| Halgån 2015 | |
| Snabbfakta |
| Startpunkt: Sjön Torstjärnen (ca 20 km väster om Malung) 425 m.ö.h. Målgång: Storholmen (ca 10 km öster om Stöllet) 285 m.ö.h. Tid: 150510-150514 Paddlad längd (approximativt): 24 km |
| TURDAGBOK |
| Dag 1 - söndag 10 maj | |
| Årets
paddling var ännu under expeditionens första paddlingsdag
inte bestämd. Vi hade ett antal vattendrag att välja mellan,
vissa mer känsliga för vattenstånd än andra. Efter
diskussion bestämde vi oss för att titta till vattenståndet i Halgån som första steg i
ledet att bestämma vilken å vi skulle satsa på detta
år. Halgån mynnar ut i Klarälven ca 10 km norr om Ekshärad. Strax innan sammanflödet med den majestätiska Klarälven finns Brattfallet - ett 10 m högt vattenfall följt av en djup kanjon. Halgån har tidigare flitigt använts för flottning av timmer. För att timret inte skulle fastna längs sin färd i ån röjde man bort stora stenblock och andra hinder. Strax innan årets paddling skulle gå av stapeln fick vi dock nys på att Halgån håller på att biotoprestaureras. Det innebär att man helt enkelt lägger tillbaks stenar och dylikt för att återskapa de ursprungliga miljöerna. Bra för lax och öring men inte riktigt vad paddlaren önskar! Vi hade tidigare (2012) inventerat ån och konstaterat att många partier var steniga och att ån breder ut sig och faller mer efter passage under väg E45. Om man lyckas pricka in en period av högt vattenstånd bedömde vi ändå att Halgån skulle vara paddlingsbar ända ner till Brattfallet även om många partier behövs ledas förbi p g a sten och väl tuff paddling. "Tuff paddling" skulle visa sig bara bli förnamnet... |
 Biotopvård i Halgån. Inte vad en paddlare vill se... |
| Vi visste inte exakt var biotoprestaureringen hade ägt rum men antog att det gällde den senare delen av ån. Paddling söder om E45 var en chansning p g a utmanande vatten. Då vi inventerade var det lågt vattenstånd och även om man vet det, är det lätt att underskatta paddling vid högt vattenstånd i samma vattendrag. Kraften i brett och strömmande vatten under högt vattenstånd kan vara tämligen brutal, något vi skulle bli varse om. När vi kom till den checkpunkt som vi hade bestämt skulle bli avgörande för om vi, vid detta tillfälle, skulle anta utmaningen att paddla Halgån, nämligen kalktornet där E45 går över Halgån, konstaterade vi ca 40 % högre vattenstånd än då vi inventerade. Ån var betydligt mer vattenfylld och forsig än vid inventeringstillfället 2012. Trots att vattendragets beskaffenhet inte direkt signalerade andaktsfull paddling utan teknisk paddling mer ämnat för forskajaker blundade vi lite för detta och bestämde oss för att paddla Halgån. Det var nu eller aldrig! |
 Vattenståndet där väg E45 går över Halgån, tillika informationen som blev tungan på vågen för paddling av Halgån eller inte. |
| Adrenalinnivån steg direkt även om vi inte ville medge detta. Dessutom bestämde vi oss för att vidta en inte allt för förekommande aktion: påbörja paddlingen på ett ställe som vi inte tidigare inventerat. Detta är alltid en chansning eftersom vattendraget ofta är litet och paddlingsbarheten kan vara högst tveksam. Vi hade tänkt påbörja paddlingen ungefär där Lill-Halgån och Halgån går samman, men sent omsider insåg vi att det fanns en viss möjlighet att starta paddlingen från Torstjärnen. Detta fick bli vår startpunkt! Eftersom vi denna gång körde med två bilar körde vi ena bilen till tänkt målgång: strax innan Brattfallet och fortsatte upp till Torstjärnen. Sista sträckan var besvärlig, hög markfrigång och fyrhjulsdrift kom till sin rätt här. Djupt inne i dessa dalaskogar var det sannerligen inte vår. Regnet hade försvunnit till förmån för ganska fint väder, dock var det lite småkallt. Vi sjösatte kajakerna runt 16. |
