Fulan 2017

Snabbfakta

Startpunkt: Vid Dubbelkojan strax norr om partiet där Fulan och Fulubågan möts (ca 23 km väster om Särna) 550 m.ö.h. Målgång: Vid rastplatsen vid Käppholmarna intill väg 311 strax öster om partiet där Fulan och Görälven möts (ca 20 km norr om Sälen) 330 m.ö.h. Tid: 170523-170526 Paddlad längd (approximativt): 58 km

TURDAGBOK

Dag 1 - tisdag 23 maj
Tendensen för oss vad gäller paddling de senaste åren är tydlig. Av olika anledningar väljer vi allt stridare och fetare åar. I år föll valet på Fulan i norra Dalarna. Fulan rinner i sydlig riktning längs foten vid Fulufjället och sammanflätas till slut med Görälven och bildar den mäktiga Västerdalälven. Fulan är en välbesökt å bland paddlingsfantaster och det är inte svårt att förstå varför. Vildmarkskänslan är i princip maximal där den flyter fram med lågländiga fjällmassiv som inramning. Fulan är dessutom strid och faller konstant med endast ett fåtal partier med större forsar eller fall. Fantastisk paddling helt enkelt!
Eftersom Fulan ligger vid foten av ett fjällmassiv kan vattendraget bli utsatt för kraftig vårflod när våren till slut får Kung Bore på fall. Detta var fallet då det började dra ihop sig för årets paddling. SMHI gick ut med varningar för högt vattenflöde en vecka innan tänkt paddling och Gördalen på andra sidan Fulufjället blev översvämmat. Eftersom vi paddlat Vanån under klass-2 varning för högt vattenstånd så har vi lärt oss att ha stor respekt för höga vattenflöden. Vi följde väderrapporterna med spänning.	Gördalen i maj 2017. Högt vattenstånd är bra när man paddlar, men detta är lite väl mycket av det goda.
Lyckligtvis peakade vattenflödet dagarna innan vi tänkt påbörja vår paddling och det var ingen tvekan från vår sida att genomföra årets paddling. Efter sedvanliga förberedelser och en lång bilfärd från Värmland var vi framme vid tänkt upptag: rastplatsen vid Storholmen strax söder om bilbron i Fulunäs. Det var stora vattenmängder i Västerdalälven och det var mycket strömt. Det skulle vi alltså möta alldeles i slutet på vår paddling. Peter blev så till sig att han glömde sin actionkamera i bilen vi ställde här.
Vi inventerade Fulan 2014 men hann då bara med delar av ån. Två av tre på kartan besvärliga partier besökte vi då: fors och dämning vid Ededan och fallet vid Strupen. Dessa bedömde vi ofarbara med våra flytetyg. Det tredje partiet, den långa forsen vid Silderhällorna hann vi inte med. Vi visste heller inte hur det såg ut norr om Mörkret. Resten av ån såg strid men problemfri ut. Som de erfarna paddlare vi påstår oss vara så förlitade vi oss på att kunna paddla från Dubbelkojan.	Fulan och fallet/forsen Strupen år 2014. Inte mycket vatten då.
Färden fortsatte sedan upp till Mörkret och norrut intill ån. Utsedd startplats var Dubbelkojan. Vi hade strålande väder när vi satte i kajakerna 17.30.	Fulan 2017 - äntligen dags!
Paddlingen var lugn och fin... i ungefär 30 sekunder. Sedan kom första forsen. Fulan här uppe är emellertid ett mindre vattendrag och därmed mer lätthanterlig. Det var småforsigt med mycket sten och en del bottenskrap. Vattenståndet upplevdes något högre än normalt vilket var helt perfekt! Vi upplevde det inte som alltför högt, trots att det utfärdades en klass 2-varning för högt vattenstånd i Görälven så sent som för fyra dagar sedan. Lägre vattenstånd hade inneburit problem i dessa forsar.	Småforsigt direkt.
Vi såg efter bara några 100 m paddling fina tältplatser och eftersom klockan hade tickat på och vi var osäkra på landstigningsmöjligheterna så valde vi att slå läger. Vald plats var strax uppströms där Fulubågan rinner in i Fulan. Kvällssolen förgyllde en härlig och traditionsenlig korvgrillning.	Korvgrillning i skymningssol mitt i vårskogen - ett ständigt återkommande och alltid lika uppskattat inslag i våra  paddlingar.

