Vi kom iväg ganska sent och var framme vid vår tilltänkta startplats vid Sågen vid 14.30-tiden. Det var dock för strömt och stenigt för isättning här, så vi blev tvungna att sjösätta kajakerna en liten bit söderut. Vi åt medhavd lunch och packade kajakerna innan kajakerna sattes i vattnet klockan 16.00, vid ”fem socknars mötespunkt”. Solen tittade fram bland molnen lite då och då. Expedition Svartälven hade tagit sin början.

Ganska snabbt kom vi till en fors som var för grund för att paddla, så vi fick bära förbi en kort sträcka. Snabbt konstaterar vi att det är oroväckande grunt. Kunde vi missbedömt djupet på vår inventering förra året på grund av det mörka vattnet eller var det så mycket högre vattenstånd den gången? 

Vattnet ja, i stilla partier och med solen som ljuskälla är ån som en mörk, glittrande hematit som sakta flyter fram. Tillsammans med den djupa skogen vilar något trolskt över ån. Att ån är så mörk har säkert att göra med att vi befinner oss i Bergslagen med dess malmförande berg.

Vid nästa fors beslöt vi oss för att slå läger. Klockan hade hunnit bli 19. Som traditionen bjuder grillade vi korv denna första lägerkväll. Choritzo och bratwurst stod på menyn, tillsammans med favoritsenapen. Underbart!

11 varmgrader och blå himmel förvandlades snabbt till 3 grader och en insikt om att kung Bore inte för så länge sedan hade abdikerat för i år. Inga mygg dock, alltid nå't! Löven på björkarna har precis börjat slå ut här. Inte så långt söderut var det full grönska, så skillnaden är markant trots att avståndet inte är mer än ca 10 mil. Landskapet kändes överhuvudtaget tämligen kargt. 

Vaknade klockan nio efter en svinkall natt, garanterat minusgrader, och mardrömmar om björnar (Torbjörn). Det har mulnat på och morgonen är något bister.  Förmiddagen gjordes mer komfortabel tack vare en morgonbrasa. Lägereld måste vara en del av meningen med livet! Strax före klockan 12 bar det av.

Vi nådde snabbt dagens första fors. Det fortsatte vara grunt och kajakerna fick ledas, ledas och åter ledas. Ån var väldigt bred, väldigt grund och  väldigt kall. Den plågsamt låga vattentemperaturen gjorde expeditionen mer till en prövning men efter ett tag slutade fötterna värka. 

De partier som var paddlingsbara var mycket lättpaddlade.

Att leda kajak i å blev dagens melodi Denna procedur upprepades många gånger under dagen, men som tur var blev ån bred och lättpaddlad med jämna mellanrum. 

Vi lunchade vid 15-tiden uppe på en höjd belamrad med älgexkrementer ackompanjerat av ett tilltagande regn. Livet var underbart. 

Regnet fortsatte hela dagen, hela kvällen och hela natten.

Lägret för kvällen var vid Höksjöälvens mynning, strax sydväst om Tyfors. Det hade nyligen utförts en gallring av skogen vid lägerplatsen, så vi hade gott om ved. Brasan tändes upp med medhavd, torr björkved och sedan lade vi på tallved från gallringen. Det brann tveksamt, men vi fick till en liten brasa som höll komforten på en anständig nivå. Tallveden var dock sur, så det krävdes viss arbetsinsats kvällen igenom för att hålla brasan vid liv. Fötterna var som två halvt bortdomnade degklumpar när vi slog läger och det tog två timmar efter ombyte till torra sockor samt gummistövlar, innan de blev normala igen.

Kvällens meny var ris, tomatsås och bacon. Bacon är genialiskt. Den ger måltiden lite mer substans och genuinitet och går fint att förvara under färden. Te och choklad samt en liten whisky slank ned efteråt. Läggdags klockan strax innan 23.

Regnet smattrade på presenningen som vi spänt upp över lägerplatsen och tältet. Dagens etapp blev ungefär 9 kilometer. 

Upp i gryningen ackompanjerad av gökens sång som andas vildmark och vår. Kläderna är sura och kalla, men det har i alla fall slutat regna.

Vi startade klockan 11.20 och nådde snabbt Norra Laggen. 

