Ogan

Ogan 2013

ogankarta

Snabbfakta

Startpunkt: Den nordligaste av Smågansjöarna vid Vasaloppsstationen Smågan (7 km ost om Transtrand) 483 m.ö.h.
Målgång: Venjan 270 m.ö.h.
Tid: 130603-130607
Paddlad längd (approximativt): 80 km

TURDAGBOK

Dag 1 - måndag 3 juni
Efter att ha inventerat Ogan blev ån direkt ett frestande paddlingsobjekt eftersom den såg ut att erbjuda "allt" som en vildmarkssugen paddlare suktar efter: fin natur, bra längd och många forsar med varierande svårighetsgrad. Dock innebar att paddla Ogan för oss också ett kliv upp i både storlek och svårighet. Storleksmässigt ligger Ogan mellan å och älv och är på många ställen strid. Efter en god natts sömn i vårt basläger i Värmland bar det av norrut mot Dalarna med stopp för god lunch på Värmlandsporten i Stöllet. Rödspätta och remouladsås stod på menyn och måltiden satt fint. Ingen av oss kände av tendenser till sjukdom - kors i taket! Vi ankom den norra stranden av den nordligaste av Smågansjöarna på eftermiddagen och parkerade bilen intill Vasaloppsstationen Smågan. Efter sedvanlig packning sjösatte vi kajakerna 17.30 - lite väl sent, men transport och packning tar sin tid.	Start vid norra Smågansjöarna. Gott om yta att parkera på.
Det var lite kyligt och blåsigt när vi började vår expedition och vi fick inledningsvis kämpa för att hålla kursen. Lyckligtvis var det nordliga vindar vilket innebar oväntad hjälp från vågorna. Det är en härlig känsla när en våg drar kajaken framåt några meter. Det gick snabbt att paddla fram till Hållsäterdammet och dämningen forcerades med ett enkelt bär varvid Ogan tog vid. Den var här bred och stilla. Molnen började skingras och det blev en kort men fin paddling i kvällssolen.	Blåst och regnskurar till en början, sedan kvällssol söder om Hållsäterdammet.
Vid halvsjutiden fann vi en mycket fin tältplats på en liten tallskogsbeklädd höjd i direkt anslutning till ån. Lägret och grillbädden ordnades fort och de första korvrackarna fick möta sitt öde i våra glupska munnar vid halvåttatiden. Denna korvtradition uppfyllde alla våra högt ställda förväntningar även denna gång. Det var soligt och fint men ganska kyligt troligen på grund av de nordliga vindarna. Vattnet var överraskande varmt, vilket kan förklaras av den varma vädertyp som rådit sista tiden.	Öppen eld, grillad korv, tillfredsställda paddlare.
Expeditionsdeltagarna har under en lång tid brottats med fulltecknade almanackor men nu när hungern är stillad och kokkaffet sjuder intill den värmande brasan sänker sig ett harmoniskt lugn. Dalaskogarna hälsar oss välkomna tillbaks. Klockan 22 solar sig fortfarande talltopparna i kvällssolen. Ingen gök har hörts idag, vilket hör till ovanligheterna. Paddlad sträcka idag: 6 km mestadels sjöpaddling.	Talltopparna fröjdas i solljuset på kvällen. Skönt med lite ryggläge efter intagen middag.

Dag 2 - tisdag 4 juni
Vi snarkade järnet fram till 8 innan vi kravlade oss upp. Moln med solglimtar och en något kylslagen morgon mötte oss. Expeditionsdeltagare nr 1, vi kan kalla honom "Peter", hade slagit på stort och investerat i en actionkamera som denne tänkte montera på skrovet på kajaken. Tyvärr glömdes monteringssatsen i bilen så det blev till att improvisera lite. Ett sittunderlag och en rem gjorde jobbet fullgott.	Montering av actionkamera på kajak vid avsaknad av monteringsanordning. Kameran i mitten av bilden.