 På väg igenom snön till Torstjärnen för sjösättning. |
| Torstjärnen andades genuin, orörd vildmark med många gamla trädvrak liggandes överallt i vattnet. Vi paddlade i tystnad rakt ut i vildmarken - härligt! Den kakofoni av fågelsång som brukar karaktärisera små skogstjärnar i skogen då våren etablerar sig på allvar var här fullständigt obefintlig. |  Paddling i Torstjärnen. Vildmarken kommer direkt. |
| Tortjärnsdammets utlopp bar vi runt för att fortsätta paddlingen. Ån rann här i sakta mak igenom ett myrmarksområde. Det gick att ana något grönt vasstrå här och där, för övrigt var det den gulbruna nyansen som dominerade. |  Åpaddling i myr - andaktsfullt. |
| Den fina myrpaddlignen tog snabbt slut när vi nådde Stockholmsdammet - en risig dämning som defintivt sett bättre dagar. Efter denna dämning ändrade ån karaktär. Den blev smalare, ibland mer som en bäck. Den blev också stenigare, vidare och på sina håll opaddlingsbar. |  Lill-Halgån omedelbart söder om Stockholmsdammet. Stenigt och trångt. |
| Kvällspaddlingen blev besvärlig med mer tid spenderad vadandes i ån/ledandes på land än paddlandes i kajak. Stundom var det opaddlingsbart och våra flytetyg kändes gigantiska i det lilla vattendraget. Det var svinkallt i vattnet och det gick långsamt. |  Trångt värre.  Stenigt och bökigt värre. |
| Efter mycket bök
och långsam framfart nådde vi fram till blåmyren
Flaten. Tiden hade runnit iväg och vi hade spanat efter en fin
tältplats en stund. Strax innan myren tog vid hittade vi ett glest
bevuxet och torrt ställe i slänten ner mot ån som
badade i sol. Här fanns tältmöjlighet, vi slog till
direkt. Under kvällen njöt vi av traditionsenlig korvgrillning och 180-gradig panoramautsikt över ån. En mycket fin tältplats! Paddlad sträcka: ynka 2 km. |
 Kvällens tältplats gav oss utsikt över blåmyr och badade i kvällssolen - härligt! |
| Dag 2 - måndag 11:e maj | |
| Vi vaknade kl. 7 till ljudet av lätt regn på tältduken.
Natten hade varit kall, antagligen under noll grader. Regnet
upphörde under morgonproceduren och vi fick igång en brasa
som vi kunde värma oss vid. 10.30 kom vi iväg. Vi tar god tid på oss - som vanligt... Vi paddlade ut i blåmyren som låg knäpptyst och stilla under en mulen himmel. |
 Flaten ligger framför oss. |
| Tredje dämningen efter starten avslutade Flatenpaddlingen. Vi bar runt denna och fortsatte paddla. Lill-Halgån fortsatte här, till en början, vara lika smal, stenig och besvärlig som igår kväll. |  Slalom bland stenarna. |
| Dock
blev ån allt större och efter att Medskogsbäcken
anslutit sig till Lill-Halgån noterade vi en påtaglig
skillnad vad gäller vattenföring. Paddlingsbarheten blev nu
fullständig och små, trevliga forsar dök upp här
och var.
I en av forsarna hamnade den ene av oss (han med gul kajak) vinkelrätt mot strömmen och fastnade mot en sten. Han hade inte sittöverdraget på, varvid kajaken började ta in vatten. På mycket kort tid var hela sittbrunnen full. Det var bara för mannen i den gula kajaken att krångla den nu svintunga, vattenfyllda kajaken till land och tömma sittbrunnen.
När det var dags att ta de sista vattenresterna med svampen,
började han leta
först i främre packbrunnen. Därefter tömde han, med
ökad frustration, den bakre
packbrunnen. Inte förrän han i princip vänt upp och ner
på hela kajaken kom han att tänka på den lilla
näthyllan inne i sittbrunnen. Där låg svampen!
