Fjatan

Fjätan 2019

Snabbfakta

Startpunkt: Strax söder om Högvålen vid väg 311 där ån heter Kölån och rinner in i ett myrområde runt berget Mjölstöten (ca 25 km sydost om Tännäs) 778 m.ö.h.
Målgång: Bilbro Östomsjövägen (ca 6 km öster om Särna) 460 m.ö.h.
Tid: 190526-190530
Paddlad längd (approximativt): 86 km varav 9 km landtransport

TURDAGBOK

Dag 1 - söndag 26 maj
Detta år föll valet av paddling på en å som vi inventerade 2014: Fjätan. Att paddla denna å visste vi skulle bli en utmaning och upplevelse för alla sinnen. Fjätan är lång, krävande och rinner till en början igenom lågländigt fjällandskap. Att i år satsa på en gedigen å kändes extra bra eftersom paddlingen 2018 blev något stympad. Det går att paddla ner till Stor-Fjätan från olika håll. Ända från Rogenområdet finns möjlighet att paddla sig ner till Fjätan. Dock får man då räkna med landtransport och en del opaddlingsbara passager. En idé vi utvärderade var att starta i Vattnansjöarna och Käringsjövallen, paddla ner till Gunnars där ofrånkomlig landtransport följer, trassla oss vidare ner till Fjätsjöarna där Fjätan blir mer paddlingsbar. Säkerligen fantastisk paddling i myrmarker och fjällterräng, men vi valde bort detta parti eftersom vi bedömde att andelen slit och släp i förhållande till njutbar paddling skulle bli för stor. Dessutom var denna del oinventerad för vår del. Dock finns faktiskt denna del och resten av Fjätan ända ner till Österdalälven mycket bra beskriven av Jacob Kastrup Haagensen, se http://urbanpackrafter.com/Guide-to-the-River-Fjatan Vi hade stor nytta av denna turbeskrivning när vi bestämde oss för var vi skulle starta vår paddling (tack Jacob Kastrup Haagensen), nämligen strax söder om Högvålen nära riksväg 311. Här heter ån Kölån och rinner runt berget Mjölstöten i vackert myrlandskap med passage igenom Sörvattensjöarna innan man till slut når Kölosen och paddlar in i Fjätan. Vidare söderut fanns ett knöligt parti strax norr om Löskeshån som såg ut att bestå av klass 3-forsar. Än mer söderut finns mycket tuffa passager vilka vi tänkte ta oss förbi via landtransport.	Vår start och ett förslag på alternativ start. Två helt skilda platser.
En logistiskutmaning som lätt kan bli ett problem om man, som vi, bara är två paddlare som reser i en (1) bil är hur man ska ta sig från mål, där vi inte har en bil, till start, där vår bil står. Det går att lösa på olika sätt, t ex cykla, hyra bil, taxi. Av olika anledningar var samtliga dessa alternativ tveksamma. Efter lite funderingar tog Peter kontakt med en tidigare klasskamrat från grundskolan som han inte pratat med på över 20 år: Maria Östlund. Maria ställde upp och löste problemet för oss. Det är alltid trevligt med hjälpsamma individer som kan ställa upp, så vi passar här på att tacka Maria för hjälpen. Mycket vänligt och uppskattat! Peter hade fått för sig att Maria bodde i närheten av Idre/Särna (där vi skulle avsluta paddlingen). Det stämde inte, hon bor vid Siljan i Dalarna, men hon hade en svåger som bodde i närheten: Alexander Immo. Alexander kunde hjälpa till. Lösningen blev att vi kontaktar Alexander när vi börjar närma oss målgång och så skjutsar han oss till starten där vi har bilen. Vi repeterar tidigare fras: hjälpsamma individer som kan ställa upp för okända människor är väldigt uppskattat: tack Alexander för att du kunde ställa upp.
Fjätan såg ut att erbjuda fantastisk, utmanande och varierande paddling i bedårande landskap. När det sedan började dra ihop sig inför årets paddling var vi därför laddade och inspirerade. Det fanns bara ett bekymmer: vädret! Det hade varit varmt och fint under maj, men när det drog ihop sig för paddling försämrades vädret betydligt; det blev kallt och regnigt. Packning inför avfärd skedde i oangenäma förhållanden och när vi nådde Malung runt lunch var det endast 5 grader varmt och hällregn. Att hitta en lunchöppen restaurang i Malung en söndag är inte helt lätt, men vi lyckades faktiskt nosa rätt på en trevlig restaurang. Vi passade på att njuta av varm mat inomhus i en uppvärmd lokal. Skulle detta väder hålla i sig skulle det bli sista bekväma måltiden på ett tag.	I bistra förhållanden är alla medel tillåtna. En bit av detta och en slurk kaffe efter lunch och ingen fors avskräcker.