11.30 var vi åter i spat och fortsatte resan söderut. Paddlingen ner genom håarna till Smågarna var enkel och snabbt avklarad. Regnmoln hotade lite varstans men vi klarade oss från nederbörd. Vi nådde Busdammet kl. 12. Terrängen här var besvärlig och vi blev tvungna att kånka våra kajaker förbi dammen genom brant, stenig och risig terräng. Den första fysiska utmaningen tog sin början.	Besvärlig terräng vid Busdammet. Dämningen i bakgrunden.
Ogan tog sedan åter vid. Ån skulle visa sig vara som minst härifrån och söderut en bit. Smal och framför allt grund och stenig. I selen gick det utan problem att paddla, men så fort det blev en liten lutning på ån var det omöjligt att paddla på grund av all sten. Till råga på allt kände vi de första regndropparna komma. Det var bara att gilla läget och kämpa vidare.	Ogan söder om Busdammet. Stenigt och bitvis helt omöjligt att paddla.
Hungriga efter den slitsamma passagen förbi Busdammet bestämde vi oss trots det strilande regnet att ta lunch inom kort. Vi stannade till vid en fin lunchplats för att rekognocera. - Det blir helt ok så länge det inte är ett björnide där, sade den andre expeditionsdeltagaren, vi kan kalla honom "Torbjörn", mest på skoj. Vad var det första vi fick se när vi tog oss upp på land om inte ett björnide! Ett ca 1 m2 stort vegetationslöst avtryck på marken vittnade om att en björn låtit sig snöa över här i vinter. Efter en snabb lunch i tilltagande regn upptäckte vi ytterligare ett björnide under en gran. Vi är uppenbarligen i björnland!	Björnen sover inte i sitt lugna bo.
Paddlingen fortsatte genom myrmarksområdet öster om Härbresåsen. Området närmast ån utgjordes av höga kanter vass och gräs. Vi fick uppleva rikt fågelliv och en plaskande bäver i vattnet framför oss. Övergången från myr till skog var tvär. Två stenar mitt i ån och reslig barrskog markerade att nu minsann var det slut på myrmarkerna.	Paddling i regn genom myrmarkerna öster om Härbresåsen.
Omedelbart efter detta kom en av hela expeditionens tuffaste forsar. Tyvärr gjorde vattenståndet forsen inte paddlingsbar. Forsen var som brantast i början, med två avsatser på ca 0,5 m, för att sedan plana ut något. Synd med vattenståndet, hade det varit tillräckligt med vatten hade det blivit åka av! Det blev istället till att leda kajakerna det 200 m långa partiet innan forsen mynnade ut i en vattenspegel. Att leda kajakerna i vatten kan ibland innebära rejält nedkylda fötter och ben. Turligt nog hade vattnet i Ogan en riktigt behaglig temperatur - att få vada i vattnet var bara svalkande och skönt. En längre men betydligt beskedligare fors dök upp runt nästa krök. Det blev till att gå och leda kajaken i forsen även här. Vid kraftledningen gick det att paddla en del av de små forsarna men andelen led av flytetygen var oroväckande hög. Om de forsar vi passerat skulle visa sig vara representativa för fortsättningen skulle i det bli stora problem söder om Dragsjön. Hade det varit, låt säga, 5 cm högre vattenstånd hade det varit helt andra förutsättningar.	Första tuffa forsen. Avsatserna högst upp i bild.
