aldrig paddlat Vanån. Vi tog oss mod och paddlade forsen. Det gick utmärkt. Trots att den såg stenig ut lyckades vi båda enkelt navigera oss igenom den utan mer än ett par ynka bottenskrap. Vattenståndet kändes perfekt! Därefter kom vi in i ett lugnt myrparti. Vanån var bred och stilla och solen värmde när vi gled fram i sakta mak. |
 Lugnt och stilla - en hittills inte alltför vanlig karaktär på Vanån. |
| Efter myrpartiet
följde skogspaddling och flera forsar uppenbarade sig. Vi
sänkte omedvetet garden när vi konstaterat lägre
vattenstånd och tryck i forsarna. Vi visste också sedan
förberedelser innan paddling att Vanån blev både
bredare och flackare. Detta gjorde att vi mer eller mindre struntade i
att reka forsar som dök upp. Två av dessa forsar var av den digniteten att det borde ha rekats. Bland annat finns en fors norr om Skärmyr som har en S-formation med en del klippblock. Torbjörn fastnade på en sten och kajaken roterade runt och plötslig var aktern i i färdriktningen. Tack vare att strömmarna i vattnet hade avtagit lyckades han, i forsen, med konststycket att vända kajaken rätt och ta sig igenom forsen. Hade vi stött på denna fors igår hade Torbjörn förmodligen gått samma öde tillmötes som Peter tidigare. Färden fortsatte sedan enligt planerna. Lunchen avklarades snabbt på en gräsplatå ett par kilometer norr om Tennänget. Innan man korsar bilbron vid Tennänget passerar man vasaloppsbron. Den var vi tvungna att bära runt. Vi insåg nu att vi paddlat igenom det värsta och kunde slappna av allt mer i vår paddling. |
 Se där - två paddlare som känner segerns sötma! |
| Efter Tennänget började Vanån för första gången meandra. Ån var mer nedskuren och en höga sandbankar observerades. Flera kilometers odramatisk paddling följde här i gammal och fin granskog - härligt! |  100 % avkoppling. |
| Vanån var nu mer
av älvkaraktär. En längre fors dök upp söder
om Märraven. Landsvägen gick här alldeles intill
ån och vi tog hjälp av den när vi rekade forsen. Vi kom
fram till att forsen var paddlingsbar. Forsen var lång men enkel
och nästan inga grundstötningar gjordes. Vattenståndet
för Vanån var nu perfekt! Upplevelsen av vattnet i ån var som framvällande lava var nu borta och vi kände oss mindre allvarstyngda. Vi kände att vi behärskade ån på ett helt annat sätt och nästa fors tog vi utan inventering. Härefter var ån ström, på gränsen till forsig, hela vägen ner till bilbron söder om Tiberget. Vid bilbron hade vi en bra nivåreferens och vi uppskattade att vattennivån nu var ca 15 cm högre än när vi for förbi med bil i söndags. |
 Mindre prestation, mer njutning. |
| Paddlingen var sedan
extremt lugn. Tät granskog med höga strandbankar gjorde att
det inte var helt lätt att finna en bra tältplats.
Några tallar dök upp i horisonten och tall är ju ofta
ett bra tecken vad gäller tältmöjligheter. Och mycket riktigt, härfann vi en fin tältplats i bra solläge. Platsen badade i sol men dessvärre också i mygg. Efter lite funderande placerades tält och eldstad på en liten hylla direkt ovanför vattnet. Rinnande, fräscht vatten bara 5 m från spritköket var en lyx vi inte varit bortskämda med under denna expedition. |
 Hemmet vid floden, elden vid floden. |
| Denna kväll var betydligt varmare
än de föregående. Detta kan förklara myggplågan. Temperaturen sjunk
inte under 10 grader - den magiska gränsen för myggfritt - förrän kl.
