Rottnan 2016

Snabbfakta

Startpunkt: Sjön Langfløyta (ca 2 km söder om Hof Finnskog, Norge) 267 m.ö.h. Målgång: Näverbodsjön, Lekvattnet 195 m.ö.h. Tid: 160510-160512 Paddlad längd (approximativt): 50 km

TURDAGBOK

Dag 1 - tisdag 10 maj
Detta år valde vi en förmodad kortare paddlingsexpedition. Snösäsongen hade varit ganska dålig och effekten av snösmältning var obefintlig söder om Dalarna. Eftersom det var rätt varmt för årstiden (tyvärr mer regel än undantag nuförtiden) så bestämde vi oss för att paddla en å som inte var speciellt känslig för vattenstånd: Rottnan. Rottnan är en ganska bred å som rinner mycket genom småsjöar. Vid en inventering 2014 under högt vattenstånd såg ån extremt lättpaddlad ut. Vattenståndet nu var lägre men vi bedömde att paddlingsbarheten ändå var hög. Vi tog våra bilar upp till tänkt målgång: Näverbodsjön vid Lekvattnet. Efter att ha parkerat Peters gamla och smutsiga Ford fortsatte vi vår färd mot Hof Finnskog i Norge, i Torbjörns nya och fina Volvo. Vi tänkte starta vår paddling på östra sidan av Langfløyta men en väg bom satte stopp för de planerna. Västsidan gick bättre. Vi körde där in på en mycket liten men fullt farbar skogsväg. Vid vägens ände parkerade vi bilen och klev ut - och möttes av en vägg av värme och en sommardoftande barrskog! Medhavd sallad från ICA Toria i Torsby avnjöts i gassande solsken.	Sallad och sol - ja tack!
Efter spisad måltid packade vi våra kajaker och kånkade ner dem för en brant stig till den lilla tjärnen omedelbart söder om Langfløyta. Klockan 15.10 påbörjades 2016 års paddlingsexpedition!	Då var det dags - Rottnan 2016!
Vi vet inte om det var ett års ringrostighet eller allmän talanglöshet, men paddlaren i den gula kajaken lyckades köra fast den allra första, korta, spikraka bebisforsen. Den idylliska starten byttes snabbt ut mot irritation och bannor - allt medan paddlaren i den gröna kajaken njöt av skådespelet.	En amatör i aktion.
Rotna, som Rottnan heter i Norge, består här av små tjärnar sammanlänkade av väldigt smala och korta åpassager. Mycket berg i dagen, branter och till och med stup. Tallskog dominerade trädfloran och landskapet kan inte beskrivs med annat än vackra superlativer.	Rotna bjöd i början på ett dramatiskt landskap med smala åpassager... ...och halsbrytande stup.
Vi blev tvungna att bära kajakerna förbi fallna träd vid två tillfällen. Paddlingsbarheten i de korta passagerna var dålig på grund av det låga vattenståndet, framför allt i den första längre forsen omedelbart innan Rotnesjøen. Där fick vi snällt leda kajakerna i forsen ett par hundra meter ända ner till tjärnen.	Ledning av kajak nedför en alltför grund fors - nej tack.
Därefter följde sjöpaddling i Rotnesjøen - en lång och avlång sjö. Här var en del vind och också en del vågor. Forsen vid Rotnedammen paddlade vi, om än nätt och jämt på grund av ständiga bottenskrap. Det hade blivit dags för att leta tältplats och vi lyckades hitta en sådan öster om ån direkt söder om Nedsjøen. Här var mager, mossbeväxt tallskog med mycket sten. Vackert, men inte ultimat för tältning. Vi hittade dock en relativt platt yta på en lätt lutande klipphylla, beväxt med ett tunt lager vegetation. Att få ner tältpinnar var inte att tänka på. Som tur var hade vi ett självstabiliserande tält (rekommenderas!). Brasan ordnades på en inbjudande bergsknalle intill. Ett läckert läger! Korvgrillning, kokkaffe, choklad, whisky... ja, ni fattar. Vädret har hela dagen varit strålande även om det dök upp några moln under eftermiddagens senare del, och vinden tilltog något. Kvällen var dock stjärnklar, vindstilla och trollsk. Dagens etapp blev ca 10 km väldigt enkel paddling.	Kontemplation framför öppen eld. En vacker och stjärnklar majhimmel vakar över oss.

