Sittån/Ärån 2010 |
Snabbfakta |
Startpunkt: Rörbäcksnäs,
Medskogen, 460 m.ö.h. Målgång: Strandkölen, 420 m.ö.h. Tid: 100530-100602 Paddlad sträcka (approximativt): 39 km |
TURDAGBOK |
Dag 1 - söndag 30 maj | |
Då var det dags för årets expedition: paddling av Sittån/Ärån. Först löste vi logistiken genom att placera ut en cykel vid tänkt målgång: Strandkölen. | Cykel med förnödenheter utplacerad vid målgång för att kunna ta sig till startplatsen. |
Årets
paddling startade
Sittån som rinner genom Rörbäcksnäs, väster
om Sälen och Transtrandsfjällen.
Bilen parkerades vid stugor i Medskogen
och de svintunga kajakerna
fick bäras via stigen ned till vattnet. Det känns
nästan
som om de kommer i
självsvängning så kan de gå av på mitten
tack vare tyngden, man få ta det försiktigt. Kajakerna
sattes till slut i det
våta elementet
ungefär vid 19-tiden på kvällen. Här var ån
inte bred minsann, härligt! |
Då var det dags för projekt Sittån/Ärån att ta sin början! |
Efter en timmes motströms paddling, som inte bjöd på några nämnvärda problem, fann vi en lägerplats uppe på en höjd intill ett kalhygge någonstans nära Sittjärnen. Vädret visade sig från sin bästa sida, men kvällen blev ganska kall. Dock nästan inga mygg, vilket alltid uppskattas. Den traditionsenliga grillkorven satt fint. Dagens etapp blev ca. 2
km. |
Tältplats första natten. Alltid lika härligt med brasa. |
Dag 2 - måndag 31 maj | |
Det finns troligen inget bättre sätt att starta en ny dag än att kliva ur ett tält efter en god natts sömn, och upptäcka att solen strålar från klarblå himmel. Vädret var perfekt och vi startade dagens paddling kl 11. Paddlingen längs Sittån var mycket bra. Ån är smal och ringlar sig fram i en dal genom skogen. Att paddla motströms är givetvis lite jobbigare än vice versa, framför allt om man hamnar ur strömriktningen. Gör man det tar ån i kajaken och börjar genast vända den. Vid strömma partier kan detta bli ganska jobbigt eftersom mycket kraft går åt att hålla kajaken i rätt riktning. Efter drygt två timmars paddling nådde vi norra delen av Tandsjön. Även om det är fint och varmt väder vattnet ganska kallt, något vi blev påminda om när vi släpade kajkerna igenom forsarna. Dock, man vänjer sig ganska snabbt. Vi forcerade genom totalt sex grunda forsar. Vi inser att våra kajaker är väldigt tungt packade. Det är kanske dags att börja tänka vikt inför nästa års paddling? Dock, ju längre tid som går, desto lättare blir kajakerna eftersom man successivt äter upp proviant. |
Framme vid norra delen av Tandsjön. Slut på motströmspaddling, skönt. |
Tandsjön bjöd
på enkel paddling längs den
långa landtungan som delar nästan hela sjön på
längden. Skönt med lite
sjöpaddling efter att ha paddlat såpass mycket
motströms. Vid tungans sydspets
var det dags för lunch. Real-köket bjöd idag på
torskgryta. Några små
regnskurar drog förbi, men det klarnade upp igen efter lunch.