Under vidare färd norrut stannade vi till vid några checkpunkter för att undersöka vattenståndet och fann till vår stora glädje att det var 15-20 cm högre än under inventering 2014. Paddlingsbarheten såg därmed god ut. Vi anlände till slut Högvålen ca kl. 16. Vi konstaterade belåtet att väderläget hade förbättrats. Regnet hade upphört och eftermiddagssolen kikade fram lite då och då mellan molnen. Dock var det fortfarande lite kyligt när vi började packa våra kajaker. Vi hade ett 300 m långt kånkande ner till lämplig isättningsplats - alltid obekvämt att börja med fysiskt och oergonomiskt slit med fullpackade och tunga kajaker.	Packningspusslet har tagit sin början. Dags för att påbörja expedition Fjätan 2019!
Vid ca kl. 18 tog vi de första paddeltagen. Vi njöt av en timmes paddling genom den fina myrmarken i kvällssol. Berget Mjölstöten dominerade söderut och känslan av vlidmark var starkt närvarande. Vi passerade några korta stryk där paddlingsbarheten var låg, men med lite trixande kom vi igenom allt. Kölån här är inte speciellt stor. Så fort det kommer den minsta nivåskillnad i ån blir det snabbt grunt och stenigt.	Myrmarker, fjäll och sol. En fin start, helt klart.
Vi fann en mycket fin tältplats vid en vattenspegel vid foten av en liten fors. Kvällen var lite kylig men mycket fin. Vi fascinerades av ömsom vacker solnedgång, ömsom snöfall. Det var några grader över nollan, svag vind och definitivt myggfritt. Vi fick 3 km i vidunderliga myrmarker med solen som sällskap idag. En fantastisk start på årets paddling!	Första kvällens läger bland fjällbjörkar i ett kargt landskap. Kvällen erbjöd fina, stämningsfulla vyer ut över myrmarkerna.

Dag 2 - måndag 27 maj
Väckarklockan ringde 7, vilket har blivit något av en standardrutin under paddling. Väderläget var mulet, disigt och bistert, men det var uppehåll. Natten hade varit kall med minusgrader. Värmen från brasan gjorde gott under morgonproceduren. Väl i spat blev det en väderförsämring. Snöblandat regn erbjöds. Det var bara att gilla läget och hålla värmen genom att paddla.	Dagens paddling har precis tagit sin början. Den igår glimmande myren var nu bister, grå och kall.
Landskapet dominerades av öppna myrar med insprängda partier av fjällbjörkskog och tall. Små, korta och grunda stryk passerades med en del bottenskrap.	Ett av alla stryk i Kölån uppströms Sörvattensjöarna.
Några klass 1 forsar uppstod. De var smala, men paddlingsbara och roliga. Hade det inte varit för det bistra väderläget hade paddlingen varit fantastisk. Över en fors, efter en högersväng ur paddlingssynvinkel, gick en spång som var omöjlig att upptäcka förrän endast 10-15 m innan passage under den. För att passera under spången var vi tvungna att bokstavligen slå pannan i skrovet för att ha en chans att komma under. Hade vattenståndet varit högre hade det funnits risk för att välta där, helt klart. Omedelbart efter passage dök ett antal större stenar upp i forsen vilka det gällde att pricka passage emellan. En av oss körde fast där. Ingen incident, men värt att nämna. Strax innan Sörvattensjöarna fanns en dämning som var omöjlig att paddla igenom. Här blev det till att bära kajakerna en kort sträcka. De dåliga väderförhållandena och kalla händer började nagga på humöret och vi såg fram emot lunch i en slogbod, vilken vi hade en förhoppning om att hitta någonstans vid sjön.	Dämningen strax innan Sörvattensjöarna. Opaddlingsbart... å var e solen?
Vi nådde snabbt det vackra sjösystemet (Sörvattensjöarna). Dock var hungern påtaglig och vi var något kylslagna. Ingen slogbod med tak syntes någonstans. Vi valde tills slut att kliva i land på lämpligt ställe någonstans i sjösystemet för att stilla vår hunger. Nytt för i år var medhavd tarp, något som kom till användning nu. Med tarpen kan man snabbt och enkelt, med tillgång till träd, fixa ett regnskydd.	Lunchplats med tarp. Välkommen komforthöjning i regnet. Blöta, kalla fötter och ett lätt ansträngt ansiktsuttryck. Vi får hoppas på behagligare väder i vår färd mot sydliga breddgrader.
Efter Sörvattensjöarna väntade en intressant sträcka förbi några gårdar vid Mälen. Under inventeringen hösten 2014, då vattenståndet var lågt, såg vi att detta parti, på en knapp kilometer, kunde bli besvärligt även vid mer normalt vattenstånd. Kölån är här smal, grund och stenig, dessutom med lite mer tätare höjdkurvor. Lyckligtvis var vattenståndet tillräckligt högt för att ta sig igenom detta parti, om än med mycket bottenskrap. Intensiv och aktiv paddling och turens första utmaning. Klass I-fors med inslag av klass II.	Partiet förbi Mälen hösten -14. Smalt, grunt och stenigt. Ett högre vattenstånd är ett måste för att kunna paddla här.