Dag 2 - onsdag 11:e maj
Vi vaknade strax efter kl. 7 efter något som av oss båda upplevdes som en mycket lång natt. Berghällen som tältet stod på var slät och fin men också stenhård. Dessutom hade vi legat i motlut, vilket gjorde att vi hasade ned mot fotänden varje gång vi bytte sovställning. Natten hade inte varit kall och valet av lite enklare och mindre skrymmande sovsäckar räckte gott och väl. Vi möttes av en blå himmel och en näst intill spegelblank Rottnan. Efter morgonprocedur och nedmontering av lägret kom vi iväg 10.30.	Alltid lika härligt att när morgonen gryr mötas av en molnfri himmel. Högra bilden: lägret från eldstaden.
Andra dagens paddling inleddes lugnt och fint i glittrande vatten. Breda , enkla och korta forsar som glittade ännu mer dök upp titt som tätt längs färden mot Sverige. Forsarna var grunda men fullt paddlingsbara även om det blev en hel del bottenskrap.	Bred och glittrande å. Forsen vid bron strax söder om den första lägerplatsen. Trevlig paddling.
Paddlingen förflöt utan komplikationer och eftersom Rottnan var mycket bred som smalast så kunde inte fallna träd försinka vår framfart. Solen fortsatte att förgylla vår dag.	Rottnan erbjuder i mångt och mycket hinderfri paddling trots en del fallna träd.
Dammen vid Svullrya nåddes i ett nafs och passerades på ett kick. Det var bara att lyfta över kajakerna på västra sidan. Precis efter passage under bilbron i Svullrya sötte vi på fiskare. De kunde fått två fula fiskar på kroken, men vi klarade oss.	Dammen vid Svullrya och den lilla forsen söder om dämningen.
Före sjön Helgen passerade vi ett par breda och grunda forsar. Vi kom igenom utan några problem men med bottenskrap. Vid några tillfällen fick vi gunga oss loss från grundstötningen. Till vår stora njutning fortsatte Rottnan att blända oss. Solglasögonen kom till sin användning.	Enkla och roliga forsar innan sjön Helgen.
Väl ute på sjön gick paddlingen fort. Det blev lunchtid. En tallbeklädd udde såg inbjudande ut och fick bli vår lunchplats. I slutet av sjön Helgen väntade Helgedammen. Framme vid dammen tog sig Peter upp från den dyiga strandkanten och rekade passagen. Inga större svårigheter identifierades och Peter gav grönt ljus. Dammen passerades utan bekymmer.	Kortvarig action genom Helgedammen. Hej vad det går.
Därefter följde några kilometer med forsar varvat med lugnare partier. Vi rekade en fors. Alla andra forsar paddlade vi direkt. En av forsarna var dock ett gränsfall vad gäller grundhet. Några forsar visade lite mer kraft och styrka, men tack vare det låga vattenståndet blev det aldrig det minsta dramatiskt.	Hej å hå, uppå böljan den blå. Torbjörn in action.
I ett huj var vi framme vid den bro, Barskjulsbrua, som vi utsett för upptag innan Årasfossen, vilken vi inventerat tidigare. Vi drog upp kajakerna och gick över den fallfärdiga träspången upp till grusvägen.	Barskjulsbrua strax innan Årasfossen. Inte något man åker en bil över.
Väl uppe på grusvägen monterade vi kajakerna på våra medhavda kajakkärror och började kånka ekipaget söderut. Torbjörns än så länge icke-patenterade remsystem för att surra fast kajakkärran funkade återigen felfritt. Att leda kajakerna förbi ett längre opaddlingsbart parti med vagn är ofta något som slukar mycket tid och energi, men ibland är det den enda lösningen för att kunna fortsätta färden	Transport av kajakerna runt Årasfossen. Det är roligare att paddla.