Dag 2 - onsdagen 24 maj
Efter en något kall natt blev det uppstigning kl. 7. Molnfri himmel och vindstilla - man tackar. Den alltid utdragna morgonproceduren tog vid. Vi försöker hitta sätt att korta ner den oftast tre timmar långa ritualen men har hittills inte lyckats utan att forcera, och det vill vi inte göra. Vi har ju semester!
Klockan 10.20 lyckades vi masa oss iväg. Det visade sig att det hade varit bra att vi slagit läger där vi gjorde det. Direkt efter isättning var det konstant fors eller småforsigt ända fram till Grundsillret. Extremt lättpaddlat. Några forsar hade mer kraft och sköljde över kajakerna. Fulan var nu väldigt bred.	Fulans böljor glittrar i vårsolen.
Fjällmassiven i området började nu bli synliga över barrskogen och skänkte ytterligare vildmarkskänsla till paddlingen. Vi njöt i fulla drag.	I böljorna bland snötäckta fjäll. Life's good.
Efter Grundsillret lugnade ån ner sig något. Vädret var fortfarande fint även om det börjat hopa sig lite fler moln. Vi tog en nötpaus vid en stuga ca 3 km nedströms Grundsillret. Här väntade en sträcka med tätare höjdkurvor. Några svåra partier var det inte tal om utan lagom forsigt hela tiden. Lunch inmundigades strax söder om en stuga nedanför Långholmen.	Exakt där är lunchen.
Strax efter lunchpaus nådde vi deltat vid Göljån. Eftersom paddlingen gick rasande snabbt hade vi gott om tid och vi kunde kosta på oss att paddla i land vid deltat och beskåda resterna av det naturfenomen som uppstod när ett kraftigt åskväder drabbade området i augusti 1997. Vi vandrade runt i plockepinnskogen och fick bland annat se den helt bortspolade vägbron där vägräcket hängde i luften. Vi lät oss bli djupt imponerade av de enorma naturkrafter som moder jord kan uppvisa.	Flodvågen 1997 knäckte fullvuxna granar som tändstickor där den vällde fram. Naturen håller emellertid på att restaurera slagfältet och ny skog håller på att ta över. Vart tog vägen vägen?
Efter att bevittnat Göljån var det några paddeltag till upptag innan Strupen. Nu hade ett väderomslag inträffat och mulenheten hade övergått till ett lätt regn. Upptaget är lätt och sker förslagsvis på södra sidan vid den gula, lätt nedgångna stugan. Efter bäret vid Strupen var vattnet lugnt och fint. Vi hade gott om tid att blicka ut över trädtopparna och se de snöbeklädda bergen.	Betydligt mer vatten i Strupen denna gång. Opaddlingsbart med våra 4½ m-kajaker Fulan strax innan Silderhällorna. Skog och fjäll.
Vi började närma oss det enda lite svårare partiet på Fulan som vi inte tidigare inventerat: Silderhällorna. Paddlingen från Strupen ner till Silderhällorna gick mycket snabbt och det gällde att vara på sin vakt så att vi inte dras in i en besvärlig fors. Till slut började vi höra ett allt mer tilltagande vattenbrus och vi insåg att vi var framme. Vi parkerade kajakerna i kröken innan det brakade loss, för lite rekognosering, något vi inte varit ensamma om. Många hade uppenbarligen gjort samma sak konstaterade vi snabbt. Vid åkanten fanns en upptrampad stig och det fanns några etablerade lägerplatser.	På väg mot Silderhällorna såg vi rester av en expedition som stött på patrull. Synen av detta minskade inte direkt spänningen inför forsarna vid Silderhällorna.
Silderhällorna visade sig vara ett långt och besvärligt parti med många besvärliga partier. Många småfall med långt ifrån givna fåror att paddla. Vi rekade länge och trodde ett tag att vi hunnit med att skåda hela sträckan av besvärlig paddling. Efter lite funderingar insåg vi att vi egentligen hade minst hälften kvar att reka. Klockan hade sprungit iväg och för att inte bli för sena med att hitta lägerplats kände vi oss nödgade att avbryta rekningen. Vi såg ut ett parti mitt bland böljorna där det kändes säkert att gå i land för att fortsätta sonderingen.	Alldeles vid inloppet till forsarna vid Silderhällorna. Bästa farleden bedömdes vara precis intill den vänstra kanten.
Kvällens läger blev för enkelhetens skull ett av de etablerade lägren, precis innan innan Silderhällornas första fors. Vi var rejält hungriga och slitna, men en rejäl portion köttbullar med mos och diverse delikata tillbehör fick oss på rätt köl igen. Vädret hade blivit bättre. Vi etablerandet av brasan fann vi några stora stockar som vi kunde använda som "slitare". Dessa slitare kan läggas i V-form med själva brasan i spetsen. Slitarna fungerar både som skydd för elden att sprida sig samtidigt som de själv brinner och ger värme till brasan. Praktiskt värre! Kvällen var varmare än gårdagen. Lägerplatsen var fin och erbjöd vissa bekvämligheter som t ex stenlagd vattenhämtningsplats. Paddlad sträcka denna dag: 25 km.	Kvällens lägerplats. Bekvämt värre. Kvällens middag. Gott värre! Slitarna gör sitt jobb.