Sedan följde paddling igenom Ytter-Sörvattensjön. En viss väderförbättring noterades. Regnet hade upphört och det var nu endast molnigt. Strax innan passage under väg 311 löpte ett viltstängsel rätt över ån. Lyckligtvis fanns en dörr i stängslet, vilken vi kunde nyttja för kort landtransport. Vi tog upp flytetygen och bar dem över vägen och fortsatte resan rakt under bron. Vi kastade loss rakt in i en kort klass 1-fors.	Vid bilbron och riksväg 311. Snart dags för att ge sig ut i böljorna igen. Trevlig klass I-fors direkt söder om bilbron vid väg 311.
Ytterligare en klass I-fors passerades strax innan vi kom till ett litet delta. På en holme i deltat såg vi en älgko med kalv innan de såg oss. När de kort efter noterade oss blev älgkon så skrämd att den sprang rakt över ån och in i skogen. Kalven vågade inte korsa ån på samma ställe som mamman, tvekade och återvände tillbaks in på den holmen. Vi paddlade snabbt igenom deltat för att inte orsaka mer kalabalik och hoppades på att kon skulle återvända till sin kalv när vi var utom synhåll. Det fortsatte vara småforsigt innan vi anlände Getkroken; en liten böj i ån strax innan Kölosen. Vi visste att ett längre parti med forspaddling stod på tur samtidigt som vi såg att denna plats såg tilltalande ut vad gäller tältning. En vacker höjd erbjöd goda tältmöjligheter och det blev ett enkelt val att tälta här. Dock visade det sig att vi inte var ensamna här. Ett stort antal myrstackar tornade upp sig runtomkring och det var fullt av myrstigar kors och tvärs. Vi räknade antalet stackar till upp mot 10 i det tänkta lägerområdet. Detta komplicerade avsevärt valet av tarp- och tältplats, men till slut lyckades vi med konststycket att finna lämplig yta för både tarp och tält. Sedan tändes bricketterna och den hett efterlängtade grillkorven inmundigades. Molnigt med inslag av blå himmel och sol. Härligt! Det enda bränsle vi fann var dock sur björkved, vilket medförde att brasan gick tungt. Lyckligtvis fann vi också några torrkvistar på en tall, som det var betydligt mer fjutt i. Kvällen var frisk och sträv också idag. Några små regn- och snöskurar under kvällen, men uppehåll vid läggdags. Vi paddlade idag 19 km.	Andra kvällens läger. Tarpen kom väl till användning då plötsliga snöskurar dök upp.

Dag 3 - tisdag 28 maj
Under morgonen lyste solen med sin frånvaro och vi fick tampas med plötsliga snöskurar. Dock var modet gott efter god natts sömn. Under morgonen och fördelning av packning upptäcktes vatten i Peters akterförvaring. Vattnet hade dessutom trängt in genom plastpåsen med pasta i och blött upp pastan. Inte bra, varken att det verkar läcka in (som vi då misstänkte) från sittbrunnen in i akterförvaringen eller att pastan, som utgör en viktig del av provianten, blivit om inte förstörd så i alla fall defekt, om man kan säga så. Läxan är lärd: packa inte bara kläder utan också vattenkänslig proviant i vattentäta påsar!	En uppiggande snöskur på morgonkvisten. Snabbt in med fuktkänsliga prylar under tak.
Dessutom hade vi problem att få igång en riktig brasa. Av någon anledning hade vi valt att medtaga ett "lagomt" antal tändbriketter. Detta gjorde att vi inte tordes slösa med briketterna. Så korkat. Tändbriketterna tar ingen plats och det kan vara bra att ha ett extra antal med sig om förutsättningarna för eldning inte är de bästa. Bakläxa även här.	Kallt, blött och dåliga möjligheter för en brasa. Då gäller det att ta till vara på lågorna när de till slut infinner sig.
Klockan 11 bar det iväg. Strax innan avfärd tog vi ett titt på väderprognosen. Det såg myggfritt ut...	Runt nollan, regn och snö. Huga!
Väl i vattnet var det pang på rödbetan direkt. Först en klass I-fors på 400 m, sedan klass I-II ner till Kölosen. Många stenblock i dagen och det blev lite slalom med en hel del istötningar, dock riktigt rolig paddling.	Paddling strax norr om Kölosen. Mycket stenblock och konstant navigering.
I ett nafs var vi nere vid Kölosen och kunde paddla ut från Kölån in i Stor-Fjätan. Ån blev genast större och mer stilla. Vi passade på att njuta av en stunds lugnare paddling. Snart skulle det braka loss igen.	Bron vid Kölosen. Snart ute i Stor-Fjätan. Bred, stilla och lugn flyter Stor-Fjätan fram söder om Kölosen. Fjällen skymtar i fjärran.
Efter det lugna partiet följde tre klass II-forsar. Intensiv paddling och det fanns många stenblock i dagen som det gällde att navigera sig förbi. Den större vattenmängden i Stor-Fjätan är tydlig. Alla forsar som uppstått hittills har varit klass II-forsar. Med mer vattenmängd försvann mycket av bottenskrapen, istället uppstod kontakt i kollision med stembumling i fors. Den andra av dessa tre forsar hade ett svårbedömt strömningsmönster utan uppenbar paddelväg. Den ena paddlaren (han vars namn påminner om en stor, stark björn) tog fel vägval i ett avsnitt, men lyckades vända för att i forsen paddla motström en liten bit, en manöver som oftast inte lyckas. Det var kyligt och molnigt men uppehåll.	Torbjörn paddlar den andra och längsta forsen innan upptag för landtransport strax innan Löskeshån. Mitt i händelsernas centrum i den tredje och avslutande försen innan upptag.