Besvikelsen över sitt mentala
tillkortakommande var brutal och skoningslös och det ekade
över myrarna i form
av icke smickrande adjektiv. |
 Lill-Halgån efter Medskogsbäcken. No more bäck. |
| Det hade börjat kurra i kroppens mittenparti och vi klev ut kajakerna strax innan bilbron där Lill-Halgån ansluter till storebror. Det var kallt i luften och ännu kallare att klafsa runt i kajaksandaler i, vad vi förmodar, smältvatten från snön som inte för så länge sedan försvann för säsongen. Fötterna blev rejält nedkylda och vi fick koncentrera oss på att hålla värmen samtidigt som vi glufsade i oss lite lunch under tilltagande nederbörd. |  Är det två kräftor? Nej, det är två fötter! |
| Mätta och belåtna kastade vi oss ut i spat igen för att få upp värmen. Vi nådde snabbt Halgån i egen hög person. Ån var här rejält biffig. Då vi inventerade ån fanns många steniga partier från var vi var nu ner till E45, vilka vi betraktade med skepsis. Denna dag passerade vi dessa partier utan problem men med betydande bottenskrap. Vattenföringen var klart högre nu än då. |  Samtliga partier var paddlingsbara ända tills strax innan E45. |
| Det
regnade nu ihållande och denna del av Halgån nådde
inte alls upp till den trollska idyll vi upplevde under den soliga och
vackra höstdag då inventeringen utfördes.
Våren lyste med sin frånvaro och de regntunga skyarna lade
ett grått filter över naturen. En sak som dock var av extremt hög kvalitet nu var själva paddlingen. Hela tiden dök små men något utmanande forsar upp varvat med lugn och fin paddling. Vissa forsar krävde inventering på land. Vi konstaterar stolt att vi knäckte alla forsar till strax innan E45. |
 Kajakslalom bland stenar. |
| Efter
en tids härlig paddling paddlade vi ut i sjön
Länsmansflån. Det var nu riktigt surt ute och paddlingen
på sjön var bister. Det dåliga vädret gjorde att
vi definitivt inte såg fram emot att tälta. Omgivningen
erbjöd heller inte några mysiga tältplatser. |
 Paddling på Länsmansflån. Surt värre. |
| Vi
hörde dånet från dämningen vid utloppet
från Länsmansflån samtidigt som vi skymtade en
röd, timrad stuga vid dammen. Vi gick i land och upptäckte
att stugan var en gammal flottarkoja som var öppen. Den var inte
speciellt mysig, med fågelskit lite överallt men erbjöd
övernattningsmöjligheter och hade en rustik eldstad. Eftersom
vädret var rejält surt och vi var blöta blev valet av
övernattning enkelt - det fick bli stugan. |
 Stugan och dammen i regnet vid Länsmansflåns utlopp. |
| Vi
installerade oss och städade i ordning det mesta. På det
enda bordet som fanns lade vi en medhavd presenning. Kvällen i
stugan blev mörk på grund av endast ett par fönster
för ljusinsläpp. Ute öste regnet ner vilket gjorde att brasan i eldstaden värmde extra gott. Vi var glada
att slippa tältet denna natt. Kvällens middag bestod av köttbullar i brunsås, potatis, lingonsylt samt tomat. Finemang! Under kvällen diskuterade vi morgondagens paddling. Vi visste att den skulle bli tuff sedan inventeringen. Vi räknade med att stöta på många tuffa partier i en nästan konstant forsande återstod. Oavsett vilket kommer vi tillämpa försiktighetsprincipen. Att välta i vått och kallt väder, i en kall å, skulle vara en ytterst oangenäm upplevelse som kanske skulle innebära att vi blir tvungna att slå läger beroende på utfallet. Vi såg fram emot morgondagen med skräckblandad förtjusning. Dagens etapp blevo 13 km. |
 Vi har sett charmigare stugor, men denna sura och våta kväll var detta lyx. Allt är relativt. |
| Dag 3 - tisdag 12:e maj | |
| Upp
som vanligt ca 7. Blyhimmel men inget regn. Till vår stora
glädje var det varmare denna dag. Det var skönt att vakna upp
torrskodd och under tak, med de bekvämligheter det innebär.
