Svartån

Svartån 2004/2009

Snabbfakta

Startpunkt: Gården Bron knappt 2 km N Forshyttan, 165 m.ö.h.
Målgång: Sydliga änden av Grässjön 5 km S Sunnemo, 124 m.ö.h.
Tid: 040519-040521, 090716
Paddlad sträcka (approximativt): 25 km

TURDAGBOK (fotnot: alla foton från 2009)

Dag 1 - onsdag 19 maj

Inte kunde vi ana att den 19:e maj 2004 påbörjade vi något som för oss skulle bli ett framemotsett äventyr varje år: åpaddling i vildmark. Hösten 2003 rekognocerade vi Svartån med avseende på paddling efter att ha paddlat den motströms en bit från Grässjön nära Sunnemo. Vi blev fascinerande av åns meandrande karaktär genom vackra hedlandskap och idén om en flerdagars kajakexpedition föddes.

Vi valde att starta vår paddling vid gården Bron strax norr om Forshyttan. Vi välkomnades av en regnskur och några kraftiga åskknallar. Att vara i vatten under åskväder är ju inte det bästa stället men som tur var drog ovädret snabbt förbi. Paddlingen ner till där bron rinner under vägen vid Gärdet är mycket enkel och går igenom mestadels åkermark men även en del skog. Dock var vi tvungna att ta oss runt några träd som fallit över ån.

Vi ledde kajakerna genom den grunda passagen under vägen vid Gärdet. Svartån började nu meandra påtagligt och landskapet dominerades av skog och myrmarker. Ån var ganska djup, smal och helt befriad från sten. Paddlingen hade varit mycket enkel om det inte vore för alla möjliga hinder som kraftigt begränsade vår framfart. Eftersom ån är smal räcker det med att relativt små träd har rasat över ån så blir det ett hinder som man, på ett eller annat sätt, måste ta sig förbi. Oftast rör det sig om träd som rasat över ån. Skogen når ända fram till ån och det är mycket ris på sina ställen. Trots att det ofta inte rör sig om en omfattande lyft blir det ändå rätt besvärligt på grund av all vegetation.

Dock, vi var uppenbarligen inte de första att paddla Svartån. Vi såg tydliga spår av tidigare paddlare eftersom vid många hinder, som borde innebära ett lyft, fanns en passage igenom. På vissa ställen var till och med träd avsågade/avhuggna för att tillåta passage. Detta förenkade givetvis paddlingen.

Vi slog läger någonstans väster om Stormossen. Det hade mulnat på och börjat regna lite. Vi hittade en relativ torr lägerplats en bit in i skogen där vi slog upp tältet. Vi fick belöning för dagens vedermödor när vi gjorde upp en eld och grillade korv.

Dagens etapp blev ca 5 km.

En gran i ån - igen. En vanlig syn i Svartån.

Dag 2 - torsdag 20 maj

Efter en god natts sömn fortsatte vi vår paddling. Solen tittade fram mellan molnen, termometern stod på 15 grader och Svartån bjöd på fantastisk fin paddling där den ringlade fram i skogen. Vi närmade oss Svartå där vi visste att vi skulle bli tvungna att bära kajakerna en längre sträcka runt dämningen. Dock visste vi inte när det var dags att avbryta paddlingen.

Vi passerade två grunda forsar där vi ledde kajakerna från land. Ån föll mer och mer och vi blev till slut tvingade att avbryta paddlingen för att ta oss runt och förbi Svartåforsen. Transporten visade sig bli en prövning. Vi beslutade oss för att ta oss till den skogsväg ca 200 m väster om ån. Till vår fasa insåg vi att ån hade skurit sig längre och längre ner i terrängen och vi befann oss i en ravin. Vi skulle bli tvungna att släpa kajakerna upp för en 10 m hög ravin innan transport bort till skogvägen kunde vidta. Släpet blev tufft, men vi fick upp båda farkostarna till slut.

Att släpa kajakerna genom att hålla i förens och akterns handtag blev snabbt slitsamt och oergonomiskt. Efter som nöden är uppfinningarnas moder kläckte vi den eminenta idén att trä bärremmar genom handtaget och forma dem till ett bärok. Vi kunde nu bära en kajak i taget med både axlar och armar. Hela proceduren innan vi åter kunde paddla vidare 500 m nordväst om forsen tog mycket tid och kraft.