|
Landtungan, som klyver Tandsjön, utgörs av en tallbeklädd ås. |
Vid
sydänden av
Tandsjön
väntade en serie tjärnar i myrmarker, innan Ärån
startade. Detta blev en mycket tung
etapp, expeditionens tyngsta! Vid landstigningen i närheten av
stugan blev vi omedelbart medvetna om att en jobbig passage
väntade. Peter, som gick iland först, blev omedelbart medveten om vilka spratt en myr kan spela. En till synes bärig tuva förvandlades till ett bottenlöst hål på ett ögonblick. Som tur var lyckades han hålla ena benet på fast mark. I annat fall kunde situationen blivit prekär eftersom Torbjörn inte gått i land än. Först passerade vi Blankvattentjärnarna. Den sydligaste av dem krävde istigning via gungfly. Där tjärnen, i alla fall visuellt, började var det bottenlöst djupt omedelbart. I normala fall använder vi paddeln som stöd vid istigning. Att behöva göra detta från ett gungfly utan paddeln som stöd kändes något vanskligt, men det gick bra. Vi släppade sedan våra transportmedel till Våltjänarna. Den våta myren sög fast både kajaker och expeditionsdeltagare vilket gjorde att vi valde att ta oss fram via de fåtal åsar som fanns. Dessa åsar var något tätbevuxna och belamrade med sten. Eftersom inget alternativ var att föredra blev vårt val en blandning mellan myr och åsar. Det var bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och hugga i. Det var i alla fall myggfritt! Norra Våltjärnen höll vi på att missa eftersom en ås dolde den något. Vi släpade oss igenom den skogsbeklädda åsen och noterade avverkning som lämnat kvar 30 cm-stubbar. Antagligen har avverkningen skett på vintern eftersom dessa regioner är extremt otillgängliga annan tid. För oss innebar det många osköna rivsår på ben. |
Passage över myrar vid Våltjänarna. Svetten lackar. |
Det gick
att paddla över till den
Södra Våltjärnen via en trång passage. För
att ta oss till Norra Ärtjärnen var tvungna att
återigen passera en skogsbeklädd ås med spår
från avverkning. Åsen var ganska brant och passagen blev
tung. Vi paddla till slut snabbt igenom tjärnen och
försökte komma igenom till Södra Ärtjärnen men
fick ge upp trots att vi kom ganska långt. I stället fick vi ta oss över ett besvärligt myrområde till Västra Ärsjön. Myrmarken sög tag i kajakerna ganska rejält och Torbjörn, som hade tyngst kajak, tog sig knappt över till sjön. Nu var det inte långt kvar till dit där Ärån tar vid! Vid passagen till den sista av tjärnarna fick vi återigen släpa kajakerna men detta släp var lätt jämfört med de tidigare. Efter oerhört mycket slit på marker där få människor nog satt sin fot under sommartid nådde vi till slut Ärån. Inloppet kunde nätt och jämt anas och var knappt en kajak i bredd. |
Passage mellan Våltjänarna. Solen tittar fram allt mer och det har blivit varmare. Passage mellan Norra Ärtjärnen och Västra Ärsjön. Den ena expeditionsdeltagaren sliter mer än lovligt medan den andra expeditionsdeltagaren, som nått fram till sjön, underhålls av den tröstlösa kampen. |
Ån gick här som i ett labyrintsystem genom myren. Detta var mycket spektakulär paddling genom en mestadels väldigt smal å!
|
Inledningen av Ärån. Ån var väldigt smal och ringlade sig fram genom vassformationer. |
Vi blev tvungna att bära kort förbi en vid en låg gångbro och senare kom ett litet vattenfall som enkelt kunde paddlas igenom. Färden ner till den kommande lägerplatsen var fantastisk! | En dämning i början av Äran som enkelt kunde passeras. |
Dagens
ansträngningar
började ta ut sin rätt, Torbjörn fick känningar av
vätskebrist. Vi slog läger uppe på en höjd
väster om Märrbäcksflöten kl. 19. Här
uppifrån hade vi en härlig utsikt
över ån, mot norr. Kvällen var fin, dock något
mer mygg jämfört med gårdagen. |
Välbehövlig vila vid andra kvällens lägerplats. Den obligatoriska lägerelden frodas. |
Dag 3 - tisdag 1 juni | |
Något ledbrutna efter gårdagen kom vi iväg kl. 11. Från uppstigning till att man kommer iväg är det lätt hänt att klockan rusar iväg. Frukost, nermontage av tält och packning tar sin tid. Solen lyste idag också vilket borgade för en fin dag i dalaskogarna. Med gårdagens vätskebrist i färskt minne, kokade vi massor av vatten inför dagen. Förmiddagspaddlingen
blev helt enastående. Ån var delvis
väldigt
smal, helt ned till längden av en paddel. Före lunch fick vi
dra förbi en
bäverdam, samt en kort fors. Därefter kom en kort fors som vi
paddlade igenom.