Morgonbrasan i den bastanta eldstaden gjorde ett bra jobb. Trots den förenklade tillvaro som en stuga medför, jämfört med ett vanlig läger, tog det för oss 3 timmar och 30 minuter att komma iväg. En del springande till utedasset förklarar dock, till viss del, den sena avgången. Om vi ser bakåt i våra turbeskrivningar utläser vi att morgonproceduren ytterst sällan går fortare än 3 timmar. Här finns nog utrymme för effektivisering, även om man inte ska glömma att vi ju delvis är ute i ödemarken för att komma bort från vardagens bördor. |
  Till vänster: paddlare Lindqvist har äntligen lyckats forcera den barnsäkra korken på bränsleflaskan. Han är stolt och glad som ett barn på julafton. Till höger ses vårt lyxhotell i helfigur tillsammans med paddlare Lindqvist, också han i helfigur. |
| Det
är en viss skillnad på en å i regn- och
gråväder och en å i soligt väder. Ån ser
betydligt värre ut och är mer respektingivande när regnet
vräker ner. Idag hade vi sol på förmiddagen och
även om Halgån brer ut sig efter dammen såg den mer
inbjudande ut idag jämfört med igår. Ån blev allt mer strid. Det blev till att reka några strömmande partier innan vi snabbt nådde ner till forsarna innan Halgån möter väg E45. Ån var belamrad med stenar och block överallt och vi beslutade oss av denna anledning för att leda förbi ett par forsar. Eftersom det inte var överdrivet stor kraft i vattendraget kunde vi ändå paddla oss ner till strax innan bron över Halgån, där ån delar upp sig i två rännor. |
 Halgån strax innan passage under E45. Stenblock överallt i vattnet innebar utmanande kajakslalom.  Mitt i forsen strax innan passage under E45. Ån är rejält bred.  Halgån delar upp sig i två rännor strax innan passage under E45. |
| Det var
omöjligt att paddla någon av rännorna på grund av
all sten i vattnet. Vi blev tvungna att släpa kajakerna på
land till brofästet; ett släp som var riktigt
besvärligt. Vi tog en nötpaus strax innan för att samla
krafter. |
 En nötpaus, två hjältar. |
| Kajakerna
släpades till under bron. Vi rekade lite söderut och
konstaterade att det var fors så långt ögat
nådde. Vi bestämde oss för att paddla med start under
bron och en bit ner. Visa från tidigare paddlingar visste vi att
väl ute i spat fanns ingen återvändo utan det var full
satsning. |
 Direkt under E45, sekunderna innan forsen ska tämjas.  I böljorna i slutet på forsen. |
| Båda
paddlarna nådde första stensargen utan missöden. Tiden
hade sprungit iväg och vi lunchade på stensargen. Denna
sarg, eller mur, var byggd för flottningsändamål i
gamla da'r. Det skulle dyka upp flera liknande konstruktioner
längre fram. Imponerande byggnadsverk, med tanke på att de
är utförda med handkraft, långt ute i vildmarken. Vi förstod att det skulle se ut så här - forsar av olika svårighetsgrad - en lång sträcka framöver. Det var bara att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna, bita i det sura äpplet - och börja leda kajakerna! Det skulle nämligen visa sig att forsarna var allt för tuffa att ge sig i kast med. Vi ville inte chansa. Vid ett parti - det första fallet - lyckades Peter med konststycket att välta kajaken under ledet förbi fallet. Kajaken blev snabbt vattenfylld och svintung, men inga andra incidenter inträffade (som förlust av utrustning eller skador). Dock sinkade debaclet vår långsamma framfart ytterligare. |
 Led strax innan första stensargen där vi lunchade. Stensargen ses i bakgrunden.  Torbjörn pekar ut olycksplatsen och gör sig lustig på sin expeditionskompis bekostnad. |
| Efter
incidenten lyckades vi faktiskt spendera mer tid i kajaken än
på land. Vi paddlade ett för dagen längre parti och
knäckte några roliga forsar. Idag hade vi inga problem med
kyla; det var varmare i luften och varmare i vattnet. Dock surnade det
till under senare delen av dagen. Det började regna och