Vid våtmarkerna vid Sunddråget, mellan Norra och Södra Laggen stack det upp spektakulära stubbskelett över vattenytan här och var som vittnade om lägre vattennivåer en gång i tiden.  

Vi försökte forcera sjöpaddlingen för att hinna till målet Hällefors som planerat. Denna gång var det extra viktigt pga. logistiska skäl. Vi hade nämligen gjort upp med en bilhandlare I Hällefors att hyra bil för transport upp till startplatsen. Bommar vi tiden blir situationen något problematisk! 

Vi lunchade vid en iordningställd grillplats mitt emot ön Oxöns nordspets, på Älvsjöns östra strand. Öppen, fin och inbjudande tallskog växte här.Vädret var fortfarande vackert.

Vi slog läger för kvällen vid Vraket - en iordningsställd rastplats med gapahuk. Det väcks ju naturligtvis spontant en viss fundersamhet över sådana här ”civilisationens ingrepp” i naturen, men med gårdagens våta och sura upplevelse i minnet, föll vi för frestelsen att kunna ha tak över huvudet. Dessutom regnade det nu återigen, vilket gjorde valet ännu enklare.

Det fanns massor av ved, dock något fuktig. Det brann således ganska dåligt, men efter ett tag vi en genialisk idè, skarpa ingenjörer som vi är: veden lades på grillgallret för att torkas av värmen från brasan. På så vis fick vi en allt bättre och bättre brasa under kvällen.

När mörkret föll på smuttade vi på en varsin whisky framför brasan som tagit sig på ett tillfredsställande sätt. Vi hade nu 22 kilometer paddling för att nå fram till Hällefors senast kl. 15 och hinna till hyrbilen. Skulle vi klara det?

Uppstigning 6, precis som planerat. Vädret var mulet även idag, men inget regn ännu. Åt frukost, packade ihop och satte kajakerna i vattnet vid kvart i nio tiden. Världsrekord för  expeditionsdeltagarna!

För att klara att vara i Hällefors i tid blev vi tvungna att lägga på en rem. Lite synd, vi hann inte utforska miljön runtom som vi skulle ha velat. Till exempel sidoälvarna Tvärälven och Igelälven, samt spännande öar med härlig tallskog och klippor.

Sista stumpen av Svartån fram till sjöarna gick i ett huj. Det hade börjat regna och när vi nådde Vintersjön och öppet vatten märkte vi att det börjat blåsa också. Paddlingen över Vintersjön blev riktigt sur. Kall blåst och regn rakt i ansiktet. Mycket kraft gick åt att hålla kajakerna på rätt köl.

Dagen bjöd på två bärningar: Örlingsdammen och Silvergruvan. Bärningen vid Örlingsdammen var ungefär 400 meter lång och den vid Silvergruvan något kortare.

Örlingen är också den en avlång och fin sjö, dock något överexploaterad av sommarstugor. Plötsligt förstår man att strandskyddsregler finns.

Vid Silvergruvan började molntäcket spricka upp, men istället tilltog vinden något. Snart blåste det riktigt ordentligt, men blev desto soligare.

Strax innan målgång nådde vi Jungfrutjänarna som visade sig vara ett sammelsurium av små holmar i älven, och helt omöjliga att navigera i! Tillsammans med blåsten blev slutspurten en frustrerande upplevelse. 

Vi nådde målet strax norr om Hällefors kl. 14.30. Peter ringde biluthyraren och transporten var inte förlorad. Dock stängde de kl. 15 så det blev en rask promenad in till Hällefors. Med bilnycklarna till hyrbilen i handen kunde vi konstatera att expeditionen var avklarad, skönt att det gick som planerat. Vi hade besegrat  Svartälven!

När vi hade hämtat bilen uppe i Sågen och surrat kajakerna på taket körde vi in till Hällefors centrum för pizza på Pizzeria Espana. En helt underbar upplevelse!

Vi hade felbedömt paddlingsbarheten på älven uppströms Tyfors och det är bara att konstatera att Svartåns paddlingsbarhet där är låg. Vi rekommenderar inte paddling där helt enkelt. Expeditionen var ingen dans på rosor, men det brukar det heller inte vara. Naturen måste man ta precis som den är. Allt sker på naturens egna premisser.

Dock, vi tog oss igenom den del av Svartälven vi planerat paddla. Den känslan är väldigt tillfredsställande!