Vi gled så småningom in i blåmyrsdeltat vid Vasslen. Regnet strilade ner. Tiden hade sprungit iväg och vi kände oss tvungna att leta lägerplats. Vi paddlade in i Rogsjön och till udden på Sandviksnäs där vi fann en fin tältplats nära vattnet. Tält och slogbod slogs upp direkt. I sådana här tillfällen är en slogbod en väldigt praktisk och uppskattad utrustning. Det går att slå upp den nära eldstaden och sitta inne i den och på så sätt få tak över huvudet om det regnar. Dessutom går det att förvara för kvällen nödvändiga prylar längst in. Tillgång på ved var skral så det blev till att leta lite innan vi hade tillräckligt med ved. Trots ihållande regn lyckades vi få fart på brasan, mycket tack vare god ved från en gammal tall. På middagsmenyn stod köttbullar och potatismos - en kulinarisk upplevelse en kväll som denna. Termometern stod på +8 grader när vi reste tältet. Mycket utrustning var våt. Vinden hade avtagit nästan helt. Gökens golande hördes genom regnet då vi satt och njöt av eldens sprakande i det sura landskapet och kvällen blev trots de dåliga förutsättningarna njutbar. Vi paddlade 14 km idag.	Elden kämpar mot regnet i skymningen vid Rogsjön.

Dag 3 - onsdag 5 juni
Klockan ringde 7 och vi konstaterade att regnsmattret mot tältduken hade upphört. Väl ute ur tältet bekräftades det vi hoppades på - en betydande väderförbättring! Växlande molnighet och regnfritt var en befriande kontrast mot den sura gårdagen.	Få saker är lika inspirerande som vackert morgonväder! En av expeditionsdeltagarna blev så inspirerad att han beslöt sig för att borsta sina tänder. Det var sex år sedan sist.
Kajakerna började sin arbetsdag kl 10.15. På väg mot Rogsjödammen såg vi att alla träd på östra stranden var brända på stammens nedersta meter. Det verkar här ha varit en planlagd brand, och området visade sig vara ett naturreservat. Vid dämningen paddlade vi in i en liten ”hamn” där vi kunde dra upp kajakerna på land. Det gick inte att paddla öster om dammen utan vi släpade kajakerna ca 200 m till Trollavens nordvästra strand. Därifrån följde paddling i vackert väder till dämningen i Dragsjöns sydände. Myr, vildmark och vidder omger denna sjö. Frånvaron av sommarstugor längs stranden uppskattas. På grund av det låga vattenståndet uppströms Rogsjön och den därmed mycket besvärliga paddlingen, var vi väldigt spända på förhållandena nedströms Dragsjön. Ett skräckscenario vore ju att den skulle visa sig omöjlig att paddla!	Brända stammar på östra stranden.
Väl framme vid Dragsjödammen drog vi upp kajakerna från vattnet och blickade ut över Ogan. Ån ändrade här karaktär och blev bredare och mer strid; större och vildare helt enkelt. Vattenståndet verkade vara ungefär detsamma som vid höstens inventering och det såg helt klart paddlingsbart ut! Vi kånkade ner kajakerna nedan för dammen och kastade loss! Den inledande paddlingen satte tonen för resten av denna dag. Kraftiga och långa forsar dominerade, och till vår stora glädje upptäckte vi att i stort sett allt var paddlingsbart. Dock innebär vildare vatten att kajakerna får mycket stryk. Skrovet fick ta massor av bottenskrap och konfrontationer med sten när vi dundrade fram.	Pole position vid Dragsjödammen. Nu gällde det - skulle fortsättningen vara paddlingsbar?
Paddlingen blev nu av helt annan karaktär. Forsar förekom i princip hela tiden och paddlingen blev mycket aktiv. Vi fick navigera konstant för att hitta de rätta passagerna. Vi hade inte tidigare tagit oss an paddling av Ogans kaliber. Men att ta sig an lite mer avancerad paddling gav verkligen mersmak. Att forsa fram i det strömmande vattnet var suverän paddling! Dock gäller det att ständigt vara fokuserad. Några sekunders släpphänthet och forsen styr ditt öde utan pardon.	Forspaddling nedströms Ogan. Fantastisk paddling!
