Lungälven 2006

Efter att ha packat all nödvändig utrustning in i bilen och surrat kajakerna på taket var vi efter en kort bilfärd på plats vid Lungsnäs. Vi fick parkera bilen vid vägkanten mitt emot ett hus i Norsbäcken, några hundra meter från startplatsen. 

Klockan var 13.30 när vi sjösatte kajakerna. Solen sken men det var rejält blåsigt. Sträckan till den lilla sjön Kalven och vidare ned mot Brattfors kantades av våtmarker. Älven är bred och lättpaddlad och det är nästan mer känsla av sjö än älv. 

Vid dämningen vid Brattfors laxodling fick vi bära kajakerna längs en liten grusväg, förbi ett hus. Därefter var det paddlingsbart en kort sträcka innan vi var framme i Brattfors. Där var det återigen nödvändigt att bära och vi passade på att luncha först, vid badplatsen.

Kajakerna togs upp på den dyiga västsidan av älven strax före landsvägsbron. Därefter bar vi förbi busshållplatsen och in på grusvägen till vänster, alltså söderut, förbi det lilla röda pumphuset och ner i terrängen till älven. Till slut, efter mycket slit med fullpackade kajaker, kunde vi sjösätta våra farkoster igen.

Söder om Brattfors är landskapet helt annorlunda. Den smala älven slingrar sig här genom ett urskogsliknande ravinlandskap. Nu är vi färdiga med uppvärmningen; här börjar paddlingen på allvar!

Älvens smalhet och den frodiga vegetationen betyder också att stora mängder nedfallna träd ligger i vattnet. Oftast kommer vi förbi dem, men dagens etapp blir tung eftersom vi vid flera tillfällen tvingas bära kajakerna förbi dessa hinder.

Vi slog läger vid vindskyddet intill Brattforsleden, en knapp kilometer nordväst om Hedenskog. Härligt med vildmark, men trots allt inte så dumt med iordningställd eldstad och färdighuggen ved! Som traditionen bjuder inmundigade vi grillkorv med bröd, denna första kväll.

Det kan nämnas att jag gjorde mig lustig över Peters teleskopgrillspett. Det fick jag dock ångra när jag överraskades av att få ett sådant i present. Lite lyx ute i vildmarken är inte att förakta! 

Dagens etapp blev ungefär 7 paddlade kilometer.

Efter en ganska kort paddling, närmare bestämt en knapp kilometer, kom vi fram till en fors vid Hedenskog. Denna fors kände vi inte till eftersom den inte upptäcktes under vår inventering av ån. Vi följde forsen längs älvens norra strand och blev relativt missmodiga allteftersom forsen fortsatte genom det tämligen oländiga landskapet. Forsen var av det vilda slaget och utgjorde en skarp kontrast till den i övrigt så lugna ån. Det regnade och var allmänt surt, vilket inte gjorde upplevelsen behagligare.

Detta var expeditionens ödesstund. Längden på denna fors och våra möjligheter att bära kajakerna förbi var avgörande för huruvida vi skulle kunna fortsätta eller tvingas bryta. Att bryta hade, minst sagt, varit en enorm besvikelse.

Vi bestämde oss för att bära fram till gården Hedenskog. Det var vedervärdigt. Lerigt och gyttjigt, regnigt, vått och surt. Därtill ovissheten om vi skulle kunna fortsätta eller ej.

Paddlingsförbudet bekymrade oss dock föga. Desto viktigare var det att det fanns en skogsbilväg vi kunde använda, fram till en brant sluttning ner mot älven. Men detta skulle innebära ungefär en kilometer att bära! Kriser föder kreativitet. Det var här den revolutionerande idèn att vi kunde dra kajakerna på marken i det blöta gräset, istället för att bära dem, kläcktes! Det gjorde det hela betydligt lättare och till slut var kajakerna i vattnet igen.

Dagens lägerplats var utan vindskydd. Det är mindre bekvämt men desto mer genuint! Vi hade strax dessförinnan paddlat ungefär hundra meter uppströms i ett litet sidoflöde, i jakten på lämplig lägerplats. Det är viktigt att man är noga med valet av lägerplats. Det blir ju ens hem för flera timmar och är väldigt betydelsefullt för totalupplevelsen av hela turen. Avkopplingen i lägret samt middagen, och inte minst kaffet och den lilla knartingen (eller jamaren, rackabajsaren eller kanske helt enkelt supen), är ju själva belöningen för dagens strapatser!