temperaturen föll så sakteliga. Omgivningarna erbjöd få möjligheter till tältning. Vi bestämde oss att slå till så fort vi fann något bra ställe att tälta på. Vid början av en fors såg vi en liten höjd som kunde vara något. Vi gick i land och undersökte möjligheterna att slå läger. Marken var mycket stenig och belamrad med fallna träd. Till slut hittade vi en plats som skulle funka att ha tältet på. Omgivningen var inte den mest inbjudande vi haft men vi vågade inte chansa på att paddla vidare och fortsätta leta tältplats. Regnandet fortsatte hela kvällen och försvårade möjligheterna till en värmande brasa. Men, vår erfarenhet från tidigare expeditioner gjorde att vi till slut kunde njuta av en sprakande eld trots den genomsura omgivningen. Humöret till trots kan vi knappast säga att vi är nöjda med dagens tillryggalagda etapp. Vi hade räknat med att nå grusvägen söder om Storholmen som ett minimum. Från där vi är nu har vi 4 km dit - en lång sträcka med tanke på den långsamma framfarten, vilken av allt att döma ser ut att fortsätta också i morgon. Dagens paddlade etapp blev ynka 4 km. |
 En brasa när mörkret och regnet faller är fina grejer.  Inga sura miner här inte trots det minst sagt oglamorösa vädret. |
| Dag 4 - onsdagen den 13:e maj | |
| Uppgång
som vanligt ca kl. 7. Efter den bistra avslutningen på
gårdagen och den genomsura dagen innan tyckte vi att vi hade
förtjänat lite sol, men icke. Regnet fortsatte
obönhörligen. Beträffande den tid det tar att bryta
lägret hade vi hoppats på en forcering men istället
blev det en försening. Först 3½ timme efter
uppgång var kajakerna i spat. Skärpning! Paddlingen började dock positivt. De första forsarna klarades med karaktär och pondus. När vi började närma oss Granbergets naturreservat blev Halgån återigen vildare och vi blev tvungna att leda kajakerna igen. |
 Fin paddling direkt denna fjärde paddlingsdag.  I en av forsarna strax innan Granbergets naturreservat. |
| Granbergets
naturreservat visade sig vara en fint område. Halgån blev
vildare och erbjöd små fall och tuffare paddling. Här
dök stensargen upp igen. Vi insåg snabbt att det inte var
aktuellt att paddla detta parti p g a av den tuffa vattenföringen.
Bästa sättet att ta sig vidare var att transportera
båtarna på stensargen. |
 Det första vattenfallet vid Granbergets naturreservat. För riskfyllt för att paddla (tyckte vi). |
Detta var emellertid inte helt lätt. Muren var 1 m bred och som högst 2 m. Att balansera en 4,5 m lång och ca 35 kg tung kajak på muren var slitsamt. Under transporten halkade Torbjörn till på sargen och ådrog sig en sträckning på baksidan av låret. Mirakulöst nog höll han sig kvar på muren utan att falla 2 m ner till forsen. Några minuter av oro följde eftersom han fick rejält ont och resterande del av paddlingen var hotad. Det hade varit omöjligt att paddla vidare med en sträckning i benet. Lättnaden var stor när smärtan avtog och vi kunde kånka våra flytetyg vidare. Dock var Torbjörn tvungen att tänka sig för vid varje steg för att undvika alltför häftiga och tunga rörelser. |
 Mannen som färdas i den gula kajaken har sekunderna innan sträckt sig. Attans! |
| Härefter följde ett besvärligt led i en sidofåra. Mycket gående, slit och släp i vatten. Tiden gick och vår framfart var i snigeltempo. |  Led förbi Granbergets naturreservat. Halgån till vänster. Paddlingen kan vara roligare... |
| När vi äntligen tagit oss förbi det allra tuffaste partiet hade vi definitivt gjort oss förtjänta av en lunch. Dagens lunchhak var vid början på ännu en flottningsmur. Inte så praktiskt med tanke på alla stenar där diverse utrustning riskerade att hamna emellan och i värsta fall förloras ut i ån. Dock var terrängen i övrigt ej inbjudande, så detta var det bästa alternativet. |  Lunch efter en slitsam första del av dagen. |
| Efter lunchen var det dags att kasta loss igen. Att leda en kajak tar oerhört mycket tid jämfört med att paddla samma sträcka. Efter lunchen när det var dags att kasta loss igen satsade vi på att paddla ett några hundra meter långt forsparti, mycket därför att vi helt enkelt måste komma fram snabbare. Partiet gick bra, liksom några andra partier. Men den största delen av eftermiddagen tillbringade vi på land dragandes på kajakerna i skogen eller ledandes i ån. |  Paddling i Halgån. Inte en helt vanlig företeelse denna eftermiddag. |
| När vi till slut
hade tryckt oss fram till sidoflödet vid Storholmen och stugan
strax norr om vändplatsen visste vi att vi nu i alla fall har
access till väg ända fram till där vi har en bil
ståendes. Klockan var sen eftermiddag och vi insåg att det
inte blir någon mer paddling för oss denna expedition.
