Som sig bör känner den ena expeditionsdeltagaren av lätt förkylning och halsont. Och som sig bör har det sänkta hälsoläget förbättrats vid ankomst till älven! Kanske det fantastiska vädret spelar viss roll. Här förväntar vi oss snöblandad misär med några löjliga plussgrader och möts av klarblå himmel och sommartemperaturer - härligt!

Efter dumpning av cykel vid den stora industribyggnaden i den nordligaste delen av Ljusnaren i Skäret och skumpig bilkörning in på skogsvägen upp mot Mörtlugnet var vi framme vid startpunkten.

Efter lunchen packade vi kajakerna och insåg att svetten kommer lacka innan ens kajakerna är i vattnet. Vi var tvungna att kånka de fullastade kajakerna genom 200 m skog innan vi nådde Nittälven. Det var bara att spotta i nävarna och skrida till verket. Vad vi då inte visste var att den mest fysiskt krävande strapatsen var avklarad!

Vi sjösatte kajakerna och började med att paddla motströms för att ta reda på om vi kunde se något av Brattforsen. Det kunde vi inte.

 Vi vände och började paddla medströms. Direkt efter Mörtlugnet blev drag under galoscherna.  Forspaddlingen började nästan omedelbart.  Vi hade kalkylerat med att det tuffaste partiet skulle inträffa  en bit längre fram. Vi hade fel. Mitt i forsrakan försvann den framförvarande expeditionsdeltagaren en bit framför den bakomvarande expeditionsdeltagaren. När ett sådant "knä" uppstår i älven kan man räkna med antingen fall eller kraftigt ökad fors. Om man dessutom redan befinner sig mitt i en fors finns ingen återvändo. Det är bara att ta på sig störtkrukan och utan dödsförakt kasta sig in i det som komma skall.

En kort men kraftig fors uppdagades mycket riktigt bakom knät i älven. Vi båda lyckades ta oss igenom forsen men utan egentlig kontroll. Detta var den kraftigaste forsen vi hade paddlat hittills!

Efter ett sel (lugn sträcka mellan forsar) kom vi sedan till nästa utmaning: en fors med en 90-gradig sväng och ett björkträd mitt i. Efter att redan blivit uppvärmda kastade vi oss in böljorna. Björken vara bara att åka över och svängen mitt i forsen gick av bara farten - lätt som en plätt. Det verkar som att det alltid ser värre ut än vad det i själva verket är.

Vi hade hoppats att få ta del av snösmältningens nivåhöjande effekt eftersom vi beslutade oss för att paddla vid denna tidpunkt på året. Tyvärr var vintern snöfattig detta år och vattennivån var betydligt lägre än då vi inventerade Nittälven i april 2011. Dock räckte vattenmängden för paddling. Även om Nittälven är bred och stenig fanns alltid en paddlingsbar fåra. Dock, hade vattennivån varit lägre kunde det blivit problem på sina ställen. Vi rekommenderar därmed att paddla detta vattendrag vid högt vattenstånd.

På grund av de ganska tätt förekommande gapahukarna och övriga rastplatserna förstärktes känslan av exploatering. Speciellt försiggjord verkar ”Eskils koja” vara, placerad på en höjd, till och med utrustad med skorsten. 

Vid ett antal tillfällen stötte vi på hinder i form av omkullfallna träd. Samtliga träd som skulle inneburit besvärlig passage hade sågats av för att öka framkomligheten.

Älven meandrar nu mer och mer och sten ersätts alltmer med sand. Så småningom dominerar sandmarkerna men avlöses då och då med stenpartier. Detta påminner nu starkt om Svartån och Lungälven, som vi tidigare paddlat. Några mindre forsar passeras enkelt.

Vi lunchade strax ovanför Kolbron, sittandes på toppen av en sandravin. Solen värmde och vädret är oerhört mycket bättre än vad prognoserna utlovat, härligt. Efter passage av Kolbron följde enkel paddling, endast avbruten av ett fåtal forsar. Älven fortsatte i meanderform genom sandiga hedlandskap, djupt nedskuren i topografin.

Trädvrak förekommer kontinuerligt, endera helt i vatten eller också hängande över älven. Detta bidrar till stämningen och gör paddlingen intressant och rolig.

Nittälven slår nästan knut på sig själv genom Brunnshed. För den geologiskt intresserade kan nämnas att det i detta område finns en del dödisgropar: rester från glaciärtiden i form av vattenfyllda hål i landskapet.

På ett ställe fick vi dra kajakerna över några nedfallna träd, mitt i älven. Detta var en balansakt. Man vill ju helst inte ramla i, då djupet här uppgick till nästan en paddellängd. Detta var dagens enda egentliga hinder.

Under en sträcka stötte vi på en bäver som försökte simma ifrån oss medströms. Det gick så där för bävern. Stressad piskade den sin svans/fena vid ett antal tillfällen innan den plötsligt försvann.

Tågbron passerades i lugnt vatten. Klockan hade blivit mycket och det började bli dags att slå läger. Det visade sig i denna del av älven vara svårt att finna inbjudande lägerplatser. Endera var det sumpigt eller så var stränderna tätt beväxta med granar. Vi letade i nästan en timme, varav en god stund motströms efter att ha gett upp vidare nedströms lägersökande vid ingången till Bjurmossen. Till slut fann vi en tämligen oansenlig lägerplats en bit söder om järnvägsbron. 

