Vi parkerar bilen en bit in på en knagglig skogsväg nära ån. Det är en ständigt aktuell fråga huruvida man borde kontakta markägare eller vägförening angående användande av små, privata skogsvägar. Vi chansade som vanligt på att inga arga lokalinvånare skulle bränna upp vår bil. 

Inför årets expedition hade vi slagit på stort och investerat i splitternya kajaker: Prijon Yukon Expedition. Detta skulle bli premiärturen för dem och förväntningarna var höga. Dessutom hade vi även investerat i ihopfällbara och packvänliga kajakkärror. Vi packade kajakerna och drog dem den återstående biten ner till ån med hjälp av kajakkärrorna. 

Väl i vattnet kunde vi inte annat än njuta av att ljudlöst glida fram i en sommarskog under strålande eftermiddagssol. Dock uppstod ett litet huvudbry då den ene kajakdeltagaren noterade ett klonkande ljud i kajaken. Eftersom vi inte hunnit sjösätta våra sprillans kajaker förrän nu infann sig genast tankarna om att någon oupptäckt defekt på kajaken gav sig till känna. Lyckligtvis rörde det sig bara om en flaska i skrovet som låg och rullade.  

Stolta över att ha upptäckt och löst det avancerade problemet passerade vi snart under bron till metropolen Floj. 

Under hela expeditionen var känslan av vildmark aldrig så stark när vi gled in i Rätjärnen. Den otillgängliga myren låg stilla i solgasset samtidigt som fågellivet tilltog dramatiskt. Vi paddlade sakta genom träskmarkerna och njöt andaktigt av den intensiva skogsupplevelsen.

Söder om Rätjärnen passerade vi under en betongbro. För första gången hittills stötte vi på strömt vatten.

Färden ner till Styppelbrokojorna blev fin och odramatisk. Vädret var fortfarande med oss. Härligt!

Kort efter passagen var det dags för lunch. Vi brukar hålla oss till ett märke vad gäller frystorkad mat men denna gång provade vi ett nytt märke. Laxrätten var av ypperlig kvalitet, det nya märket gav mersmak. Vi tog god tid på oss och njöt av det fina vädret.

Paddlingen fortsatte sedan söderut och in i Styppelstamn - ett större myrområde.

Den lugna och fina paddlingen upphörde så fort myren tog slut och mer fast skogsmark tog vid. Tennån krympte ihop och första rejäla forsen tog vid. Den 700 m långa forsen var tyvärr för grund för att paddla så det blev till att leda kajakerna i vattnet förbi detta parti.

Forsen slutade vid vattenspegeln väster om Åbjörntjärnen. Sedan följde fin paddling med inslag av mindre och till största delen paddlingsbara forsar.

Givetvis ingår det i varje å-paddling att ta sig förbi diverse hinder i vattnet. Att  träd har vält över ån är alltid förekommande. 

Självporträtt sittandes i kajak är något vi ständigt övar på. Expeditionens finest i den genren kan beskådas till höger.

Om vi inte hade förlagt upptag längre söderut hade årets expedition varit till ända vid det här laget. Vi fortsatte söderut och hittade en bra tältplats i gles tallskog strax norr om Tennbo.

I den soldränkta skymningen slog vi upp tält, riggade en eldstad och började göra mat. Att rekommendera är att lägga lite krut på middagen. Att under hunger mitt i den djupa skogen få förtära en vällagad brakmiddag är en upplevelse i sig. Därför kan, som denna kväll, en omsorgsfull tillagad köttfärssås bli en kulinarisk upplevelse. Vi toppade middagen med chokladdessert tillsammans med vår nye vän från rosteriet.

Denna kväll blev också varm. Skönt, men temperaturer ovan ca 10 plussgrader innebär också att myggen trivs. 

Visst är det skönt när både ljus och värme finns när kvällen kommer, men faktum är att mörker och kyla intensifierar vildmarkskänslan. Dessutom blir lägerelden viktigare. En upplevelse av utsatthet få gärna infinna sig och det får inte vara för bekvämt. Nej, nej.