Årasfossen är en mycket vacker fors som är väl värd ett besök. Forsen består av ett smalt fall på 1,5 m följt av en trappliknande formation av småfall. Det smala fallet kan nog paddlas, med hög fart, med kajaker som våra, men efterföljande småfall i kombination med att ån svänger efter fallet är en besvärlig paddelutmaning. Risken att fastna och konstatera att forsen tar tag i aktern och vrider runt kajaken så att den ligger vinkelrätt forsens riktning är extremt hög. Händer detta är det fråga om sekunder innan man välter.	Inledningen av Årasfossen. Torbjörn vid fallet. Närbild på fallet. Avslutande trappformation. Övermäktigt för 4,5 m-kajaker.
Kajakerna drogs längs grusvägen dryga kilometern, fram till en svårupptäckt, nästan igenvuxen traktorväg. Här släpades farkosterna ner till ån igen. Kajakerna sjösattes direkt vid Årasfossens slut.	Torbjörn beundrar foten på Årasfossen. Vackert så det förslår.
Efter att ha passerat Årasfossen noterade vi en förändring av landskapet. Den lätta tallskogen som hittills dominerat ersattes av en tyngre, mer grandominerad skogstyp. Denna typ av skog är mindre inbjudande att slå läger i. Emellertid fann vi en liten höjdplatå med tallskog knappa två kilometer nedströms Årasfossen. Vi blev tvungna att släpa kajakerna ett sjuttiotal meter över en sur mosse för att ta oss till platån. Inte jättepraktiskt, men vi har haft liknande lägerplaceringar förr. Vi var hungriga, trötta och lättirriterade efter dagens vedermödor och det hade varit skönt att vila lite efter allt kånkande. Dock måste lägret etableras och det är lika bra att ta itu med det på en gång så att det blir gjort.	När eldstaden är riggad, veden kapad och brasan tänd är det allt bra fint!
Det ständiga växlandet mellan torrt och vått hade gått hårt åt Peters hälar och  promenaden ner till en bro över ån för att hämta vatten blev smärtsam. Nog hade han konstaterat torra hälar och sprickor efter tidigare expeditioner men inte så här snabbt och inte så till den milda grad som nu! Bilden visar Peters hälar hemmavid tre dygn senare. Han kunde inte då överhuvudtaget stödja på hälarna och tittar man på bilden kanske man förstår varför. Att låta hälarna spricka sönder på detta vis kan innebära irreversibla skador på de hälkuddar som finns. På packlistan står därför numer också fotsalva.	En stäpp i Afrika eller en häl?
Kvällens meny bestod av köttbullar i brunsås, mos och lingonsylt i kvällssol ackompanjerat av behagligt knaster från brasan. På detta en rejäl portion grönsallad. Inget mindre än helt fantastiskt! Klockan 22.30 fanns inte ett moln på himmelen - ett helt överväldigande bra väder.	Ibland finns lyckan i det enkla och vardagliga...
50 m bakom vårat tält går en liten grusväg. Osannolikt nog har det här på kort tid passerat fyra bilar och tre crossmotorcyklar. Ljudet från dessa fordon på så nära håll undanröjer vilmarkskänslan ganska brutalt. Dessutom fanns det inte långt från vår lägerplats rester från ett förvånansvärt stort antal gamla brasor. Fler än oss har tydligen njutit av en öppen eld här. Temperaturen är något lägre än igår kväll. Dagens paddling blev knappa 20 km. Detta inkluderar seansen med kajakkärrorna vilket tog nästan två timmar i anspråk. Kvällen bjöd på diskussioner angående hur morgondagen ska läggas upp. Vi står inför det ovanliga problemet att det ser ut som att vi kan bli färdiga lite för tidigt. Krafter gjorde gällande att endast två nätter i tält är för lite för att ge expeditionen nödvändig tyngd. Fortsättning följer i morgon!	Kontemplation vid brasan i skymningen.