Vid Yfstängesflon lugnade det ner sig och det fanns tid att njuta av det fina myrlandskapet. Sedan brakade loss igen strax innan Otänktjärnen. Strax efter passage under spången (se bild) uppstod första och enda sekvensen där båda expeditionsdeltagarna var ytterst nära att slå runt. Peter misstog, som så ofta händer, en sten för en vågtopp och stötte på patrull. Strömmen tog genast tag i aktern och vred kajaken 90 grader. Vips så befann sig kajaken vinkelrätt mot strömmen och aktern fastnade givetvis på nästa sten. Stark ström som belastar botten på ca 4,5 m kajakskrov utgör ett rejält moment och situationen blir snabbt prekär. På ett ögonblick befann sig Peter i en situation där denne blev tvungen att parera strömmens vilja att slå runt kajaken genom att med full kraft vrida kroppen åt motsatt håll och köra ner paddeln i botten på vattendraget för att ta spjärn. Under en kortare tidsperiod kunde paddlaren inte göra något annat än att parera kraften i strömmen; minsta avkall på detta skulle innebära att kajaken slog runt. På något märkligt sätt lyckades ändå paddlaren ta sig ur dödläget och paddla vidare. Torbjörn befann sig också helt plötsligt i en situation där kajaken ett ögonblick senare skulle ge vika för vattnets strömmar. Situationen behövde rätas upp med hjälp av paddeln. Eftersom greppet var fel var goda råd dyra. Situationen löstes genom att instiktivt kasta upp paddeln i luften och fånga den med andra handen för ett mer, för situationen, passande grepp - en riktig publikaktion.	Tuff och härlig paddling vid spången vid Otänktjärnen.
Efter dessa dramatiska situationer och konstant paddling sedan morgonen började vi känna behov av lunch. Häpna över att bakom nästa krök se Flyhälla uppenbara sig blev våra orealistiska önskemål om en fin lunchplats uppfyllda med råge. Flyhälla är det perfekta stället för fiskaren: en slät och ytmässigt mycket stor klippavsats perfekt för att med stövlar stå och kasta i från. Eftersom vattenståndet inte var direkt högt befann sig den stora klippavsatsen i dagen och utgjorde en lyxig, nästan vräkig, stenparkett som gjord för en lunchplats.	Flyhälla - en näst intill löjligt bra lunchplats för två utsvultna paddlare.
Mätta och belåtna forsade vi vidare söderut. Vid Ryssflon lugnade vattnet ner sig och det var dags att njuta av lite stilla myrlandskap igen. Det var bara att passa på att vila lite eftersom vi började närma oss det första av två långa forspartier. När vi paddlade in i Hållforsen hade vi knappt 7 km outforskad forspaddling framför oss. Det var bara att hålla i hatten och kasta sig in i böljorna. Lyckligtvis var vattenståndet precis över icke paddlingsbart och vi paddlade oss igenom hela partiet. Helt suverän paddling men kajakerna får KOPIÖST med stryk. Bottenskrapet är mer eller mindre konstant. Som tur bidrar krafterna i det forsande vattnet till att det ofta går att krångla sig ur situationer där man kört fast.	Parkering av kajak i fors någonstans söder om Hållforsen.
Eftersom det under forspaddling krävs ett totalt fokus blir det inte mycket fotograferande under dessa sekvenser. Det tar mycket på krafterna att paddla en lång fors. Förr eller senare når man en punkt där man inte orkar hålla koncentrationen längre samtidigt som de fysiska krafterna tryter. Det är då läge för en vatten- och matpaus. Solen strålade och det var en riktigt behaglig dag med tydlig sommarkänsla.	Jordnötter och vatten strax norr om Bergslider vid första bästa lugnare parti.