Dag 3 - torsdagen 25 maj
Uppstigning till 7.20, denna morgon till växlande molnighet. Morgonritualerna präglades av ett underliggande allvar eftersom vi båda var medvetna om utmaningen som väntade omedelbart efter vi kastar loss idag. 10.30 var vi klara och det var dags att ta tjuren i hornen. Mannen i den gula kajaken visade störst mod och blev förste man till rakning. Resterande expeditionsdeltagare (en person) placerade sig på en på förhand utsedd hylla där det kommande spektaklet kunde förevigas från första parkett. Vi vill poängtera att vattnet rinner på ett väldigt speciellt sätt i den övre delen av Silderhällorna. Det följer skråställda klippformationer. Detta innebär att klippformationerna ligger inte vinkelrätt mot strömriktningen. Hamnar man i ett fall finns därmed risken att man välter. Därför blev det viktigt att undvika att hamna i en sådan situation, d v s undvik tydliga klippformationer.
Vår noggranna rekning visade sig vara fruktbar. Den valda linjen fungerade perfekt! Torbjörn gled fram bland de rytande böljorna med en elegans och nonchalans som enbart en mästare kan uppvisa (nåja...). Han nådde avsedd pausplats efter en fint utförd paddling. Dock avslöjade han att tillfället då han passerade point of no return och svängde runt kröken till åsynen av den rytande forsen framkallade ett behov av att gå på toa.	Precis i början av Silderhällorna. Torbjörn mitt i bild. Point of no return. Det är kanten på ån som gäller. Torbjörn slickar vänstra kanten. Som synes är Fulan ingen liten å.
Mannen på hyllan fotograferade för glatta livet och imponerades av den självklara pondus som mannen i den gula kajaken uppvisade. Sedan var det bara att traska tillbaka, sätta sig i kajaken och ta tjuren i hornen. Tillfället då man sätter sig i kajaken och vet att man har en svår uppgift att bemästra är... speciell. Också mannen i den gröna kajaken överlevde färden helskinnad även om forsen i slutet tvingade in honom i ej på förhand utvalt vatten. Denna delsträcka innebar 1,4 km paddling i konstant fors.	Då var det dags! Det ska bli roligt...eh.
Stärkta av att ha bemästrat en svår passage klev vi upp på land och rekade nästa kilometer. Den såg lättare ut. Det gällde dock att försöka undvika alla små fall. Även denna delpaddling gick bra och inga incidenter inträffade. Dock kräver paddling i sådana här vatten full koncentration. Några sekunders bristande fokus och du är genast ute ur kurs. Strömmarna tar över direkt och man kan snabbt hamna i prekära situationer.	Det gäller att pricka rätt. Gick bra även denna gång.
Nästa upptag skedde just innan en 90-gradig sväng norrut. Här blev det riktigt stökigt. Många oregelbundna fall kors och tvärs samt stora vattenmassor. Visst fanns det passager förbi respektive svårighet men frågan var om vi skulle hinna sicksacka så som det krävdes utan att dras mot icke farbara partier. Dessutom avslutades hela partiet med något som påminde lite om en vals (vatten som återcirkulerar). Man vet inte vad som döljer sig under vattnet i valsen. Bara vatten eller finns stora klippblock dolda? Riskera att frontalkrocka med en stor sten inne i valsen ville vi inte ta. Det blev till att leda kajakerna förbi detta parti.	Riktigt stökigt vid Silderhällorna. Led eller dö.
Alldeles vid valsen fanns ett fint och flackt klipparti som skulle utgöra en perfekt matplats. Hällorna sköt här långt ut i ån. Vi tog tillfället i akt och avnjöt en välsmakande lunch. Lunchen på våra paddlingar är alltid välsmakande, till stor del därför att man är rejält hungrig efter att ha paddlat en förmiddag. Om man dessutom dyker på en speciell och tilltalande plats blir lunchtillfället en mycket fin upplevelse.	Lunchen vid slutet av forspartiet vid Silderhällorna. Ett flackt klipparti med stenformationer som kunde utgöra både bord och stol. En perfekt matplats!