Innan Fjätan mynnar ut i Löskeshån kommer ett parti på ca 500 m som vi på förhand visste skulle vara besvärligt: tuff fors med avslutande fall. Vid inventering 2014 hann vi dock inte med att besöka detta ställe så vi visste inte exakt hur det skulle se ut. Upptaget vid deltaformationen var enkelt och vi släpade kajakerna till foten av en ås. Det var mulet och lite kyligt när vi inmundigade dagens lunch. Vi pälsade på oss rejält då vi var något nedkylda. Till vår bestörtning noterade vi att även chokladen hade tagit skada av vattenläckage från sittbrunnen! Det blev till att försöka torka chokladen så bra som möjligt.	Dagens lunchställe - mitt ute i vildmarken. En tidigare aldrig utförd manöver under paddling: torkning av choklad.
Efter lunch rekade vi forspartiet. Ett vackert men stökigt och svårpaddlat parti, framför allt med våra längre kajaker. Klass III-fors med avslutande fall, knixiga partier med utmanande slalompaddling. Inget som vi ville chansa på att paddla. Risken för att köra fast och välta var för stor. Alternativet till att padda, d v s att släpa kajakerna förbi forsen, såg så slitsamt ut att det var bäst att inte fundera på det utan bara skrida till verket. Först gällde det att bära kajakerna över en kuperad och väldigt blockbelagd ås, sedan släpa dem över en myr och avslutningsvis kånka ner flytetygen till ån genom ett snårigt träskparti, dessutom i allt mer tilltagande regn.	Inloppet till klass III-forsen norr om Löskeshån. Vattenfallet som avslutar forsen, sett från vår isättning.
Två timmar senare, efter en oerhört ansträngande strapats, var vi redo att paddla vidare. Dock var humöret inte på topp. Vi var ordentligt slitna och det var kallt och regnigt. Att vila skulle innebära att frysa. Vi tryckte i oss en näve nötter, bälgade ett antal klunkar vatten och såg fram emot att få paddla oss varma. Klockan var nu 17.	Besvärligt bär över en brant och stenbeklädd ås. Precis i början av släp över myr. Sista strapatsen innan vi är framme vid ån igen. Här är vi trötta och humöret är inte på topp.
Innan Löskeshån passerade vi en klass I-II-fors. Sedan hade vi ytterligare 1,7 km forspaddling framför oss. Vi skulle bland annat passera förbi Häggberget. Paddlingen var intensiv och fantastisk rolig. Hade det varit fint väder så hade paddlingsupplevelsen blivit ännu bättre. Det var klass I-II-paddling ner till Häggberget. Forsen genom Häggberget är klass II med avslutande parti med dragning mot klass III. Hade vi rekat denna del kanske vi inte hade paddlat denna fors. Kontrollen på paddlingen på det avslutande partiet var inte fullständig.	Fenomenal paddling någonstans strax innan Häggberget. Passage under bro vid Häggberget.
Paddlingen fortsatte söderut och ån bredde ut sig mer. Små holmar i vattendraget dök upp alltjämt som landskapet i högre grad nu bestod av våtmarker. Peter hade dock blivit allt blötare under kapell och regnjacka. Kallt åvatten hade under dagen regebundet sköljt över både kajak och paddlare och på något sätt runnit in och till slut nått underlivet. Händerna var i slutet på dagen frusna och kölden vid underlivet blev allt mer påtaglig. Vi hoppades på att en koja (enligt kartan) norr om byn Storfjäten kunde erbjuda lite extra komfort denna slitsamma och kyliga dag. Våtmarksområdet vi nu var inne och paddlade i erbjöd några kortare klass I-forsar och var vackert. Dock var vi vid denna tidpunkt mer fokuserade på att komma i mål för dagen, få igång en värmande brasa och spisa middag. När vi till slut nådde platsen var den inte speciellt tilltalande, men det fanns i alla fall en liten slogbod där, med eldstad. Peter var rejält nedkyld vid detta laget. Vädergudarna visade ingen nåd och lägret etablerades under regn. Peter började få problem med att hitta torra kläder och det blev ett pussel att välja klädsel för kvällen. Ta på sig torrt och riskera att det sista torra blir fuktigt av allt regnande eller ta på sig blött för att försöka värma kläderna lite torrare med kroppen och samtidigt lida av fortsatt nedkylning. Läget var oglamoröst. Till råga på allt insåg vi att vi var tvungna att konsumera den vattenskadade pastan för att den inte skulle bli dålig. Den såg inte speciellt aptitlig ut, där den låg i påsen som en gråbegie och trött deg. Nu började regnet dessutom tillta i styrka. Till slut vräkte det ner och det var bara några få plussgrader. Regnkläderna var genomblöta. Eftersom det också hade börjat blåsa räckte det inte med att sitta i slogboden med tak ovanför sig; regnet hittade in ändå. Till slut satt vi med liggunderlagen som skydd för benen! Faktum är att situationen hade närmat sig prekärt läge för den redan nedkylde paddlaren.	Alla kläder blöta och vi försöker skydda oss mot ett iskallt hällregn och blåst med liggunderlag. Ansiktsuttrycket på paddlaren till höger sammanfattar läget just här och nu. Idag står en fuktig klump pasta på middagsmenyn - mums.