En längre fors vid en koja fick vi
också leda kajakerna
igenom. Vi lunchade på en liten höjd knappt 1 km
nordväst om
Hållbrostugan. Här fick vi
en härlig paus under
skuggan av tallarna. |
Paddlingen från lägret till lunchplatsen var helt enkelt magnifik! Lite vila efter lunch. Total njutning. |
Kort
tid efter lunch
anlände vi Hållbrostugan, en mycket fin stuga mitt i
ödemarken. Under inventeringen ansåg vi passagen under bron
till stugan icke paddlingsbar så vi förberedde oss på
ett bär. Precis när vi anlände såg vi
människor på bron, stugans ägare var där! Vi
hade väntat oss ”urdalainvånare” och blev
mäkta överraskade när vi blev
tilltalade på ren Stockholmsdialekt mitt i Dalavildmarken. Det
blev ett trevligt möte med paret som ägde stugan. Vilken
pärla till fritidshus! Paret gick i god för att forsen under bron var överkomlig med kajak så vi beslöt oss för att utmana det ödet. Passagen gick bra trots lite grundstötning; våra polyetenkajaker är mycket hållbara. |
Passagen vid Hållbrokojan. Point of no return. |
Efter forsen vid
Hållbrostugan följde ett parti med flera forsar som
vi paddlade. Ån lugnade sig så småningom, och vi
kunde paddla genom vägtrumman
väster om Oskojan. Vid denna vägtrumma grillade vi korv under
inventeringen av
ån och bedömde då vattennivån som så
hög att det inte skulle gå att paddla. Nu
hade vi kunnat stå under! Diverse bråte och material som
hänger i träden intill
ån, tyder på att vattenståndet kan vara upp till en
meter högre. Det är nästan
svårt att föreställa sig hur ån ser ut med ett
dylikt vattenflöde. |
Småforsigt söder om Hållbrostugan, skoj! |
Vi
nådde till slut
expeditionens första längre fors strax innan Oskojan.
Under inventeringen bedömde vi att denna fors kunde vara
första steget till att bemästra lite mer vildare vatten. Vi
gick iland och rekade lite innan vi spottade i nävarna och
slängde oss ut i forsen. Vi klarade forsen utan problem och i efterhand känns det som vi haft överdriven respekt för vattendrag av denna typ. Dessutom var det fantastiskt roligt! Det är lätt att stirra sig blind på de stora vattenmassorna som tar fart i en fors och avskräckas. Denna erfarenhet gav oss råg i ryggen och vi tappade lite av rädslan för forsar, något som vi skulle få nytta av längre fram. |
Vid början av den långa forsen väster om Oskojan. Att paddla eller icke paddla, det är frågan. |
Efter att kollat in några alternativa platser valde vi till sist att slå läger i närheten av Gubbnästjärnarna men på östra sidan om ån. Vi letade febrilt efter en lägerplats och var nästan på att ge upp för att paddla vidare när vi hittade ett fantastiskt fint skogsparti utformat som en udde omgiven av myrmarker att vila blicken på. Till
en början fanns en
del mygg men i takt med fallande temperatur försvann de
successivt. Vi hade gott om ved i form av torra träd
och kvistar! Middagsmenyn bestod av köttfärssås,
färsk paprika, lök och ris och smakade mycket gott. Oftast
är varje måltid i sådana här sammanhang goda