Vi gled sakta igenom Bergslider och njöt av en stunds lugnare paddling. Direkt efter Bergslider väntade en sista ansträngning i form av en kort men mycket intensiv fors. Forsen var dagens kraftigaste och väldigt rolig att paddla. Lättade över vattendragets paddlingsbarhet och saliga över en heldags fenomenal paddling gled vi trötta igenom Gummebergsmyren in i Ogsjön. Kvällen var analkande och vi började leta lägerplats. Eftersom Ogsjön omges av myr var det inte så lätt att hitta lägerplats men till slut såg vi på avstånd en höjd på en udde bevuxen med gles tallskog som badade i kvällssol. Den platsen fick bli vårt kvällsläger. Svettiga efter dagens vedermödor bestämde vi oss för att ta oss ett dopp. Vattnet var väsentligt kallare nedanför ytvattnet men det var trots det obeskrivligt skönt!	Ett välförtjänt och, för den delen, välbehövligt bad efter en mycket aktiv dag.
De tältmöjligheter som fanns på den lilla höjden var inte många men det räckte. Lyckligtvis fanns det gott om torr ved och det gick snabbt att samla ihop virke till kvällens brasa. En del knott och mygg förekom men beståndet var klart inom det hanterbara Den österrikiska gulaschsoppan var en ny bekantskap som var kryddig och välsmakande - en omedelbar succé. Vi avnjöt middagen i värmande kvällssol ackompanjerade av den öppna eldens sprakande.	Doften av puttrande österrikisk gulaschsoppa lovade gott!
Mörkret föll och vi kröp til kojs efter en dag som kan sammanfattas som en av de absolut bästa paddlingsdagar vi upplevt! Vi paddlade imponerande 23 km idag. Är det fors går det undan.	Mörkret och lugnet faller över Ogsjön.

Dag 4 - torsdag 6 juni
Uppstigning som vanligt kl 7. Båda paddlingsdeltagarna var trötta p g a bland annat dålig sömn på ojämnt underlag. Vädret bjöd på växlande molnighet. En av oss kände av sur mage, som lyckligtvis inte eskalerade under dagen. Magproblem är inget man önskar sig ute i vildmarken. Spända på vad denna dag hade att erbjuda paddlade vi iväg ca 10. Mycket talade för lika intensiv paddling som gårdagen.	Dag nr 4 tar sin början.
Efter en kort paddling nådde vi Ogsjödammen. Där träffade vi en man som ägde den lilla stugan vid dämningen. Av dialekten att döma var han av finskt ursprung. Han bjöd oss in på en liten titt inne i stugan, som var en gammal skogsarbetarstuga. Det var en riktigt mysig, genuin timmerstuga. Vi pratade med mannen om fortsättningen av Ogan. Enligt honom hade vi ett fall på ca 8 m att ta oss förbi! Dessutom var stora delar av Ogans andra långa forsparti oinventerat. Stärkta av gårdagens bravader såg vi detta som en utmaning.	Ogsjödammen till vänster, timmerstugan till höger.
Till en början söder om Ogsjön var det korta forsar med lugna partier emellan som mötte oss. Snabbt paddlade vi in i det närmare 8 km långa forspartiet som började vid vattenspegeln där Tjödråbäcken mynnar. Ogan hade nu blivit Ogströmmen och på grund av namnet förväntade vi oss ett vilt vattendrag. Ogströmmen här var bred, jämnforsig och tämligen grund men paddlingsbar. Vi studsade fram i forsen och närmade oss det som skulle bli expeditionens svåraste passage: S-kurvan söder om Blommandehav. Ovetandes om passagens svårighet paddlade Torbjörn glatt in i forsen för att ganska snabbt inse att en rekognocering var på sin plats; tänk om detta var det beryktade vattenfallet! Det var det inte, men en väl så tuff passage ändå. Passagen bestod av kraftig fors i en S-formation med två små fall mitt i allt. Den ensamme paddlingsdeltagaren som rekat forsen bedömde den som paddlingsbar och kastade loss. Passagen gick bra. Bakom hade Peter med spänning följt hela sekvensen med den framförvarande paddlaren. När Peter såg Torbjörn slänga sig in i böljorna och att paddlaren försvann för att dyka upp igen insåg han utmaningen. Styv i korken tänkte Peter att "fixar Torbjörn det, gör väl jag det också" och lättade ankar. Den ökande forsen tog tag i forsen och på ett ögonblick insåg Peter passagens svårighetsgrad och misstaget att inte ha rekat forsen innan. Han hade ju ingen aning att det var två fall mitt i härligheten! Som tur var kom Peter precis rätt för att ta sig förbi fallen. Kommer man fel inpå ett fall och fastnar kan forsen ta tag i aktern och göra så att man tippar över fallet - inte att rekommendera!	Paddlingens svåraste passage - S-kurvan söder om Blommandehav.