Panoramabild över den fina lunchplatsen, valsen i mitten och hela det besvärliga partiet "mitt i svängen". Ugglan i blått är en av två expeditionsdeltagare.
Påfyllda och på hugget igen så gav vi oss ut i böljorna igen. Vi visste att vi bara hade den sista delen av Silderhällorna att avklara innan det lugnade ner sig. Det fanns några dramatiska partier kvar men efter rekognosering insåg vi att dessa partier var tämligen enkla att ta sig igenom om man bara valde rätt fåra. Det hade mulnat på och några lätta regnskurar uppträdde. Efter ytterligare några utmanande partier minskade dramatiken. Det var småforsigt, lättpaddlat och relativt grunt.
Sista delen av Silderhällorna. Farbart om man träffar rätt.
I ett huj var vi nere vid Husvallsgölen där Fulan blev helt stilla. Vi njöt av lugn återhämtningspaddling och blickade ut över landskapet.	Fjäll, skog och vidder. Och vatten.
Färden söderut mot Sörsjön var fullständigt problemfri. Fulan var bred och stilla. Vi gled stilla igenom samhället och hade gott om tid att beskåda bebyggelsen längs åkanten. Alltid intressant och lite exotiskt att upptäcka Sveriges landsbygd från vattnet. Även om det var skönt med lugn paddling blir det monotont efter ett tag. Dessutom, när ån så här bred går vårt koncept "småskalig paddling, storslagna upplevelser" lite förlorat.	En skola? Ett vandrarhem? Stort hus, hursomhelst.
På väg bort från Sörsjön kände vi båda av trötthet och huvudvärk, trots ganska flitigt vattendrickande. Det tar på krafterna med forsar och den koncentration som de kräver. Till slut anlände vi Ededan. Här visste vi att vi skulle stöta på en kraftig och, med våra flytetyg, ofarbar fors, samt en artificiell och strid ränna på den östra sidan parallellt med huvudfåran. Rännan ledde ner till en damm där vi planerade att ta upp kajakerna. Innan det börja strömma allt för mycket gick vi i land för att reka och leta lägerplats, klockan hade blivit mycket. Inloppet till rännan skedde direkt efter passage igenom en mindre men ej oansenlig fors. Det gällde att komma rätt i denna fors för att kunna pricka det lilla inloppet till rännan och inte dras med i huvudfåran mot den stora forsen. Efter rekognosering av paddlingen började vi sondera terrängen vad gäller kvällens läger. Vi hittade en fin lägerplats i gles tallskog med mycket mossa men långt i från vatten. Eftersom vi var slitna bestämde vi oss, trots dålig tillgång på vatten, att slå läger här. Sedan återstod en sak: att paddla.	Den lilla rännan och passage under gångbro precis i början parallellt med den stora forsen. Forsen innan den lilla rännan. Dagens sista utmaning. Precis vid inloppet till den lilla rännan och omedelbart före passage under gångbron, på vilken fotografen står.
Den sista paddlingsutmaningen för dagen bemästrades av båda paddlarna utan bekymmer. Vi drog upp kajakerna på land vid den något sumpiga dammen där sidorännan slutade i en liten vattenspegel. Under släp av kajaker till tältplatsen gjorde dagens ansträngningar sig påminda. Under etableringen av tältplatsen var vi båda mycket slitna och humöret var inte på topp. Middagen blev sen och när den österrikiska gulaschen till slut serverades var den mycket välkommen. Därefter sattes hela artilleriet i spel och kvällen blev angenäm. Kvällen var expeditionens klart varmaste hittills. Dagens paddling blev 22 km.	Kontemplation, eller kanske bara ren och skär trötthet, vid kvällsbrasan.