Tältet placerades på en mossbädd under granarna och elden anlades nära vattnet. Detta var antagligen det till ytan minsta lägret vi någonsin haft. Troligen var det också det sämsta, men det funkade ganska bra och gick inte på bekostnad av trevnaden under kvällen.

Kvällens meny bestod av pasta med köttfärssås, följt av en varsin sparad grillkorv från igår. Kaffe, choklad och whisky framför en sprakande brasa som lyser upp tillvaron efter mörkrets inbrott. Som tidigare nämnts gick förra årets expedition av stapeln en månad senare. Då är kvällarna ljusare och brasan blir inte lika viktig. 

Älven har gått fortare att paddla än beräknat. Detta främst tack vare den preparerade leden i form av avsågade trädhinder. Detta är mycket tidsbesparande, men tyvärr medför detta en tältnatt mindre än antaget. Endast en kort etapp återstår nu innan vi når målet och sjön Ljusnaren.

Eftersom vi var ute i god tid kunde vi kosta på att försova oss. Vi vaknade runt halv nio. Kan hända försovningen också berodde på axelsmärtor under natten hos den ene och olägligt placerade knölar på mark under liggunderlaget hos den andre. 

Natten kändes varmare än natten innan, men trots det noterade vi tunna snöfläckar runtom när vi stigit upp. Det var kyligt och skarpt i luften nu och helt vindstilla. Maj månad är lynnig. Det var mulet men regnet hade i alla fall upphört.

Vi gjorde en avstickare och tog den korta men starkt meandrande ån Lilla Nitten ut till Salbosjön, innan vi vände och fortsatte ut genom Nittälvens mynning i Ljusnaren. Där Lilla Nitten mynnade ut i Nittälven möttes vi av en något ovanlig syn i kajaksammanhang. 

Här togs naturligtvis de sedvanliga målgångsbilderna. Ute på sjön fick vi återigen uppleva våra kajakers dåliga kursstabilitet på öppet vatten. Lång sjöpaddling kräver roder (eller skädda?) då det kostar kraft att ständigt parera för kursavvikelser. Denna egenskap hos kajakerna är dock ingen överraskning. Man kan inte få allt, och de är desto finare att manövrera i rinnande åar.

Efter att ha passerat under den stora spången nådde vi målet: sjön Ljusnaren. Här togs naturligtvis de sedvanliga målgångsbilderna. Ute på sjön fick vi återigen uppleva våra kajakers dåliga kursstabilitet på öppet vatten. Lång sjöpaddling kräver roder eller skädda då det kostar kraft att ständigt parera för kursavvikelser.

Pga dåliga rastmöjligheter på Ljusnarens väststrand (branter och kalhyggen) paddlade vi till Prästön. Där riktade vi in oss på en liten strand och avnjöt paddlingens sista måltid: frystorkat samt kaffe och choklad, ackompanjerade av vågornas skvalpande. 

Därefter satte vi kurs spikrakt mot träindustrin vid Skäret, där cykeln väntade. Vi drog upp kajakerna på land och den sedvanliga avslutningslogistiken tog sin början: en av oss hojar till bilen och hämtar den medan den andre packar ur. Vid ofördelaktigt väder kan denna väntan vid kajakerna kännas långdragen och oglamorös. Denna gång var det mulet och lite småkallt men i alla fall uppehåll.

Sista dagens etapp blev 8 km lång.

För övrigt kan noteras att denna träindustri har tilläggsfunktion som en nöjesfabrik, med bl a operaföreställningar. Inte helt väntat kanske. Hygienfaciliteten är förlagd till den vita byggnaden och skyltningen tar begreppet övertydlighet till tidigare oanade höjder. 

Vi stuvade in alla prylar i bilen och surrade fast kajakerna på taken. Sedan bar det av till ett säkert kort: pizzerian i Hällefors! Väl där njöt vi av civilisationens bekvämligheter och iakttog livet i det lilla samhället innan vi fräste hemåt till baslägret mitt i Värmland. 

Vi konstaterar att Nittälven var det minst krävande vattendrag vi paddlat hittills. De krävande hindren var få. För att illustrera detta kan nämnas att det mest ansträngande momentet under hela expeditionen var att släpa de fullastade kajakerna ca 300 meter genom nyröjd skog, från bilen till startplatsen i Mörtlugnet.

Denna älv rekommenderas för den som vill njuta av idyllisk paddling men inte slita allt för mycket. Vill man göra det riktigt enkelt för sig så börjar man paddlingen vid Uvbergsbron. Man bör dock vara observant på vattenståndet. Vid lägre vattenstånd blir det problematiskt i forsområdena. Vi njöt av paddlingen, men tycker nog att ån var lite för enkel för att man skall komma hem med känslan av utförd strapats. 

Till sist: titta på bilden till höger. Gissa vilket glas som har uri... vatten från Nittälven och vilket som kommer från kranen i köket. 

Kartreferenser

Startplatsen, vid Mörtlugnet.

Första kvällens läger, i norra delen av Nittälvsbrännans naturreservat.

Andra kvällens läger, strax väster om Bjurmossen.

Målgång vid träindustrin i Skäret.