Vi pustade ut en stund innan vi fortsatte. Efter ca 1,5 km forspaddling söderut anlände vi till slut till det beryktade vattenfallet - Lillsundet. Lillsundet är tydligen en av vattendragets mest kända fiskeplatser. Här pressas forsen samman från över 35 m bredd till 7 m vilket medför en kort men väldigt strömstark passage inramad av kanjonliknande klipphällar.	Lillsundet - paddlingens mest imponerande fors.
Vi gick i land och rekade passagen. Detta såg ut att bli den klart tuffaste utmaningen vi upplevt som paddlare - om vi bestämde oss att paddla vill säga. Precis där det är som trängst faller ån ca 2 m följt av en kort med kraftig fors. Uppgiften om 8 m fallhöjd visade sig vara fullständigt fel. Eftersom ingen av oss är forspaddlare och vi har inga små, smidiga forskajaker kändes passagen väl utmanande. Efter en stunds vankande fram och tillbaks bestämde vi oss för att paddla. Peter blev förste man ut. Med bultande hjärta gav han sig ut i böljorna. Peter bestämde sig för att paddla defensivt för att hitta en bra position för att sedan ge järnet. Taktiken fungerade klockrent och nästkommande fors gick av bara farten. Trots att passagen ter sig något avskräckande gick paddlingen genom den förbluffande lätt - för Peter...	Peter paddlar Lillsundet. Full speed ahead!
Torbjörns tur sedan. Han tillämpade samma taktik men kom lite ur kurs redan från början. Torbjörn stördes av detta och lyckades inte reda ut situationen innan forsen tog över och med obönhörlig kraft tvingade upp kajaken på ena sidan av klipporna. Därefter roterade kajaken 180 grader och när själva vattenfallet hade paddlats hade Torbjörn aktern främst. Lyckligtvis, och kanske märkligt nog, inträffade inget annat oförutsett med mer allvarligare konsekvenser. Hamnar man snett i en fors med en lång kajak är risken stor för vältning. Efter denna fadä... f'låt piruett rätades kajaken upp och fortsättningen av forspaddlingen skedde på ett mer traditionellt och fegt sätt: med fören främst. Båda paddlarna hade nu paddlat sig igenom Lillsund. Vi konstaterade att denna passage var mer imponerande än svårpaddlad. Om man hittar en bra linje är det bara tuta och köra - en bra lärdom!	Torbjörn valde att passera genom Lillsundet på ett mer okonventionellt sätt.
Hela, torra och påtagligt nöjda över att ha bemästrat Lillsund upptäckte vi att klipporna erbjöd fina lunchplatser. Vi klättrade upp på klipporna och avnjöt en välförtjänt lunch ackompanjerade av Lillsundets dånande böljor.	Kaffe, klippor och kanjon - kalas!
Nu återstod inte mycket paddling innan vi skulle vara framme i Öje. Innan vi kastade oss ut i spat igen tog vi en titt på våra kajaker. De har fått brutala mängder stryk men tål tydligen också mycket. Dock syntes nu några riktigt fula törnar.	Ogan går hårt åt våra stackars Prijonbåtar.