Vi spände upp den medhavda presenningen mellan fyra granar och fick ett fint skydd för de regndroppar som kom. Vi var tämligen fuktiga efter dagens upplevelser, men när lägerelden hade tänts upp och brasan stabiliserat sig var allt bara härligt. Dock, Peter började här känna att dagens vedermödor hade bidragit till något som man tyvärr får räkna med i sådana här strapatser: sänkt hälsa, denna gång i form av halsont.

Dagens etapp blev blygsamma 2.5 paddlade kilometer.

Två morgontrötta grabbar i samma läger bådar inte gott om målet är att komma iväg i soluppgången. Vi startade inte dagens paddling förrän vid 12-tiden. Dekadens! Peter, som lidit av halsont under natten, erfarde en tuff återstod av expeditionen men hälsoläget förbättrades lyckligtvis när regnet upphörde på morgonen.

Landskapet erbjöd fin och intim paddling i djup skog. Ån ringlade sig fram genom den djupa skogen och erbjöd fin och intim paddling. Något som verkligen bidrar till upplevelsen när man paddlar en liten å mitt i skogen är att man vet inte vad som väntar bakom varje krök. Det kan vara en stor gran som rasat över ån, toppen på en fors eller fortsatt idyll. Vi upplevde just detta nu. 

Passagen under vägbron var problemfri mycket tack vare det höga vattenståndet. Dock, passagen, med strömt vatten, dyker upp strax efter en skarp sväng. Vi visste det, tack vare tidigare inventering, och insåg behovet att vara observant på när passagen dyker upp för att kunna bestämma navigering. Peter, som paddlade först, höll på att välta i tron att dras in i en svårbemästrad då den svåranade passagen dök upp helt plötsligt. 

Också dagens etapp visade sig bli tung eftersom kajakerna fick bäras ett flertal gånger. De två tyngsta passagerna var då vi bar förbi en tunga, där älven gjorde en skarp sväng, samt förbi järnvägsbron öster om Brattforshyttan, på grund av forsen där.

Nedströms järnvägsbron förändrade landskapet markant karaktär. Marken intill älven var av en mer öppen typ, med lövskog. På kartan syns detta genom de vita fält som utbreder sig längs med älvens stränder. Detta har antagligen varit öppen mark förr i tiden.

Ravinerna var nu helt borta och det blev väldigt lättpaddlat. Inga hinder på ån och inga forsar. 

Vi bjöds på fantastisk paddling i 50 minuter tills vi återigen fann ett vindskydd, där vi slog läger. Återigen kunde vi njuta av vildmarkslyx. Platsen denna gång var strax öster om Rubbetorpmossen. Peter tappade en del av middagen, som för övrigt bestod av tortellini, på marken. Ett utrop av förskräckelse blandat med desperation hördes över skogen. Som tur var var middagen rejält tilltagen och den olycksdrabbade dalmasen kunde lägga sig mätt och belåten trots malören.

Vädret har varit fint liksom solnedgången med vackra färger och molnformationer.

Dagens etapp blev ungefär 5.5 paddlade kilometer. Förhoppningarna är goda om att nå målet i morgon!

Klockan var 10.10 när kajakerna sattes i vattnet denna soliga lördag. Älvens inbjudande karaktär fortsatte och paddlingen gick lekande lätt. Vi fick bära kajakerna tre gånger innan vi nådde bron vid gården Lungälven. Inte så långt nedströms bron fick kajakerna bäras igen och då passade vi på att äta lunch.

Därefter var det bara att paddla på, genom den nu ganska breda och stillaflytande ån.

Klockan 15 nådde vi land i det nordvästra hörnet av Tjärnarna, som är en vik av Stor-Lungen. Vi hade besegrat Lungälven!

Det var en härlig känsla att vara framme. Vi hade planerat att paddla hela ån, och det hade vi nu lyckats med! Dessutom var tidsberäkningen också mycket lyckad. Vi hade gott om tid kvar till att njuta och ta det lugnt. Vi blev upphämtade för skjuts till startplatsen och bilen.

På kvällen väntade den traditionsenliga middagen med chokladpudding och vaniljesås som dessert. Vetskapen om det gjorde inte stunden mindre angenäm!