trots sin enkelhet, men
anstränger man sig ytterligare kan man nå oanade kulinariska
höjder med enkla medel! När vi tog igenom oss framför brasan konstaterade vi att denna dags paddling förmodligen var den bästa vi någonsin upplevt! Dessutom har vi vågat ge oss i kast med något vildare vatten. Dagens etapp blev ca 13 km. Vi har aldrig lagt en expedition så sent som i år och vi märker verkligen hur sommaren gör sitt intåg i vildmarken. Det tycks vara en skillnad från dag till dag! I den tidiga gryningen till nästa dag väcks vi av en kakofoni av kvittrande och hoande från alla skogens flygfän. Fascinerande! |
Paus framför brasan efter dagens fullständigt fenomenala paddling. Skymningen är på väg. |
Dag 4 - onsdag 2 juni | |
Vädret har hittills
varit
osannolikt bra. Efter den mycket rogivande vildmarkssymfonin genom
natten gick vi upp kl. 7. Ännu en solig morgon! Göken gol
alldeles utanför tältet och solen lös från en
molnfri himmel. Det är inspirerande med fint väder och vi
hoppades på en lika fin paddling som gårdagen. |
Frukost dag 4. Peter ser lite sliten ut trots den goda sömnen men efter havregrynsgröten var han fit for fight. |
Klockan 10 kom vi iväg, och klarade därmed den magiska 3-timmarsgränsen. Sträckan fram till bilbron vid Hammarsby-Gammalsätern bjöd en hel del fallna träd som vi, på ett eller annat sätt, var tvungna att ta oss förbi. Några lättpaddlade forsar stötte vi också på. För övrigt var paddlingen mycket fin. En något mer sandig botten noterades i de lugnare partierna. Efter Hammarsby-Gammalsätern
blev ån bredare. Ner till Kråkdammen präglades
landskapet av lättpaddlade myrar varvat med
småforsar; samtliga paddlingsbara. Några forsar
var dock såpass grunda att vi fastnade och blev tvungna att leda
kajakerna. |
Passage under nedfallet träd strax innan Hammarsby-Gammalsätern. Lätt forspaddling, härligt! |
Vi lunchade på en höjd direkt norr om grusvägen, en dryg kilometer väster om Skrivarkölen. När vi satt bland mygg och åt vår lunch i solen kom en bil förbi nere på grusvägen. Bilen saktade in och stannade. Ut ur bilen kom våra bekanta från Hållbrostugan! De hade sett våra kajaker vid vägkanten och stannade till för att få en lägesrapport. Skoj att se dem igen! | Lunchplats på en hög och skarp ås i närheten av Skrivarknölen. |
Efter lunchen fortsatte vi mot Kråkdammen. På vissa partier påminde ån mer om en älv än en å. Kontrasterna mot inloppet vid tjänarna var stor. Landskapet började här bli mer gräsigt och myrpartierna var av mer vassig karaktär. Våra tidigare antaganden om ett tidvis väldigt mycket högre vattenstånd bekräftades när vi såg rutten vass hänga som julgransglitter i närbelägna lövträd. |
Ärån strax innan Kråkdammen. Ån har nästan blivit en älv. Rutten vass hänger i träd ca 1 m ovan Äråns aktuella vattenstånd. |
Passagen under bron vid
Kråkdammen skedde utan problem.
Men, vattendjupet under bron lågt och Peter körde över
några av de fåtal stenar som ligger där med
olycksbådande skrapljud från skrovet som följd.