14 km paddlat denna dag.

Vädret fortatte att visa sig från sin allra bästa sida. Sommarvärmen gjorde tillvaron väldigt behaglig och lättvindig.

Det dröjde inte länge innan ån föll mer och flera korta men branta småforsar följde. Standardproceduren när vi anländer en fors är att gå upp på land, rekognosera, leta ränna att paddla och bestämma om det blir att paddla eller släpa runt. Är vi tveksamma paddlar vi! Det är ju roligare att paddla en fors än att dra kajaken runt, och än så länge har det aldrig slutat med kapsejsning.

Att hela tiden paddla småforsar är roligt men också slitsamt och tidskrävande p g a all rekognosering. Att bara dundra in i en fors kan ju sluta lite hur som helst.

På slutet av etappen utvecklades Tennån till ett mer konstant forstillstånd som bara delvis var paddlingsbart. 

Någonstans i forsen gick en skärva ur paddeln för en av oss. Vi har faktiskt ingen reservpaddel med oss på våra expeditioner. Kanske dags att börja tänka på att ta med en ihopfällbar reservpaddel.

Den på kartan rätt korta sträckan från lägerplatsen till mål tog betydligt längre tid än vad vi beräknat. När dessutom paddlingen krävde sin tribut var hungern påtaglig när vi till slut kl. 13 anlände mål: kraftledningen alldeles intill vägen vid Gräslokarna.

De tre kilometrarna vi paddlade idag tog tre timmar!

Lättade att vara framme och nöjda över att återigen ha besegrat en å släpade vi upp kajakerna på land och åt en synnerligen välförtjänt lunch.

Efter lunch och lite vila gick vi ner och drog upp kajakerna till bilvägen. Betyget på våra nya flytetyg kan inte bli något annat än "med beröm godkänt": stabila, bekväma och praktiska. Kajakerna var märkbart lättare att manövrera i forsande vatten, sittkomforten var utmärkt och packningskapaciteten lysande. Ett gott köp, trots några detaljer runt sätesjusteringen som kanske kunde lösts bättre.

Cykeln vi dumpade ett par dagar tidigare var i fint skick och var redo för att ta en av oss tillbaks till bilen i Floj. Den som blev kvar plockade ur kajakerna och rengjorde dem.

Cykelturen till bilen kan, liksom väntan vid kajakerna, bli något tradig. Vi vill ju bara sätta högsta fart till favoritpizzerian! Trots den kraftiga motvinden gick cykelturen på ca 20 km relativt fort. Det var som vanligt en mycket tillfredsställlande känsla att återse bilen och uppleva första tecknet på civilisation igen.

Vid kajakerna passade den väntande expeditionsdeltagaren på att insupa så mycket av skogen som möjligt. Den smala spången över Tennån utgjorde en perfekt viloplats i väntan på bil. Att få koppla av genom att betrakta trädtopparna svaja i lätt vind under en klarblåhimmel ackompanjerad av Tennåns stilla porlande blev en stund av total harmoni som inte inträffar så ofta i den stressiga vardagen.

Sammanfattningsvis bedömer vi denna å som lättpaddlad med undantag av den sista etappen som var något krävande p g a det stora antalet forsar.

Denna paddling var ju något kortare än vanligt; endast tre dagar med två nätter i tält. Upplevelsen var som vanligt väldig fin, men vi var väl båda överens om att den egentligen var i kortaste laget. Det är väldigt mycket logistik runt en sådan här expedition och när man väl är ute bör man nog kosta på sig minst fyra tältnätter. Upplevelsen blir snäppet mer genuin när man får flera dagar som både börjar och slutar ute i vildmarken. 

Kartreferenser

Startplatsen, strax utan för Floj.

Första kvällens läger, öster om Fänntjärnkojan.

Andra kvällens läger, norr om Tennbo.

Målgång vid kraftledningen vid Gräslokarna.