Härefter följde jämn och kraftig forspaddling ända ner till Öje. Väl framme i Öje var det med lite vemod vi konstaterade att den rena åpaddlingen var slut, men samtidigt njöt vi av att i stilla vatten få vila kropp och knopp efter dagens konstanta forspaddling. I Öje finns möjligheten att som paddlare lyxa till det lite om man vill. På gångavstånd från ån finns restaurang Vita Älgen. Det är bara att parkera flytetygen på åns västra sida och knalla upp till restaurangen för att få sig ett riktigt skrovmål. Det finns också en livsmedelsbutik här. Vi valde dock att paddla på. Vi paddlade ut i Bysjön och passerade genom Djupsundet. Resterande korta paddling fram till Edsforsen blev lite besvärlig eftersom vi hade sidovind och paddlade utan roder. Prijonkajakerna vi har är inga fartvidunder. I sjö utan roder och med vind kan därför paddlingen bli slitsam med dessa kajaker. Vid Edsforsen finns två dammar (fåror), vi valde den vänstra. Här var vi lite slitna och passade på att fylla på med vatten och nötter.	Framme i Edsforsen efter lite sjöpaddling.
Här tog vattendraget en annan karaktär. Från Edsforsen till Oströmmens utlopp i Venjansjön gällde det att navigera sig igenom ett labyrintsystem av sjöar som förbinds med korta men kraftiga forsar. Vattenståndet var här ca 30 cm lägre än den nivå som indikerades av en vågrät pollenrand på de stora stenblocken som stränderna oftast utgjordes av. Stenstränderna kändes artificiella och hela systemet upplevdes preparerat för flottning eller dylikt.	Ogströmmen igenom området mellan Öjen och Venjansjön. Ån är preparerad och inramas av stora klippblock på sidorna.
Trots att forsarna var kraftiga med höga vattenkrusningar som kajakerna var tvungna att klyva var paddlingen igenom dessa enkel. Sittbrunnsöverdragen kom här mycket väl tillpass. Paddlingen var mycket enkel och vi tog oss fort fram. Landskapet utgjordes till mestadels av den typiskt torra, glesa och vackra barrskog som finns i Dalarna. Tallskogsåsar med lingon- och blåbärsris fanns lite här och var. Vi hade växlande molnighet och knappt 20 behagliga grader. Vår snabba framfart gjorde att vi kunde kosta på att slå läger lite tidigare än planerat. Vi hittade en fin tältplats vid Stor-Häsjens östra strand.	Korta, intensiva och roliga forsar på väg mot Venjansjön från Öjen.
Det var skönt att kunna etablera kvällslägret i sakta mak eftersom vi båda var lite trötta efter en ytterst aktiv dag. På kvällen sprack molntäcket upp och skymningen blev glimrande fin. En helt vanlig köttfärssås med pasta och grönsaker stod på middagsmenyn. Eftersom långvarig fysisk aktivitet ute i skog och mark är den bästa kryddan blev middagen näst intill en kulinarisk upplevelse. Efter middagen tillät vi oss att ligga en stund och slappa i solen på våra liggunderlag. Det var oerhört skönt att ligga och beskåda tallkronorna och den blå himlen och få slumra en stund. Till råga på allt var detta den svenska nationaldagen. Vi får se middagsluren som det officiella firandet av den. Ett liv utan allemansrätten är en outhärdlig tanke!	Middagsslummer i kvällssolen alldeles intill Stor-Häsjen. Fantastiskt skönt.
Kvällen var mycket stilla och en andaktsfull tystnad lade sig över skogen endast bruten av sprakandet från eldstaden. Dagen har varit mycket aktiv och vi har paddlat ca 23 km. Vi har hunnit långt och har inte mycket paddling kvar innan vi når Venjansjön.	Stor-Häsjen ligger lugn och stilla i kvällssolen.