Vi kämpade på under kvällningen och det var nu centralt att få i sig lite näring. Dagens middag var nu prio. Även om kvällsmiddagen inte såg speciellt aptitlig ut till en början smakade det faktiskt bättre än vad det såg ut att smaka. Med mat i magen och kaffe och choklad som välförtjänt efterrätt kom modet åter. Beslutet om att försöka få vissa plagg torra (eller mindre våta) med hjälp av kroppsvärme visade sig dessutom vara ett lyckat drag. Dessutom upphörde till slut regnet sent på kvällen. Vi bestämde oss för att trots sen kväll utnyttja regnuppehållet och förbereda en rejäl morgonbrasa som kompensation för den uteblivna lägereld denna kväll. Det var två slitna krigare som runt midnatt kröp ner i sovsäckarna efter totalt 16 km paddling denna dag.	Torbjörn fixar till små och så torra vedträn som möjligt.

Dag 4 - onsdag 29 maj
Efter en god natts sömn vaknade vi och såg att taket på tältet var lite spänt och buktade in på ett sätt vi inte är vana vid. En titt ut bekräftade vad vi i princip redan visste: snö. Under natten hade det kommit 5 cm nysnö! Något sådant, i den omfattningen, har vi vi inte varit med om under alla våra paddlingsturer. Och snart är det juni... Stillheten och lugnet med snön med vattnet porlande skapade en speciell stämning. När vi dessutom fick lön för gårdagens vedermödor (vedhuggning) i och med en morgonbrasa blev morgonen nästan exotisk.	Morgonen dag 4, den 29:e maj. Brrr... Välkommen värme denna kontrastfyllda morgon. Mr Black & Silver med nya frisyrer.
Den till synes bistra morgonen bytte snabbt skepnad då solen gjorde ett sällsynt besök under senare delen av morgonen. Solens strålar på den nyfallna snön skapade ett skarpt och kontrastfyllt skådespel och vi njöt av vidder och landskap under den korta och enkla paddlingen ner till byn Storfjäten där kajakerna skulle tas upp för landtransport.
Berget Stor-Uckuvålen i vinterskrud en bedårande morgon i slutet av maj.
Framme vid byn Storfjäten. Vi njuter i stora drag av solens strålar som hittills under vår paddling varit lätträknade.
Söder om byn Storfjäten ökar svårighetsgraden rejält vad gäller paddling. Forsar upp till svårighetsgrad klass V ska passeras och det är alldeles för utmanande för oss i våra 4,5 m-fartyg. Led eller bär förbi dessa forsar såg dessutom problematiskt ut. Vi vände våra blickar västerut: Lill-Fjätan. Denna å är, som namnet antyder, ett mindre vattendrag än det vi paddlat det senaste dygnet. Lill-Fjätan såg pittoresk och inbjudande ut och var det givna alternativet. Dock blev vi då alltså tvungna till en oönskad manöver: landtransport i 6 km på, förvisso, grusväg. Efter fin paddling i vackert väder ner till byn Storfjäten bar vi upp kajakerna på land och förberedde oss för en lång landtransport.	6 km landtransport framför oss. Det vackra vädret gav oss råg i ryggen.
Torbjörn uppfann en lika enkel som genial draganordning som inkluderade våra spännremmar och en av handtagsöglorna på kajaken. Får man inte till en dräglig draganordning kan 6 km landtransport bli en mycket slitsam strapats. Det blev en sen lunch efter ca 2/3 av sträckan och en slitsam uppförsbacke. Vi slog oss ner vid en liten stuga och inmundigade en välförtjänt lunch i fortsatt vackert väder.	Välförtjänt lunchpaus samtidigt som våra två vattendragsters njuter i vårsolen.
Det återstod bara knappa 2 km att traska, dessutom nedför. Vi njöt av storslagna vidder och fin utsikt.	Utsikt mot Nipfjället från grusväg mellan Storfjäten och Lillfjäten.
Väl på plats vid Lill-Fjätan gick isättandet av kajakerna snabbt eftersom vi var sugna på att få paddla så mycket som möjligt de återstående timmarna av dagen. Lill-fjätan är ett mindre vattendrag jämfört med det vi paddlat de senaste dagarna; roligt med lite omväxling. Klockan 15.30 var vi i vattnet igen.	Start av paddling Lill-Fjätan. Torbjörn blickar ut över vattnet som här inte erbjuder speciellt utmanande paddling.