Halgåns karaktär skulle inte mildras utan snarare bli
värre. Återstoden bestod av bred och grov fors med endast
korta partier av lugnare vatten. Dessutom hade vi inte upplevt
någon biotopvård hittills. Den skulle förmodligen
komma snart och detta skulle givetvis försvåra för oss
ytterligare. Stora och många stenbumlingar i strömmande
vatten innebär problem om man paddlar i 4,5 metersbåtar.
För forspaddlaren i en mindre forskajak kanske detta istället
skulle krydda upplevelsen ytterligare. Därför tog vi beslutet att nu hitta en tältplats och i morgon gå resten av sträckan till bilen. Med svansen mellan bena tog vi det obligatoriska "gå-i-mål-fotot" och släpade sedan upp kajakerna till vägen. |
 "Vi besegrade Halgån!" Nja, inte riktigt... |
| Området var naturmässigt inte särskilt lockande och vi hittade inga bra tältplatser i skogen. Däremot noterade vi djurspår på platsen. Vi studerade spårens storlek och djup och konstaterade snabbt att bamse varit på promenad här. Dessutom borde spåren vara färska eftersom de annars skulle ha varit påverkade av allt regn som nyligen fallit. |  Björnen sover inte i sitt lugna bo. |
| Det blev till att campa
mitt på skogsvägen. Inte speciellt mysigt men vi var i alla
fall glada över att åtminstone nått bilvägen. Vädret förbättrades under eftermiddagen och kvällen blev fin. Dagens paddling (om man nu kan kalla det paddling) blev ynka 4 km. Det kan nämnas att av de forsar vi paddlat denna dag så var en del tämligen kraftiga. Slitna av allt släpande idag stupade vi i säng strax efter 22. |
 Inte den mysigaste tältplats vi haft. Dock gott om yta att bre ut sig på. |
| Dag 5 - torsdagen den 14:e maj | |
| Vi
hade tänkt stiga upp arla morgon men lyckades försova oss p g
a det inte allt för öronbedövande larmet på Peters
klocka. Kl. 7 blev den justerade uppstigningstiden. Natten hade varit
kall vilket illustrerades av ett lager rimfrost på kajakerna. |
 Natten hade varit kall berättade kajaken för oss. |
| Efter
morgonbestyren var det dags att inse vad som väntade: 16 km
vandring längs grusväg för att nå bilen.
Vädret var ok men det blåste kalla nordanvindar. Under
vår vandring konstaterade vi att Halgån söder om
vår tältplats inte är möjlig att paddla med
vanliga kajaker. Ån är för strid och det är
för mycket sten. Efter flera timmars monoton vandring nådde vi till slut bilen och avvecklingen av årets expedition kunde ta sin början. |
 Den långa vandringen till bilen. Det är roligare att paddla än att gå... |
| I
Ekshärad hade våren kommit med full kraft. Skillanden
jämfört med hur det såg ut längs ån var
stor. I Ekshärad var gräset inbjudande grönt och
björkarna hade just slagit ut - härligt! Vädret var fint och vi såg fram emot middag för att fira slutförandet av paddlingen. Detta år förlades middagen på krogen Ayasofia i Ekshärad - en överraskande trevlig restaurang med bra mat. Nöjda och belåtna efter att vara åter i civilisationen med alla bekvämligheter som där finns styrde vi kosan till vår bas i Gräs. Årets expedition var kall och våt och gav upphov till många nyttiga lärdomar. Sammanfattningsvis vill vi avsluta med att konstatera följande:
|
| Kartreferenser | |
| Startplatsen, vid Torstjärnen |  |
| Första kvällens läger, på en höjd omedelbart norr om blåmyren Flaten |  |
| Andra kvällens läger, träkojan vid dämningen i södra delen av Länsmansflån. |  |
| Tredje kvällens läger, mittemellan Backbumyren och Porsmyren. |  |
| Målgång och fjärde kvällens läger, vid vändplatsen Storholmen. |  |
| Copyright © 2016 www.vildmarkskajaking.se |  |