Dag 4 - Fredag 26 maj
Uppstigning 7.30 efter en varm natt. Det erbjudes växlande molnighet och morgonen var ljummen. Lägret monterades ned enligt ordinär procedur och vi släpade ner kajakerna till vattnet. Vi kände oss i fin form och var redo för att defilera hem Fulan.	Dags för sista dagens paddling. Peter riggar inför avfärd.
Vattnet var strömt och det gick fort. Vi nådde snabbt Älgforsen som var lättpaddlad. Det var kanske lite mer tryck i andra delen av denna fors, men den var djup och bjöd inte på några bottenskrap.	Älgforsen, eller någon annan passage, på väg mot Fulunäs. Fors och vågor, men väldigt lättforcerat.
Fulan, eller Fuluälven som är ett mer passande namn rent storleksmässigt, är nu extremt bred och lättpaddlad. Dock är vattendraget rätt grunt här och vi hamnade i del situationer där det blev till att undvika stenar och grund för att inte fastna. Vid lågt vattenstånd kan detta parti vara svårpaddlat. Efter blotta timmens paddling nådde vi bron vid Fulunäs, där vi naturligtvis tog de sedvanliga målgångsfotografierna.	Bilbron vid Fulan. Målet är nått!
För att ta oss fram till rastplatsen där bilen stod återstod en kort bits paddling, bland annat var vi tvungna att paddla förbi mynningen av Görälven. Denna älv var mycket kraftig och här uppstod stora svallvågor som vi uppskattar till upp mot metern i höjd. Sjögången blev rejäl. Kajakerna vippade upp och ner på grund av ren och skär vattenkraft (inte på grund av fall, som vi är mer vana vid). Under en kort sekvens reducerades kajakerna snabbt från farkostar till barkbitar i vattnet. Det var bara att skumpa med i böljorna. Dock återtog vi snabbt kontrollen över våra flytetyg och kunde utan problem ansluta till upptag. Kl. 11.30 nådde vi land efter att enkelt och snabbt ha tillryggalagt 9 km. Vi for med bilen upp till startplatsen vid Dubbelkojan och lunchade där. Bilresan var seg eftersom vi var lite trötta. Tröttheten gjorde sig påmind också under resan hem. Då körde vi dessutom varsin bil. Middag under mer civiliserade former hägrade, alltid framemotsett efter ett antal dagar ute i skog och mark. En restaurang i Ekshärad blev vårt val. Middagen inmundigades på uteserveringen under en ljuv försommarkväll i strålande sol. Sammanfattnngsvis anser vi oss nöjda med expeditionen och med vår planering, som väl får sägas klaffade till 100 % både vad gäller logistik och paddling.	Då var Fulan 2017 avklarad!

Kartreferenser
Startplatsen, Vid Dubbelkojan norr om Mörkret
Första kvällens läger, bara några hundra meter söder om Dubbelkojan
Andra kvällens läger, vid Silderhällorna precis innan den långa forsen drar igång. Vägen som syns är Sildretvägen.
Tredje kvällens läger, vid Ededan fors och dämning. Vägen i nord-sydlig riktning är riksväg 311.
Mål och upptag, vid rastplatsen alldeles intill väg 311 i Fulunäs där Fulan och Görälven strålar samman.

Copyright © 2019 www.vildmarkskajaking.se