Lill-Fjätan är som tidigare nämnts en ganska liten å ända ner till utflöde i Stor-Fjätan. Ån slingrar sig fram till en början genom sumpmarker och är ofta ström men väldigt lättpaddlad - mycket trevlig paddling! Vattenståndet kändes högt och inga stenar eller andra föremål uppträdde i ån annat än i försumbara mängder. Barrskog tar efter en stund mer och mer över i landskapet. Här och där uppstod trånga och strömma passager som gjorde paddlingen extra tilltalande och gav närkontakt med skogen. Paddlingen var fullständigt problemfri och rolig. Dock återvände regnet efter ett tag.	Paddling av Lill-Fjätan. Ofta förekommande smala och strömma passager vilket förhöjde upplevelsen.
Enda egentliga utmaningen uppstod vid passage under Fallvägens bilbro. Här uppstod en klass I-fors (kort parti klass II strax innan passage under bron). Vi scoutade den 400 m långa forsen innan vi utan problem paddlade den. Resterande paddling ut till Stor-Fjätan gick i ett huj.	Klass II-partiet av forsen under Fallvägens billbro. Grym paddling!
När vi paddlade in Stor-Fjätan kändes det som att åka in på en motorväg. Ån svällde till 30-50 m bredd och erbjöd i princip konstant klass I-paddling med inslag av klass II - i 9 km! Detta parti hade vi endast inventerat digitalt och bedömningen vara att det inte skulle finnas några nämnvärt besvärliga passager under dessa 9 km. När vi slängde oss ut i böljorna i Stor-Fjäten hade klockan redan blivit 17. Det strida vattnet gjorde att framfarten gick snabbt och vi avverkade den knappa milen på 90 min. Det blev en och annan grundstötning när vi slog i stenblock som låg strax under vattenytan men i det stora hela så fick våra kajaker inte särskilt mycket stryk. Vattenståndet var bra. Vid ett tillfälle tog det dock tvärstopp för Peter när han förmodligen körde rakt på en bumling som låg och lurade i vattnet. Kajaken tvärnitade mitt i forsen. Dock blev det ingen dramatik, Peter kunde snabbt lösa situationen och fortsätta paddla. Vädret hade blivit bättre. Det var nu växlande molnighet och fin vårkväll. Denna tidsmässigt korta men sträckmässigt långa paddling kanske blev expeditionens bästa upplevelse rent paddlingsmässigt. Intensiv paddling utan egentliga svårigheter i vackert väder - fantastiskt!	En standardsekvens från paddling av Stor-Fjätan strax söder om sammanflödet med Lill-Fjätan. Nästan konstant fors, inga block i dagen och välvuxen löv- och barrskog nära å-kanterna.
Sedan inventeringen var vi medvetna om ett tuffare parti som egentligen endast bestod av ett fall. Det avslutade den 9 km långa sträckan av mer eller mindre konstant fors. Fallet är något svårt att upptäcka under paddling. Det finns inga landmärken att koppla till fallet och känslan är att det bara dyker upp helt plötsligt. Dock hade vi god koll på var vi befann oss under paddlingen och kunde utan problem gå i land innan fallet för att reka. Fallet gör passagen till en klass III-fors. Vi båda paddlade fallet utan problem och den egentliga utmaningen var själva fallet. I ett så stort vattendrag som Stor-Fjätan är det stora vattenmassor som ska pareras när man paddlar sig igenom ett fall. Både kajak och paddlare var under vatten i fallet och vattnet grep till och med tag om huvudet.	Paddling av fallet vid Bumlingtjänarna. Relativt lättpaddlat men stora vattenkrafter. Tiondelar innan böljorna omsluter både paddlare och kajak.
Efter att ha paddlat igenom fallet var klockan 19.30 och det var hög tid för att slå läger. Vi visste från inventeringen att det fanns en vändplan nära fallet. Inte den mysigaste tältplatsen men det fick duga eftersom klockan var rätt mycket. Vi släpade kajakerna genom skogen och etablerade lägret. Vi var slitna efter en lång dag och dagens middag, vilken utgjordes av Chili con carne, var välförtjänt. Vi lade ganska stor möda på vedinsamling eftersom kvällen tenderade bli lite kylig. Nytt för i år var en lägersåg för att kapa ved som sedan kan friseras med yxa. Brasan värmde fint under den kalla kvällen. Denna dag blev tillryggalagd sträcka hela 23 km trots 6 km landtransport. Det går snabbt i forsarna.	Den obligatoriska och alltid lika behagliga kvällsbrasan.

Dag 5 - torsdag 30 maj
Upp kl. 7 efter en kall natt, förmodligen med minusgrader. Dessutom hade det börjat regna under morgonkvisten. Tarpen åkte upp och vi eldade med ved som vi hade tagit med från lägret med slogboden.	En tarp är praktisk och lättviktig. Snabb att sätta upp och ger skydd för regn.
Kajakerna släpades igenom den korta sträckan i den kuperade terrängen. Regnet hade upphört men det var mulet och uppehållet skulle visa sig vara tillfälligt. Det sura vädret märktes bland annat bland kläderna. Vissa plagg hade inte hunnit torka helt och var sura och lite kalla. Starten på dagen blev oglamorös. Tyvärr skulle detta också gälla för resten av dagen.	Dagen börjar med slit, släp och surt väder.