Dag 5 - fredag 7 juni
Även denna dag blev det uppstigning med tuppen. För den oinsatte kan informeras att tuppen stiger upp kl.7. Efter att ha klivit ur tältet kunde vi konstatera växlande molnighet och återigen en ganska varm junidag. Det var vindstilla och sjön låg spegelblank. Det är i sådana ögonblick man känner sig bortskämd och priviligerad. Det pris man kan få betala är en ökad mängd mygg. Denna morgon krävde naturen uppenbarligen det som betalning för det njutbara vädret. Kanske var det myggen som gjorde oss mer effektiva eftersom morgonproceduren gick snabbare än normalt.	Stor-Häsjen ligger kavlugn i junigryningen.
Det var en fin känsla att glida ut på det spegelblanka vattnet och sakta paddla igenom sjön. Vi kom raskt till de avslutande forsarna innan Venjansjön. Fem till antalet som alla var kraftiga och hade stor vattenföring men de var enkla och roliga att forcera.	Början av Styggforsen. Den var inte speciellt stygg.
Till slut var vi framme vid den sista forsen: Ogforsen. Tillfredsställda, men fyllda av ett visst vemod, paddlade vi in i den sista forsen och ut i Ogviken. Nu återstod den sista etappen av expeditionen - 12 km sjöpaddling till Venjan. Vi hade vädret med oss, det var fint och nästan vindstilla. Kombinationen vind och vågor med kursinstabila kajaker på en stor sjö hade, om det hade blåst och varit dåligt väder, blivit en rejält slitsam och förmodligen väldigt mycket mer tidskrävande paddling.	Ogforsen - den absolut sista forsen på expeditionen - är precis avklarad. Ogviken och Venjansjön ligger nu framför oss.
Efter en del diskussioner ringde till slut Peters skalmanklocka för lunch. Detta skedde vid ön Lilla Galtön. Detta var en mycket liten ö; idyllisk och perfekt för tältning. Men också perfekt för lunch. Det vackra vädret, den obefintliga vinden samt avsaknaden av myggor och andra insekter gjorde att vi blev kvar på ön i en och en halv timme. Härifrån ringde vi också vår på förhand bokade taxi, som skulle ta en av oss tillbaks till vår bil vid Smågarna, och sade att vi började närma oss.	Lunch på Lilla Galtön - en fin liten holme i Venjansjön som gjord för tältning, eller lunch.
De sista sju kilometrarna blev en ren formalitet och slutdestinationen Venjans badplats nåddes strax innan 15. Ogan voro besegrad! Taxin kom som avtalat - fantastiskt att logistiken funkar även ute på vischan. Den ene vaktade prylarna medans den andre blev skjutsad till Smågan - i en svindlande hastighet! Kontrasten mellan paddling i vildmark och rallyfärd i taxi upplevdes brutal. Expedition 2013 hade därmed nått sitt slut! Dagens etapp blev 16 paddlade km varav ca 12 i Venjansjön.	Ogan var avklarad och Venjans badplats skymtas i bakgrunden.
Med facit i hand konstaterar vi att Ogan erbjudit en smått fantastisk paddling! Den hade verkligen "allt". Småskalig paddling genom skog och myr, paddling igenom sjöar, forspaddling i ett större och vildare vatten samt spektakulär paddling igenom ett vacker sjösystem. Inga större hinder förutom dammar. Riktigt bra längd - ca 80 km. Dock bör nordligaste delen av Ogan paddlas i ca 0,5 dm högre vattenstånd. Med lite paddelvana går det att ta sig igenom de flesta passager. För paddlare som är sugna på ett riktigt rejält äventyr och en resa i vacker dalaskog är Ogan det givna valet!	Det var det det. Och det var minsann inte dåligt!

Kartreferenser
Startplatsen, vid norra Smågarnas nordligaste ände
Första kvällens läger, strax norr om Grundhån vid Gusjösätern.
Andra kvällens läger, södra udden på Sandviksnäs, Rogsjön.
Tredje kvällens läger, på udde vid Ogsjön.
Fjärde kvällens läger, vid sjön Stor-Häsjens ostsida.
Målgång vid Venjans camping, Venjansjöns allra nordligaste del.

Copyright © 2014 www.vildmarkskajaking.se

logga2