Dag 3 - torsdag 12:e maj
Efter gårdagens diskussioner och rädsla för en alltför tidig målgång, hade vi beslutat oss för att sova något längre. Kl. 8 ringde klockan. Natten hade varit kall och klar. Morgonritualerna utfördes åter i strålande solsken; tredje dagen på raken med molnfri himmel. Vi kom iväg ca. kl. 11 efter att ha släpat kajakerna över mossen.	Peter på väg att passera mossen för att sjösätta kajaken.
Sedan följde enkel och finfin paddling söderut. Vattnet glittrade som aldrig förr i vårsolen och det var bara att njuta i fulla drag.	Rottnan norr om Vinterfløyta. Enkel paddling.
Vinterfløyta visade sig vara en fin sjö mitt i skogen omgiven av lummig vegetation. Av någon anledning hade vi svårt att navigera i sjön och det tog en stund innan vi hittade ån igen.	Fram och tillbaks i Vinterfløyta.
Paddlingen fortsatte sedan mot svenska gränsen. Vi hade det småforsigt och trevligt, eller kanske forsigt och småtrevligt. Oavsett vilket gick det rasande snabbt. Forsarna var breda och grunda vilket gjorde det lätt att fastna på stenar om man inte prickade rätt. Största utmaningen var att finna den vattenförande, farbara fåran. Alla forsar paddlades.	Fin och fartfylld paddling ner mot svenska gränsen.
Ån såg varm och inbjudande ut i solen och vi slogs flera gånger av tanken att ta ett dopp. Av okänd anledning blev det dock aldrig så.	Under vägbron och in i Svea Rike igen.
Efter gränspassagen bytte ån karaktär något. Det blev mer sjöpaddling igen och tallskog dominerade. Dominerade gjorde också den blåa himlen - härligt!	Sol, tall och vatten...
Inne i Sverige passerade vi Ingevadssjöarna och paddlingen övergick i sjö igen. Det är lätt att dessa partier blir transportsträckor efter rolig och fartfylld åpaddling. Det är tur att det finns andra sätt att hålla sig stimulerad, se bilder till höger.	Vänster: leg. kaj. paddl. T Nilsson med hatt. Höger: leg. kaj. paddl. T Nilsson utan hatt.
Vid ett av dessa strömmande partier fann vi en synnerligen idyllisk lunchplats. En jämn och fin stenplaya som låg och gassade i solen blev ett självklart stopp.	Den fina lunchplatsen strax uppström Övre Myrgubbsjön. Strax innan avfärd avrundas lunchen med en kopp kaffe i solen på de runda, släta småstenarna.
Färden fortsatte och ett antal sjöar passerades. Åpartierna påminde oss om Nittälven och Lungälven, vilka vi tidigare paddlat. Vattendraget gick nedskuret i granskogsterräng. En hel del träd och bråte fanns här i älven. Här och var såg vi avsågade träd i vattnet, något som visar att ån uppenbarligen rensas ibland. Det var lättpaddlat men rätt strömt. Den problemfria paddlingen i kombination med hög vattenhastighet gjorde att paddlingen gick snabbt. Vid sista möjligheten för kvällsläger innan vi anlände vårt mål Lekvattnet var klockan inte ens 16. Eftersom dessutom terrängen absolut inte inbjöd till läger så beslöt vi oss för att fortsätta fram till upptagsplatsen.	Landskapet runt Rottnan strax innan Lekvattnet. Något risig skog och en del bråte i vattnet.
Paddlingen hade varit genomgående fin men vi kände strax innan målgång att expeditionen var i kortaste laget. Endast två nätter i tält är för lite för upplevelsen av en gedigen vildmarksupplevelse. Tre nätter är ett minimum. Målgång skedde kl. 16.30. Vi gick i land vid en brygga där surret av humlor i vegetationen var osedvanligt massivt. Sommaren kändes inte långt borta. Denna, den sista dagens paddling bjöd på 21 km lätt paddling. Efter sedvanlig fotosession var det dags för stora logistikövningen igen. Bilen skulle hämtas vid Langfløyta i Hof Finnskog. När man är klar med paddlingen blir all logistik runt den extra slitsam. Så även denna gång. Vi såg fram emot den obligatoriska avslutningspizzan. Denna gång fick Torsby visa upp vad staden hade att erbjuda i form av det italienska köket. Valet föll sent om sider på Torsby pizzeria; en liten oansenlig take-away pizzeria. Det fanns några få sittplatser vilka vi belamrade. Pizzan var klart godkänd och gick ner på högkant! Sammanfattningsvis var Rottnan en intressant och rolig å att paddla. Många forsar, några med lite mer tryck i, men inga direkt svåra. Många partier var enbart underhållande. Andelen sjöpaddling var dock i högsta laget för vår del. Vattenståndet var i lägsta laget. Ännu mindre vatten hade skapat betydande framkomlighetsproblem.	Det var det det! Mission completed.

Kartreferenser
Startplatsen, vid den lilla tjärnen strax söder om Langfløyta.
Första kvällens läger, på en höjd söder om Nersjøen.
Andra kvällens läger, mellan Ormberget och Hokaberget.
Målgång, vid Lekvattnet.

Copyright © 2017 www.vildmarkskajaking.se