Kajaken höll som tur var. Å andra sidan, de Hasle-kajaker vi
använder är byggda av polyetenplast vilket ska vara extremt
hållbart för mekanisk åverkan. Trots att vi under
våra expeditioner sliter oerhört mycket på
skrovet har vi aldrig ens haft tillstymmelsen till hål i
kajakerna. |
Passage under bron vid Kråkdammen. Lite stenigt men i det stora hela problemfritt. |
Resterande paddling fram till målet vid Strandkölen bestod av paddling i bred och grund fors. Till en början var paddlingen rolig med ibland, för oss, utmanande paddling. Det svåraste partiet var vid kalktornet precis vid ån där vi var tvungna att ta oss igenom en nivåskillnad. Det gäller att pricka sådana passager på rätt sätt, annars finns risken för att man välter. Problemet här var att ån redan var av forskaraktär och tiden för vägval är mycket knapp. Vi klarade passagen utan nämnvärda bekymmer. Den långa forsen krävde dock sin tribut. Efter ett tag var man rejält trött i kropp och knopp efter intensivt paddlande och konstant navigering. Vi tog en jordnötspaus nånstans mitt i forsen för att samla krafter inför den sista sträckan. |
Jordnötspaus under den långa forsetappen. Manövreringen i det vilda vattnet tar på krafterna, men är i gengäld suveränt kul. |
Den avslutande sträckan mot Standkölen blev seg på grund av fysisk och psykisk trötthet. Dessutom var ån nu så grund att vi ständigt fastnade i stenarna. Till slut nådde vi Strandkölen 16.30. Vädret var nu på väg att övergå till mer blåsigt och molnigt. Vi slog läger på åns sydsida, strax uppströms Strandkölen, eftersom stranden här var mest lättillgänglig. I gles tallskog intill en myr slog vi upp tältet i sakta mak nöjda över att återigen gått i land med en kajakexpedition. Tack
vare vinden var det
relativt myggfritt. Vi badade av oss den värsta smutsen, kallt men väldigt skönt! |
Ärån är besegrad! |
Dag 5 - torsdag 3 juni | |
Uppgång kl 8. Som
vanligt under denna expedition möttes vi av strålande sol
från klarblå himmel. Man blir ödmjuk
och tacksam. Nu väntade en god del logistik. Efter att ha ätit frukost gick Torbjörn över ån och bort till platsen där vi gömt undan cykeln på vägen upp. Klockan 10 startade han cykelturen till Rörbäcksnäs för att hämta bilen. Här gäller det att inte ha glömt bilnyckeln, när man kommer fram! Cykelturen blev 40 km lång och tog två och en halv timme. Den kortaste vägen valdes bort eftersom det skulle ha inneburit att enbart cykla på öde grusvägar, kanske utan mobiltäckning. Vid eventuell punktering skulle det tagit väldigt lång tid att komma fram. Cykelturen gick därför via Hammarsby-Gammalsätern och upp till asfaltvägen vidare till Rörbäcksnäs. Peter bevakade lägret under tiden. Detta är en del av expeditionen som inte är speciellt rolig. Att tvingas sin mörbultade kropp till en flera mil lång cykeltur eller att sitta sysslolös och vänta flera timmar vid lägret är ingen höjdare. Vi skulle helst vilja packa och dra på en gång. Efter en monoton cykeltur med mycket motvind nådde Torbjörn till slut fram till bilen. Synen av bilen är förlösande och symboliserar den slutgiltiga punkten av expeditionen. Bilen står för komfort och civilisation, något man trånar efter i detta läge. Torbjörn körde tillbaka till lägerplatsen. Vi packade in alla våra pinaler och var redo för avfärd när en välbekant bil saktade in vid oss. Det visade sig återigen vara paret från Hållbrostugan! Vi växlade några ord, berättade att vi haft en härlig tur, och nu har vi en stående inbjudan till fika i deras stuga. Sedan bar det av mot en nu väldigt hägrande destination: favoritpizzerian i Malung. Projekt Ärån var avslutat! |
Cykelturen till Rörbäcksnäs för att hämta bilen. Monotont var ordet. Tjipp och hajk. |
Kartreferenser | |
Startplatsen, vid
Medskogen strax
söder om Rörbäcksnäs, vid bron nedanför
sommarstugorna. Kajakerna fick bäras de dryga 200 m
från bilen till ån. |
|
Första
kvällens läger, på
västsidan ån intill ett kalhygge ca 1
km NV Vallsjön. |
|
Andra kvällens
läger, på
en höjd vid en tvärå väster om Ärån. |
|
Tredje kvällens läger, knappt 1 km SO Oskojan på en liten skogsbeklädd udde i myren. | |
Målgång och fjärde kvällens läger, strax uppströms om Strandkölen. |
Copyright © 2011 www.vildmarkskajaking.se |