Efter bara 500 m besvärlig paddling med mycket bröte i ån slog vi läger igen. Kvällen blev kylslagen och en lägereld blev ett måste.

Dagens etapp blev ynka 5 km p g a dämningen vid Svartå.

Dag 3 - fredag 21 maj

Natten var svinkall med minusgrader. För att spara packvolym hade Torbjörn valt en tunn, lättpackad sovsäck, något han ångrade morgonen efter. Trots varma kläder, sockar, vantar och mössa låg han i fosterställning och hackade tänder hela natten.

Tredje dagen bjöd på fortsatt fint väder: växlande molnighet och dryga 15 grader - perfekt för paddling! Dagen skulle bli fantastisk för den ene expeditionsdeltagaren, hemsk för den andre.

Svartån ringlade nu fram sakta och stilla i en ravin beklädd med barrskog. Sanddyner stack ut vid varje krök. Svartån var nu grund och dess botten bestod nu enbart av sand. Trots åns ringa djup fanns alltid en djupare fåra att använda för paddling. Ett hinder bakom varje krök var nu mer regel än undantag, dessutom tilltog mängden stockar och träd i ån. Att pricka den djupa fåran och navigera sig förbi alla hinder gjorde att äventyrskänslan var maximerad. Ibland var vi tvungna att kliva ur kajakerna mitt i ån för att navigera förbi hinder; en balansakt där styrka, koordination och timing var viktigt att behärska.

Torbjörn kände ju längre dagen led en allt mer tilltagande kraftlöshet. Vid lunch tog han en tupplur för att samla krafter. Efter en dag med fullständigt magisk paddling nådde vi bilbron vid Mohedarna. Vi slog upp tältet på rastplatsen där. Kort efter att tältet stod på plats och middagsförberedelserna hade börjat blev vi tyvärr tvungna att avbryta vår expedition p g a sjukdom. Den kalla natten, de facto att vi drack vatten från bäckar utan att koka det först och den tuffa expeditionen knäckte till slut Torbjörn. Lyckligtvis var vi inte långt ifrån vare sig en större bilväg eller nära och kära. Vi lämnade tält och kajaker på lägerplatsen för att ta oss till bilvägen och bli upphämtade. Tält och kajaker fick stå kvar för att hämtas upp nästa dag.

Dagens etapp blev kort även denna, ca 6 km.

Expeditionen fick alltså ett trist och för tidigt slut, framför allt eftersom den återstående sträckan till Grässjön såg ut att bli ren defilering. Men, det går ju att paddla den sista sträckan vid ett annat tillfälle.

En typisk bild på Svartån norr om Svartå. Barrskog, raviner och sand.

Dag 4 - torsdag 16 juli
Fem år senare var det dags att knyta ihop säcken. En vacker sommardag i mitten av juli 2009 skulle vi avsluta vår första kajakexpedition. Det hade regnat mycket en tid innan så att vattenståndet i ån var mycket högt. Landskapet var nu tätare med mycket lövträd som sträckte sig över ån.	Svartån fem år senare. Sommar och tätt med lövträd längs kanterna.
Paddlingen blev väldigt enkel. Tidigare tendenser till träd och annat bröte i vattnet började upphöra. Det extremt höga vattenståndet förenklade också paddlingen. I vissa fall var vattnet nästan för högt. Vissa passager under broar och spångar var för låga, vi fick kliva ur kajakerna och leda dem under bron från strandkanten.	Vägbron 2,5 km sydost om Grässjön. Det var nätt och jämt att man kunde sitta i kajaken med rak rygg genom trumman.
Vid passage förbi en p g a vattenståndet alldeles för låg spång blev vi påminda om varför vi brukar välja att paddla innan sommaren kommit... Spången i bilden till höger var helt invaderad av myror! På våren slipper man tampas med många insekter som i annat fall skulle förpesta turen betänkligt.	Myror överallt!
Det tog inte lång tid att paddla de återstående 10 km till Grässjön. Skönt att till slut få avsluta Svartån efter det abrupta slutet för 5 år sedan. Vi konstaterar att sträckan från Mohedarna till Grässjön är extremt lättpaddlad.	Fem år senare når vi Grässjön.