23. I en fin solnedgång njöt vi av sista dropparna whisky och
Rackebajsarkorven. Dagens etapp blev respektingivande 29 km! |
 Ack, du sköna natur. |
| Dag 6 - fredagen den 30:e maj | |
| Efter en relativt varm natt vaknade vi och såg att yttertältet var fullpackat med mygg. Hu! Myggbeståndet samt lägrets kompakta utfomning gjorde att morgonproceduren gick i rekordfart: 2 timmar! Vi ringde taxin och avtalade tid för hämtning. Kl. 9.30 kom vi i vattnet igen. |  Äntligen i spat och på väg bort från myggen. |
| Det var inte
långt kvar till Venjansjön nu och paddlingen var
fullständigt problemfri. Det dök upp en sista liten fors, det
var bara att njuta. |
 Sista forsen! |
Vanån var nu så stor så att det var mer älvkänsla än åkänsla. Vildmarken var lämnad. Vi nådde snabbt Venjan och paddlade igenom det lilla samhället som visade upp sig i vacker försommarskrud. |
 Venjan... |
| Där Vanån
mynnade ut i Venjansjön tog vi de sedvanliga
målgångsbilderna. Vi paddlade sedan över en vindpinad
Venjansjön till Venjans camping. Paddlingen över sjön blev något forcerad eftersom tiden till taxin var knapp. Peter hann bada av sig det värsta innan Taxi Sälen punktligt kom. |
 ...och där var man i mål! |
| Färden tillbaks till Upp-Van gick
bra, bommen intill Upp-Van var fortfarande öppen och Forden stod kvar
precis som vi lämnat den. Det är alltid lika skönt att få sätta sig i
egen bil efter genomförd paddling. Den första känslan av civilisation
är härlig. Bilfärden tillbaks till Venjan där Torbjörn var och vaktade kajakerna gick i olaglig hastighet. Väl framme inmundigades lunch. Alla grejer stuvades in i bilen, kajakerna surrades fast på taket och det bar av till Malung för ett framemottsett besök på den nu mer för våran del legendariska pizzerian. På plats infriades våra högt ställda förväntningar ytterligare en gång! |
 Limotaxi i dalaskogarna! |
|
Denna 10-årsjubileumspaddling blev ett veritabelt äventyr med en svårighetsgrad som stundtals översteg vår kapacitet. Att tvingas paddla en i normalt fall tidvis forsande å under klass 2-varning för högt vattenstånd var en stark upplevelse. Under fascination och häpnad har vi under skräckblandad förtjusning försökt tämja en best till å. Ibland gick det bra, inbland gick det mindre bra. För första gången på 10 år har vi vält. En erfarenhet rikare var varken kostnaden för förlorad utrusning eller sveda och värk det värsta med kapsejsningen. Det absolut värsta var att möjligheten att filma grym paddling i rasande forsar försvann när filmkameran som satt monterad på skrovet förlorades. Det hade blivit fantastiska filmer av paddling under förutsättningar som kanske aldrig kommer åter. Nästa gång blir det en huvudmonterad videokamera! Vi har också insett att FÖR högt vattenstånd inte är önskvärt. Senare efterforskning visade att vi lyckats pricka in årets högsta vattenstånd! Är man sugen på att paddla Vanån bör man veta att denna å under normalt vattenstånd kan vara en stenig historia. Ett högre vattenstånd är att föredra om man vill undvika konstant bottenskrap och många fastkörningar.
Denna
expedition var tidsmässigt vår längsta hittills. Det
blev 4 heldagars paddling och 5 nätter i tält. Fotomaterialet vi har
efter denna tur representerar inte riktigt upplevelsen. Pga de många och
krävande forsarna kom fotograferandet ofta i andra hand. Vi var slitna och
tidvis nervösa (gav sig bl a uttryck i ett ständigt pissande runtom i skogarna,
sannolikt pga hög adrenalinnivå) och hade inte alltid kapacitet till att fota
det mest spektakulära. |
 Expedition Vanån 2015 föklaras härmed avslutad. |
| Kartreferenser | |
| Startplatsen, södra delen vid sjön Upp-Van |  |
| Första kvällens läger, en talldunge bland myrarna i Nybodåsarna |  |
| Andra kvällens läger, strax innan sammanflöde med Billingsån |  |
| Tredje kvällens läger, väster om Blästtjärnmyr strax söder om bilbro |  |
| Fjärde kvällens läger, strax söder om Päderforsen |  |
| Femte kvällens läger, strax norr om Litterheden |  |
| Målgång vid Venjans camping, Venjansjöns allra nordligaste del. |  |
| Copyright © 2014 www.vildmarkskajaking.se |  |