Även om vädret var lite bistert var det inget fel på humöret. Vi såg fram emot att bege oss ut i Stor-Fjätan igen. Klockan hade blivit 11.	Ett stycke paddlare i givakt vid fallet vi avslutade gårdagens paddling med. Dagens startpunkt.
Inledningsvis var paddlingen av samma karaktär som under senare delen av gårdagen. Första forsen efter fallet var av klass II-karaktär med små fall. Sedan brett vattendrag, mestadels forspaddling i klass I-II, men relativt problemfri paddling. Vad som däremot började bli ett problem var det dåliga vädret. Det blev kyligt och lätt blåst. Efter en stund kom också regnet igen. För Peter blev det samma visa som i förrgår; vattnet hittade igenom regnjackan och ner i underlivet. Händerna blev tidigt nedkylda och emellanåt hade han problem med att greppa paddeln tillräckligt. Underlivet blev blött och kallt. Fötterna blev kalla. All detta gjorde att krafterna började sina. Vi började misstänka hål i kapellet någonstans, men när vi båda undersökte det fann vi inga defekter. Kapellet såg tvärtom klanderfritt ut. Torbjörn upplevde inte alls samma problem. Nog för att det var bistert och kallt men inte alls så till den milda grad som för Peter. En ganska enkel, fartfylld och fin paddling blev för Peter till slut mer en prövning. Att paddla klart blev mer och mer det enda av vikt för Peter, p g a nedkylning.	En sliten och nedkyld kämpe.
Flovallen passerades i ett huj och vi fortsatte söderut mot upptag vid forsarna söder om Storänget. Lätt- och snabbpaddlat.	Klass II-fors under bilbron vid Flovallen.
Regnet och kylan bestod när vi nådde nästa upptagspunkt söder om Storänget ca 1 km norr om fallen vid Dyvelsågnan. Vi tog upp kajakerna nära Storängesvägen. Peter nådde upptagsplatsen först men blev tvungen att paddla ett 10-tal meter motströms för att nå en lämplig upptagsplats. Det var nätt och jämt möjligt att paddla motströms p g a den starka strömmen. Hade det inte gått kunde det blivit dramatiskt eftersom nedströms, inte långt ifrån denna plats, tilltog svårighetsgraden rejält. Kajakerna släpades upp på vägen och det var surt, surt, surt. Det var dags för lunch och redan nu började läget dras åt det prekära för Peter. Genomblöt och nedkyld tröt krafterna och allt gick i ultrarapid. Vi tog skydd för regnet under ett plasttak vid en uteplats vid ett av de få fritidshusen som fanns här. Peter hade få torra plagg kvar och stämningen var tryckt. Skulle vi rent av bli tvungna att avbryta paddlingen?	Lunchstället som erbjöd temporärt skydd för regnet - nästan ett måste just i detta läge. Lunchen inmundigades under tystnad. Det enda som lät förutom Stor-Fjätans brus var regnets ihärdiga smattrande mot plasttaket.
Här föddes tanken på att försöka ta oss till mål och få skjuts tillbaks till bilen redan ikväll. Vi hade egentligen avtalat hämtning nästa dag vid vägbron (väg 1061) vid Deppelmyran, men blotta tanken på ännu en natt ute i detta utordentligt sura väder, med svårigheter att få ihop en brasa och allmän avsaknad av varje form av njutning, var inte särskilt frestande. Det är för övrigt ett intressant psykologiskt fenomen att när väl en sådan tanke fötts och fått fäste, så känns det mer eller mindre otänkbart att inte fullfölja den. Vi packade ihop våra pinaler, förberedde kajakerna för 3 km landtransport och grävde fram mobiltelefonen. Det var ett antal faktorer som skulle klaffa: täckning i dalaskogarna, att vår chaufför Alexander skulle svara och att han kunde ställa upp med så kort varsel. Under landtransporten lyckades vi hitta täckning och få tag på Alexander - som kunde hämta oss! Vi drog en lättnadens suck och var oerhört tacksamma. Denna snabba lösning på situationen samt nyspisad lunch gav oss råg i ryggen och landtransporten gick nu som en dans trots det sura vädret. Dessutom hade vi nu en tidsfrist att förhålla oss till vilket gjorde att transporten till isättning förmodligen gick något snabbare än planerat.	Med en stirrig och utmattad blick fortsätter expeditionen. Detta är innan telefonkontakt med vår chaufför.
Isättningsplatsen låg längst in på en kort väg in från Blästvägen precis där ån kröker mot sydväst. Klockan var 16.45 och om 45 min skulle vi vara redo för att bli hämtade. Det var bara att trycka i sig en näve nötter, ta några klunkar vatten och kasta sig ut i böljorna igen. Expeditionens sista paddeltag började närma sig.	Isättningsplatsen efter genomförd landtransport. Brutalsurt är vad det är. Men snart är det över.
Stor-Fjätan hade nu lugnat ner sig betydligt och var bred som en älv. Floran närmast bestod av välväxt barrskog. Tyvärr gjorde vädret, det allmäna tillståndet och de facto att vi hade en tid att passa, att denna sista defilering bara avverkades. Vi ville vara färdiga med paddlingen nu.	Stor-Fjätan strax innan upptag. Bred, mäktig och relativt stilla.
Efter en relativt kort paddling som ändå upplevdes som utdragen fick vi syn på bron. Vi var osäkra på hur strömt det var vid bron; minnet från inventeringen sviktade något. Därför beslöt vi oss för att dra upp kajakerna i god tid innan bron. Klockan hade sprungit iväg till nära 17.30. Vi såg en bil och person på bron - Alexander var redan där.	Bron! Äntligen, ÄNTLIGEN.
Eftersom upptag skulle ske innan bron var det bästa alternativet för att lasta ur kajakerna att göra detta på en bostadsfastighet. Vi knackade på. Fastighetsägaren var hemma och var vänlig nog att låta oss ha våra kajaker på fastigheten medan vi åkte med Alexander upp till startplatsen. Vi var lättade över att kunna avsluta paddlingen redan denna dag. Ytterligare en natt i tält i detta väder och med sura kläder lockade sannerligen inte. Vi var också mycket glada över att Alexander kunde ställa upp och assistera med så kort varsel. Det var bara att tacka och bocka!	Hjälten för dagen - Alexander the Great - till höger. De två andra är slitna paddlare.
När vi anlände startplatsen där bilen stod bröt värsta ovädret ut. Storm och hagel på tvärsen; extremt ogästvänligt. Lyckligtvis hade vi ca 10 stegs vandring till bil och komfort. Vi sade hej då till Alexander och susade med bil tillbaks till där kajakerna låg och väntade. Eftersom klockan hade rusat på, vi var hungriga och ville hinna till den fortfarande öppna pizzerian i Särna beslöt vi oss för att äta innan vi hämtade kajakerna. Vrålhungriga såg vi fram emot den obligatoriska paddlingen-är-färdig-pizzan. Att Peter upptäckte några plastbitar i sin pizza hade han överseende med denna dag.	En ljuv syn för två hungriga paddlare. Tack till Särnas pizzeria som var öppen när vi som mest behövde den.
Sedan tillbaks till kajakerna för urpackning och surrning i sur kyla. Färden hem påbörjades sent och vi hade ca 4 timmars färd söder ut framför oss. Efter ankomst i Värmland mitt i natten var det bara att krascha i säng.	Sista remmen är snart på plats. Snart bär det av hemåt!
Även om vi denna gång hade lite otur med vädret; kallt och regnigt, var årets paddling sannerligen en lyckad sådan. Fjätan är en vild, vacker och utmanande å som verkligen kan rekommenderas för den hugade. Vi var tvungna att lösa problemet med det inläckande vattnet. För bövelen - var läcker vattnet in? Kapellet var intakt visste vi. Vi fyllde därför den angränsande sittbrunnen med vatten för att se om vatten sipprade passerade något otätt skott. Men, inget läckage alls. Till slut löste vi mysteriet. En bit upp på skrovet framför sittbrunnen på båda sidor finns en kanal för styrvajer för roder. Den kanalen var opluggad på Peters kajak. Varje gång vattnet når över denna nivå på kajaken triggas kapilärkrafterna och suger in vatten i kanalen för vidare transport i de plaströr som sitter i kanalen. Plaströren slutar inte precis då kanalen tar slut utan fortsätter ända fram till sittanordningen i kajaken, där rören tar slut en bra bit upp i sittbrunnen. Plaströren har förmodligen lätt kontakt mot midjan på paddlaren vilket gör att vatten som nått fram till myninngen inne i kajaken sakta men säkert rinner ner för midjan mot sätet. Efter några timmars paddling har vattnet till slut blött ner underlivet. Lite perplexa över detta faktum, men också lättade över att ingen defekt på kajaken uppenbarade sig, var vi tillfreds över att ha löst problemet. Det blir till att plugga igen inloppet på något sätt eftersom vi inte använder roder. Våra noteringar efter paddlingen är följande: Snåla ej på antal tändbriketter. De väger nästan ingenting! Saltkar ska hållas borta från fukt; annars bildas klumpar Långkalsonger i trekvarts-format är suveränt att ha vid kall paddling En ordentlig täljkniv rekommenderas Torrvaror måste omsorgsfullt skyddas mot oväntad väta 180 gram gasol räckte till drygt tre dagars användning Tag med små senap- och ketchupflaskor Kolla stövlar och sandaler inför nästa tur Hur göra med kalla fingrar? Neoprenhandskar?	Kontrasten är stor. Borta bra men hemma bäst - i alla fall denna dag.

Kartreferenser
Startplatsen vid riksväg 311 strax söder om Högvålen samt första kvällens läger mitt i myrlandskapet vid berget Mjölstöten.
Andra kvällens läger, strax innan Kölosen nära Stormyren.
Tredje kvällens läger, strax innan Storfjäten vid en slogbod nära ån.
Landtransport 1, mellan Storfjäten och Lillfjäten.
Fjärde kvällens läger, vid vattenfallet nära Bumlingtjänarna.
Landtransport 2, förbi vattenfallen söder om Storänget.
Mål och upptag, där ån korsar Östomsjövägen öster om Särna.